Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
624
Lllliegren.
Lilliehöök.
och direktör öfver kronaos krutbruk Torsebro.
Adlades 1689.
Lilliegren) Axel« hette förut Christersson,
var proviantmästare i Narva och adlades 1683,
emedan han "har utomdes varit brukad i åtskilliga
svåra kommissioner, sökt befrämja
Reductions-ver-ket, samt anskaffat medel til des underboll på egen
credit, inrättat Oeconomie-verket, och som oftast
försträckt de Svenska garnizonerna bröd, korn och
andra vivres, utan ränta."
Lilliehorn, Peter, bette förut Berg och var
född den 5 April 1688 i Carlskrona, der fadern
var borgare, blef 1709 volontär vid Kalmar
regemente och kort derefter löjtnant, bivistade slaget
vid Helsingborg och sedan flera sjöträffningar mot
Danskarne, från hvilka han, såsom befälhafvare på
en esping, under deras egna fregatters ögon,
borttog flera med spannmål lastade fartyg, fördref en
vid Hangö udd posterad Rysk trupp, fick 1726
majors afsked och dog d. 17 Jan. 1753. Då ban
1719 adlades antog han namnet Lilliehorn. Blef,
vid ordnarnas stiftelse, prydd med S. 0. Hansson,
Lilliehorn, Pehr, föddes d. 20 Nov. 1729,
ingick vid flottan, der han 1760 blef
kapiten-löjtnant, var någon tid i Fransk tjenst,
befordrades till öfverste och förestod ett par månader
landsböfdingetjensten i Kalmar. Då, vid 1789 års
riksdag, landtmarskalken grefve C. E. Lewenhaupt
d. y. visade sig icke vuxen det svåra värfvet, och
en annan behöfdes på hans plats, föll konungens
val på Lilliehorn. Denoe var honom blindt
tillgifven, väl bekant med riksdagstaktiken och hade
visat prof på oförskräckt mod, både i dess strider
och i striden med vapen, emedan han baft flera
dueller. För öfrigt ägde han föga anseende, och
hans utnämning till vice landtmarskalk väckte
förtrytelse, både för mannens personliga karakter,
och emedan åtgärden ansågs stridande emot rid—
dårhus-ordningen. Grefve Brahe protesterade
också deremot, och när L. i sin nya värdighet först
uppträdde på riddarhuset, öfvergafs det af de flesta
närvarande. Det sätt, hvarpå han motsvarade
konungens väntan, belönades emellertid med
kontre-amirals-värdighet och Svärds-ordens
kommendörsband, hvarjemte L. fick befälet öfver en division
af Svenska flottan. I sjöslaget vid Öland den 26
Juli 1789, då hans division utgjorde arrièrgardet,
åtlydde han icke hertigen-storamiralens order att
framrycka, ehuru signalerna flera gånger
upprepades, ja, han befallde till och med 4 af sina
skepp, som seglat fram, att återvända. Genom allt
detta kunde Ryska flottan verkställa sin afsigt,
att undvika bataljen, och den sannolika segern
gick Svenskarne ur händerna. För denna
pligt-försurnmelse arresterades han genast, aflordes till
Carlskrona och ställdes under en krigsrätt, hvilken
dömde honom till döden; men konungen mildrade
domen till tjenstens förlust och landsflykt. Efter
några månaders förlopp Gck han återvända, och
dog på sin egendom Kråkerum i Kalmar län, d.
25 Aug. 1798. Hans besynnerliga uppförande vid
nyssnämnde tillfälle har aldrig blifvit förklaradt på
ett tillfredsställande sätt. Som det ej kunde här-
röra hvarken af feghet eller oskicklighet, har
smädelutten skrifvit det på Gustaf III:s räkning,
emedan han, afundsjuk på broderns rykte, skulle
velat sålunda beröfva honom en lysande seger.
Men denna saga är lika orimlig som nedrig; ty
Gustaf skulle då handlat emot sin egen fördel.
Lilliehorn, Carl Pontus, den föregåendes
brorson, och son till kapitenen vid artilleriet, Samuel
Carl L., var född den 16 Mars 1798, blef officer
vid gardet, kapiten derstädes, öfverste-löjtnant i
arméen och R. af S. 0. Han är känd genom en
enda handling: sin delaktighet i Gustaf III:s mord.
I det afgörande ögonblicket tvekade han likval, och
af vankelmod eller mensklighetskänsla skref haQ
samma dag på förmiddagen en anonym biljett till
konungen på Fransyska, hvari han afrådde honom
från att besöka maskraden. Gustaf aktade ej
varningen och brottet fullbordades. L., hvars
författareskap till brefvet upptäcktes, dömdes till
döden, men benådades, liksom de fleste deltagarne,
med ständig landsQykt, hvari han också dog.
Lilliehorn, Johan Fredrik, den förres äldre
broder, född i Stockholm den 24 Juli 1745, blef,
vid 17 års ålder, kammarpage bos konung Adolf
Fredrik, 1764 kornett vid Bohusläns dragoner,
transporterades sedan till lifregementet, der ban
blef major, öfverste-löjtnant i arméen och R.
af S. 0., samt 1785 landshöfding i Elfsborgs län.
Blef 1800 friberre, Kom. af N. 0., flyttades 1809
till landshöfdingeplatsen i Westerås, men dog
redan d. 27 Aug. 1811.
Lilliehöök är en gammal ätt, som anses
här-slamma från en ]Magnus Pedersson till
Kobl-bäck, hvilken lefvat omkring 1410. Den har
sedan sönderfallit i två grenar, L. af Fårdala, som
bar N:o 1 på riddarhuset bland adelsmännen, och
L. till Gelaryd och Koblbäck, hvilken har N:o 66.
Af densamma hafva tre innehaft rådsstolen. De
märkligaste bland dess medlemmar äro:
Lilliehöök, Mäns Bryntesson, var son till
häradshöfdingen i Kållands härad, Brynte
Bertilsson till Opplo, stod i mycken nåd hos Gustaf I,
hvilken gjorde honom till riksråd, riddare och be
fallningsman öfver Elfsborgs slott och län. Han
var en ung man af behagligt yttre och lätt
tal-gåfva, och ansågs derföre af riksbofmästaren Thure
Jönsson Roos skicklig att ställas i spetsen för det
uppror han och några andra är 1529 anstiftade mot
Gustaf. De valde honom således till konung; inen då
Westgötha-allmogeu på Larfva hed (se detta ord)
vägrat att derföre erkänna honom, och
sammansvärjningen derigenom i sjelfva verket upplöste sig,
ansåg Måns Bryntesson, jemte Thure Bjelke och Nils
Winge, ingen fara hota dem, emedan de togo for
gifvet, att deras bref voro uppbrände och
ingenting kunde bevisas mot dem. Vid det, inför
stän-derne i Strengnäs, anställda förhöret, voro de
derföre trotsige, intill dess deras bref förevisades dem.
(Se: Våghals, Hans.) Nu bådo de om nåd, men för
sent; de dömdes från lif och egendom, samt
inspärrades i ett rum ofvanpå skolstugan. Här
försökte de rädda sig med flykten, hvilken de skulle
verkställa genom ett hopp från fönstret. Måns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
