Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lind, Jenny - Lind, träd - Lindal, Petter - Lindals eller Strömsbergs helsobrunn - Lindare - Lindbacka - Lindbastmorberget - Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika högsint som sällsynt oegennytta, i det hon ej
behållit för sig sjelf något af de betydliga
andelar i inkomsterna för alla de representationer, i
hvilka hon uppträdde, och som skulle tillfallit
henne, utan anslagit alltsammans till fond för en
understödskassa åt unga theater-konstnärer, och
dessutom med sin talang biträdt många artister vid
deras konserter och recetter, samt äfven sjelf
föranstaltat sådana till välgörande ändamål. I April
1848 begaf sig mamsell Lind åter till London.
Hennes röst är en ren sopran af utmärkt
metallklang, särdeles i de höga tonerna, och man
beundrar den känsla, det lif och den värma, hon
förmår inlägga i sin sång och sitt spel.
Lind, linn (Tilia Europæa), ett stort träd,
hvilket förekommer allmänt i ängar och lundar uti de
sydligare och mellersta landskaperna, mindre
allmänt uti de mera nordliga, och användes mycket
till alléer. Veden är utmärkt lätt och mjuk,
samt egnar sig ej särdeles till slöjd. Den inre
barken beredes genom rötning till bast; löfven
ätas af hästar och hornboskap, likväl skola de
meddela mjölken en obehaglig talgsmak;
blommorna, som hafva en egen honingslik lukt,
begagnas något i medicinen; men äga sitt
förnämsta värde såsom högst begärliga för bien, hvilka
derpå samla en utmärkt god honing. Fröen
innehålla ej obetydligt fet olja, men svårigheten att
samla dem i tillräcklig mängd hindrar deras
användande till oljeslagning.
Lindal, Petter, var komisk aktör vid Svenska
theatern under första hälften af förra århundradet,
och har öfversatt åtskilliga Fransyska och
Holländska pjeser.
Lindals eller Strömsbergs helsobrunn, är
belägen på säteriet Strömsbergs ägor i Tveta härad
af Jönköpings län, 1/4 mil S. om Jönköping, och
upptagen 1713 af provincial-medikus J. Sjöberg,
hvilken derom utgaf, ”En kort relation till Kongl.
Collegium Medicum, &c.” tryckt 1714 och omtryckt
1733 under titel: ”Märkvärdiga Observationer vid
Lindals Hälsobrunn, &c.” Redan 1713 utgafs ”En
Ärestod öfver Hälsobrunnen Lindal.” Enligt
denna skall stället hafva erhållit sitt namn dels af
en trakt, kallad Lindaln, och dels efter
landshöfdingen Martin Lindhjelm, som mycket förbättrat
denna helsobrunn. År 1741 lät dåvarande
ägaren, lagmannen frih. Knorring, uppföra en
byggnad öfver källan, samt vidtaga flere anordningar
till brunnsgästernes beqvämlighet. Vattnet
berömmes isynnerhet för gikt, stenpassion och maskar,
samt lärer vara mindre tjenligt, än flere andra af
våra inhemska mineralvatten, att begagnas vid
bröståkommor. Ett vidskepligt bruk af denna, så
väl som alla andra äldre helsokällor inom landet,
har också ägt rum. Fordom hölls här marknad
hvarje midsommarafton. År 1758 kom den något
i lägervall, i anseende till upptäckten, detta år,
af en ny källa, 50 steg i vester från den äldre.
Den undersöktes af upptäckaren, provincial-medikus
Klase, och öfverbyggdes äfven samma år. Begge
källorna arrenderades sedan, år 1768, af
assessoren Wåhlin, hvarefter de kommo uti ett både
allmännare och ändamålsenligare bruk. Redan före
denna tid hade flere fattige blifvit under
brunnsterminerna understödde medelst den af
brunnssällskapet bildade kassan. År 1769 var de förras
antal här några och tjugo. För närvarande
besökes den icke så litet, ehuru mest af ortens
allmoge.
Lindare, linnare, sutare, skomakare (Cyprinus
Tinea), en mjukfenig benfisk af 1 till 2 fots längd,
ofvan svartgrön, under hvit, med hög kropp, små
fjäll, tvenne korta skäggtrådar, samt hel stjert.
Förekommer i kärr och sjöar med dybotten, från
Skåne upp till Råda sjö i Wermland, men ej
längre nordligt. Leker i Juni och kan hela året om
fångas med not, nät och ryssjor; men köttet är
hvarken behagligt eller helsosamt.
Lindbacka, pappersbruk i Hammars socken, nära
Örebro. Tillverkningen härstädes uppgår till ett
värde af omkring 20,000 R:dr B:ko.
Lindbastmorberget, i Grangärdes socken af
Stora Kopparbergs län, har några ödelagda
skärpningar, som varit arbetade på blyglans,
kopparkis och zinkblende.
Lindberg, jemte Torpa socken annexer till
Warbergs stads församling, är beläget i Himble härad
af Hallands län, Warbergs kontrakt af Götheborgs
stift, 1/2 mil N.O. från staden, vid hafvet.
Lindbergs socken, som är störst, ligger i söder och
Torpa i norr. De bestå af kala bergssträckor,
sandiga höjder och dälder, hvilka, i anseende till
en olika jordmån, äfven förete en högst olika
produktion. Härvid förtjenar den så kallade
sidden eller det sidländta gärdet sin serskildta
uppmärksamhet. Den utgöres af en stor och
nästan öfver allt uppodlad dal, som börjar vid
Lindbergs södra gräns, der Lindhofs inägor möta
Träslöfs norra utmark, hvilken skiljer Warbergs
ägo-område ifrån Lindbergs socken och går sedan
i åtskilliga sträckningar genom denna och Torpa
socken, och derifrån vidare in i Elfsborgs län.
Denna dal delar Lindbergs socken i två delar och
genomskäres af en liten å, kallad Tofta-å. Der
Lindbergs inägor möta i norr får den namn af
Munk-ån. Ibland höjder och bergssträckningar som
inom socknen omsluta den så kallade sidden, finnes
en, hvilken till en stor del är uppodlad. Denna
bergssträckning lemnar från sin högsta spets en
vidsträckt utsigt åt hela sjökusten ifrån Morups
tånge till Onsala, vidare öfver flera trakter i
Himble härad, äfven in i Faurås härad, likasom i
Wiske och Fjäre härader. Af öar i hafvet, som
tillhöra socknen, äro Getterön, till hvilken man
ifrån fasta landet kan åka i vagn, lydande under
Lindhof, och de under Näs by hörande
Bondholmen och Enskär; ännu längre ut i hafvet ifrån
Näs ligger Balgö. Bland egendomar i socknen
märkes: kungsladugården Lindhof, 6 hela hemman med
underliggande 22 torp, har tillhört slägterne
Silfversparre, Stjernsparre och Morman. Bland höga
berg eller kullar märkes Skaneberg, södra Åsen.
Af vattendrag må nämnas: Kråkebäck, Tofte-å,
Himble-ån, Wrangebäck, m. fl. Kyrkan, belägen
vid sluttningen ned mot sidden, uppbyggdes 1803,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
