Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linde, ätter - Linde, Erik Larsson von der - Linde, Erik von der - Linde, Lorentz von der - Lindeberg, Mårten, förut Hemmingsson - Lindeberg, Hieronymus - Lindeberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
von Linde. En ättling af denna familj är
nuvarande presidenten i Skånska hofrätten, R. af N.
O., Jean Berg von Linde. Den andra och
äldre ättens stamfader är
Linde, Erik Larsson von der, född
Holländare, inkom till Sverige under Carl IX:s tid, år
1602, bosatte sig i Stockholm, såsom
borgare och handlande, gjorde Gustaf II Adolf stora
försträckningar, blef kongl. kommissarie och
faktor i Holland, räntmästare vid hären,
kammarråd och adelsman 1631. Till belöning för sina
tjenster fick han ett donationsbref på 20,000 R:dr,
men hvilka han aldrig erhöll. Tvertom hade han
vid konungens död att fordra 70,000 R:dr, dein
han aldrig utbekom, emedan hans måg,
landshöfdingen Tönnis Langman, lade honom alla hinder i
vägen derför. Kanske bidrog äfven härtill
konungens yttrade misstroende till hans räkningar. Han
dog i Stockholm 1636. Af hans söner, som 1651
upphöjdes i friherrligt stånd, blef
Linde, Erik von der, född 1612, hofjunkare
och introduktör för fremmande sändebud, assessor
i Svea hofrätt, 1655 landshöfding i Åbo,
hvarifrån han tog afsked 1664 och dog 1666.
Under den tid han var drottning Christinas
öfverceremonimästare och således hade befattningen att
införa fremmande sändebud, fick han drottningens
befallning, att klockan 11 om aftonen resa in
till Stockholm med en skrifvelse, ställd till
honom, men som han först skulle få öppna bos
Portugisiske ministern. Detta bref innehöll en
egenhändig förklaring af drottningen, att hon icke
längre ville erkänna den s. k. hertigen af Braganza
för konung af Portugal, hvarföre hans beskickning
borde ofördröjligen lemna landet. Denna åtgärd
var beslutad af henne allena, utan rådets hörande,
och antingen ett af hennes många infall, ingifvet
af begäret att visa sin egenmyndighet, eller
kanske också beräknadt att ställa sig in hos Spanska
hofvet, hvilket då var fiende till Portugal, och
att derigenom bereda sig vänskapliga tänkesätt
hos detsamma, hvaraf hon snart trodde sig komma
i behof. Steget var emellertid lika opolitiskt, som
utan skälig anledning, och väckte den högsta både
förvåning och förtrytelse hos alla, men kanske
minst hos den det borde röra närmast, neml.
Portugisiske ministern. Han insåg, att det sannolikt
icke skulle hafva några särdeles följder, emedan
det var bekant, att drottningen innan kort skulle
nedlägga regeringen. Sådant skedde också tre
veckor derefter och saken bilades af Fransyske
ministern, genom en underhandling mellan Axel
Oxenstjerna och Portugisaren. — Äldre brodern,
Linde, Lorentz von der, född 1610, deltog
i 30-åriga kriget, var 1647 general-major och
öfverste för ett Tyskt regemente, blef 1651
riksråd och krigsråd, general af infanteriet,
fältmarskalk-löjtnant och 1655 fältmarskalk, hade mycket
förtroende af Carl Gustaf och erhöll uppdrag af
honom, att, vid drottning Christinas afresa ur riket, för
syns skull, åter begära hennes hand. Dog ogift i
Stockholm den 25 Juni 1671. Med hans yngste
broders son, öfverste-löjtnanten Gustaf von der
L., hvilken stupade i slaget vid Lund 1676,
utgick denna friherrliga ätt, som skref sig till
Lindeborg.
Lindeberg, Mårten, hette förut
Hemmingsson, hade tjent utrikes, blef 1612 major vid
Östgötha infanteri-regemente; men fick 1630
afsked för sin höga ålder med några gods i
lifstidsförläning. Hans son,
Lindeberg, Hieronymus, var 1647 öfverste
och kommendant i Helsingborg, hvarifrån han
flyttades 1670 till samma beställning i Landskrona.
Denna fästning uppgaf han utan nödtvång till
Danskarne d. 2 Aug. 1676, hvarföre han d. 18 Nov.
1677 af en general-krigsrätt dömdes till döden
och arkebuserades. Enkan och barnen fingo 400
daler silfvermynt i hemmansräntor till årligt
underhåll. Ätten är utgången.
Lindeberg, Anders, föddes d. 8 Nov. 1789 i
Stockholm, der fadern var bokhållare vid
jernvägen, tog studentexamen i Upsala 1806 och blef
vid början af 1808 års krig fändrik vid
Westmanlands landtvärn, med hvilket han deltog i årets
fälttåg på skärgårdsflottan och i de flesta
derunder förefallna sjöträffningar. År 1811 anställdes
han vid Gottlands national-beväring, hvarifrån han
1813 kommenderades till Tyskland, anställdes först
vid Pomerska landtvärnet, sedan vid Skaraborgs
regemente och bivistade fälttågen i Tyskland och
Norrige. År 1825 tog han afsked ur armén,
hvarvid han erhöll kapitens titel. Han uppträdde
första gången såsom författare år 1815, med en
flygskrift, kallad: Äro de nya händelserna i Frankrike
(Napoleons återkomst dit) till Europas lycka eller
olycka? hvarpå följde en annan: Hvad politik bör
Sverige i närvarande kris iakttaga? hvilken ansågs
förnärmande för utrikes magter och indrogs utan
någon rättegång, hvarföre den också sedermera af
dåvarande H. K. H. kronprinsen enskildt ersattes,
och L. erhöll af H. K. H. år 1816 en pension,
hvilken fortfor till år 1832, då den förlorades, till
följd af det missnöje en artikel i Stockholms
Posten väckte, och med hvilken utgifvaren vägrade
att upphöra. L. inträdde 1816 i redaktionen af
Allmänna Journalen, hvarmed han fortfor till år
1821, då han lemnade den för att på egen hand
utgifva Stockholms Posten, hvilken han köpt af
dess dåvarande ägare, bokhandlaren Wiborg, och
som han fortsatte till den 31 Mars 1833, då
denna tidning upphörde. Han inträdde straxt derefter
i redaktionen af Aftonbladet, hvarmed han fortfor
till hösten 1842. I slutet af 1845 och början af
1846 deltog han i utgifvandet af tidningen Dagen.
De hufvudsakligaste af hans öfriga skrifter äro:
Svensk Biografi, 1:sta delen; Ephemerider, eller de
märkvärdigaste händelser i verldshislorien, som timat
för hvarje dag af året; Blanka, tragedi i 5 akter,
belönad af Svenska akademien år 1817 och
uppförd på kongl. theatern 1822; Toni, dram i 3
akter, uppförd 1832; Prestgården, gifven på Nya
theatern 1843, Grannarna, en bearbetning efter
mamsell Brehmers roman af samma namn, gifven
derstädes följande året; Midsommarsaftonen och
Demosthenes, icke uppförda; Sverige 1809 och 1832,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
