Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindärfva - Lindö och Walla - Lindön - Ling, Pehr Henrik - Lingen, Reinhold Johan von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I denna socken märkes tvenne säterier: Herrgården
och Hålltorp, hvardera om 1 mtl. Socknen består
af 6 1/2 mtl. med 240 invånare. Dess areal utgör
2,800 tunnl. Adr. Lidköping.
Lindö och Walla, säterier i Kärrbo socken af
Westmanland, 2 mtl. tillhopa i sambruk, med
åtskilliga derunder lydande frälsehemman, har från
urminnes tider varit ett gammalt herresäte. Man
ser ännu af en mängd grundmurar, dammar m. m.,
att gården förut legat ett stycke från det ställe
der den för närvarande är belägen. Greger
Mattsson (Lillje) fick Lindö genom arfskifte och
häfdabyte 1483, och hafva hans efterkommande varit
ägare deraf ända till 1716. Konung Gustaf I var
ägare deraf genom sitt andra gifte, och år 1559
nämnes detta säteri under Kongl. Maj:ts arf och
eget utan ränta. Det är sedan obekant hvad år
säteriet återkom till slägten Soop, som ägde det
före konungen. I början af 1600-talet lades Walla
under Lindö. Dessa säterier hafva på senare tid
tillhört slägten Ingelots.
Lindön, en holme i Wenern, hör till Skalunda
socken, är beväxt med löfskog af alla slag och
utgör sommartiden en vacker lustplats. Här synas
lemningar efter ett slott. Hjortar och rådjur
funnos härstädes ännu 1833. Folke och Carl
Algotssöner hade bortröfvat Svantepolk Knutssons dotter
från Lindön, som var förlofvad med Danske drotsen
David Torstensson. Hvarken broderns, biskop
Brynolfs i Skara, anseende och värdighet, eller
faderns lagmansembete i Westergöthland kunde
befria Carl Algotsson ifrån döden, hvilken han, enligt
konung Magnus Ladulås dom, måste undergå här
på Lindö. Konung Erik Läspes drottning,
Catharina Sunesdotter Folkunge, gaf 1250, efter sin
gemåls död, Lindö till Gudhems kloster.
Ling, Pehr Henrik, föddes d. 15 Nov. 1776
i Ljunga prestgård i Småland, der fadern var
kyrkoherde, förlorade tidigt sina föräldrar, led
många svårigheter under sin studietid i Wexjö,
till en del vållade af hans stolta och trotsiga
lynne, blef derifrån relegerad, sedan student, gjorde
en utrikes resa, hvarunder han stundom lärer haft
att kämpa mot den yttersta brist, lärde sig fäkta
i Köpenhamn och leddes dervid på tanken om ett
nytt system inom denna konst och till skapandet
af gymnastiken. Dess föremål är kroppens
harmoniska utbildning i alla dess delar. År 1806 erhöll
han fäktmästaretjensten vid Lunds universitet och
började här sina gymnastiska öfningar, hvilka, i
trots af det motstånd, det åtlöje, hvarmed de
angrepos, snart vunno och ådrogo sig
uppmärksamhet. Följden var anläggandet af ett gymnastiskt
central-institut i Stockholm, dit L. flyttade år 1812.
Hans bana var nu bestämd och han fick egna sig
åt sitt yrke, hvilket han gjorde med den
orubbliga kraft och den glödande enthusiasm, som
uti allting utmärkte honom. Denna hindrade
honom likväl icke från att bygga sitt system för
både fäktning, och isynnerhet gymnastik, på de
strängaste vetenskapliga grunder, på den
noggrannaste beräkning. Jemte denna sysselsättning, som
ensam bordt upptaga och öfverfylla en vanlig
menniskas tid, hade L. likväl ännu stunder öfriga för
skaldekonsten, och skref, utom några mindre
lyriska stycken, tvenne epopéer: Gylfe och Asarne,
hvaraf endast den senare fullbordades, och en
mängd sorgespel: Agne, Ejlif den Göthiske,
Domalder, Wisburs söner, m. fl. Skref, är likväl icke
rätta ordet; ty blott ytterst sällan satte han sig,
liksom en annan författare, till skrifbordet.
Gående på golfvet, dikterade han merendels sina icke
sällan rimmade episka eller dramatiska poesier,
med samma lätthet, samma outtömliga rikedom på
idéer, samma magt öfver uttrycket, som en öfvad
och skicklig notarie uppsätter ett protokoll. Alla
hans arbeten omfattade fosterländska ämnen och
voro merendels hållna i den forn-nordiska
sagostilen, hvilken han särdeles älskade. Han var
derjemte en stor beundrare af den gamla
Skandinaviska mythologien, hvilken han satte framför den
Grekiska, och ville göra till typen för den
bildande konsten. Han höll ett par vintrar
föreläsningar deröfver. Så många och mångsidiga
förtjenster blefvo väl icke så belönade, som man för
samtidens heder skulle önskat, och som L. för egen
trefnad skulle behöft; men likväl icke obemärkta.
Han erhöll professors titel, pryddes med
nordstjernan och inkallades i Svenska akademien. Hvad
som likväl mest gladde honom, var att hans
gymnastik allt mer och mer vann förtroende, upphöjdes
till ett läro-ämne och omfattades af
statsmagternas välvilja, hvarpå han erböll ett prof, då
ständerne åt honom anslogo 2,000 R:dr, till understöd
för utgifvandet af hans gymnastiska verk. Han dog
d. 3 Maj 1839, endast 62 år gammal, på sitt
landtställe Annelund nära Stockholm, hvars bebyggande
och förskönande efter egna, originella idéer, näst
hans konst och hans poesi, utgjorde det käraste
föremålet för hans tankar och verksamhet, och der
han ligger begrafven. Ständerne anslogo, år 1840,
åt hans enka en pension af 600 R:dr B:ko. De
förnämsta af hans efterlemnade skrifter, utom de
ofvannämnde, äro: Kärleken, en herdedikt;
Riksdagen 1527, historiskt skådespel; Den heliga Brigitta;
Engelbrekt Engelbrektsson; Styrbjörn Starke; Ingiald
Illråda; Ivar Widfamne och Blotsven; Eddornas
Sinnebildslära för olärde; Gymnastikens allmänna
grunder och Inträdestal i Svenska Akademien.
Lingen, Reinhold Johan von, son till
saltsjuderi-öfverinspektoren Peter von L., född i
Wisby d. 28 Aug. 1708, blef vid 15 års ålder matros
vid amiralitetet och två år senare soldat vid lord
Clairs regemente i Frankrike, gick sedan än i Svensk,
än i Sachsisk, än i Rysk tjenst, i hvilken sistnämnde
han blef öfverste-löjtnant och deltog i Otschakows
eröfring, men tog afsked för att återvända till
fäderneslandet, der han endast kunde bli
öfverstelöjtnant på extra stat, bivistade fälttågen i
Finland, åtföljde fredsnegociatörerne till Åbo och fick
uppdrag att till Sverige öfverföra underrättelsen om
den afslutade freden, hvilket värf var svårare att
verkställa, än man kan föreställa sig, emedan
ingen båt fanns på Åland. Han nödgades simma
öfver Fårö sund, vid Marksund färdas öfver en
af honom och hans dräng förfärdigad flotta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
