Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stad - Linköpings län - Linna - Linné, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R:dr B:ko, hvaraf räntan, jemte frivilliga gåfvor
och behållningen af flickornas arbetsförtjenst,
lemna nödiga tillgångar. Östgötha privatbank (se
detta ord), har i Linköping sitt hufvudkontor; dessutom
finnes sparbank, som 1843 hade att ansvara för
63,727 R:dr, samt friherrliga Mörnerska stiftelsen för
husville och nödlidande i Linköping, grundad 1812,
af majoren och Riddaren frih. Hampus Mörner;
frimurare-hus, spektakelhus, barnhus samt en
Heilbornsk soppkoknings-inrättning. Stadens rörelse har
på senare tider tilltagit genom
ångbåtskommunikationen. Handel och handtverkerier äro de förnämsta
näringskällorna, och en god biinkomst hafva
invånarne af de studerande. Stadens areal utgör 1,435
tunnl. med 176 hus och tomter, och äger den 1,059
tunnl. jord. Det uppskattade värdet stiger till
744,155 R:dr B:ko. Bland stadens fem marknader
är den så kallade Persmessan, i slutet af Juni,
en af de betydligare i riket. Folkmängden uppgår
till 4,740 personer, hvaraf öfver 700 qvinkön mera
än mankön. Linköping räknas till tredje klassen
bland rikets städer, och är, efter deras numror, vid
riksdagarne den 29 i ordningen. Stadens sigill
föreställer ett lejonhufvud. Linköping och trakten
deromkring äro i historiskt afseende märkvärdiga,
för flere der timade händelser. Åtskilliga
riksdagar hafva här blifvit hållne, såsom år 1150, då
tvist uppstod emellan Svea och Götha riken om
tillsättandet af Sveriges första erkebiskop och hans
boningsort, sedermera bilagd år 1162. Vid det år
1153 härstädes hållna riksmöte led den kongl.
myndigheten ej mindre än Svenska friheten betydligt
genom den författning, som då genomdrefs till påfliga
väldets befästande i Sverige, af legaten Nicol.
Albanensis, sedermera påfve under namn af Adrian
IV, om utgörandet af en skatt till Rom, känd
under namn af S:t Pers penning, och om förbud
för allmogen att bära gevär. År 1251 blef
konung Waldemar Birgersson krönt i domkyrkan, af
stiftets biskop, Laurentius. År 1537 höll Gustaf I
här vapensyn och mönstring med krigshären, samt
vidtog flera visa åtgärder till biläggandet af
stridigheterna med Hansestäderna Lübeck och Danzig. Den
8 Nov. 1542 ingicks härstädes, i samma konungs
och de församlade rådsherrars, adelsmäns och
krigsbefäls vägnar, fördrag med Nils Dacke, då
denne lofvade återgå till trohet mot konungen.
Tvenne år senare beviljade ständerne här en
hjelpskatt åt konung Gustaf I; den 25 Sept. 1598
föreföll det märkvärdiga slaget vid Stångebro, nära
staden. År 1600 i Mars månad var här sista
gången riksdag, då en domstol af 156 personer
förordnades, hvilka skulle undersöka och afdöma
de fängslade rådsherrarnes uppförande, då Gustaf
och Sten Banér, Erik Sparre, Thure Bjelke och
Bengt Falk dömdes från lifvet och afrättades;
andra erhöllo benådning. Riksdagsbeslutet förelade
konung Sigismunds son, prins Uladislaus, 5
månaders tid, inom hvilken han borde inkomma i riket;
men i annat fall hade ständerna anmodat hertig
Carl att blifva deras konung. Följande olyckor
hafva öfvergått staden: År 1291 rasade här en
gruflig pest och hungersnöd; år 1350 hemsöktes
staden af digerdöden, som här gjorde stor
förödelse; år 1388 blef Linköping, jemte flere andra
rikets städer, förstörd och uppbränd af de Tyska
trupper, hvilka konung Albrekt inkallat; År 1463
plundrades staden af Christian I:s krigsfolk, vid
deras återtåg från Stockholm; år 1546 d. 5 April
lades nästan halfva staden i aska, och d. 18 Maj
det öfriga af staden tillika med tornet och taket
af domkyrkan; den 20 Nov. 1567 blef staden i
brand stucken af borgerskapet, som då rymde
undan för Danskarnes fiendtliga inbrott. Pest och
smittosamma sjukdomar hafva åren 1602, 1612,
1622, 1711 och 1834 (kolera) här anställt
mycken förödelse.
Linköpings län. Se: Östergöthland.
Linna, detsamma som aftaga, minskas. Det
säges ännu af allmogen: ”Regnet linnar eller lennar
af” (regnet aftager).
Linné, Carl von, d. ä., Sveriges störste
vetenskapsman och med skäl kallad botanikens furste,
föddes på kapellansgården i Stenbrohults socken i
Småland, d. 12, efter nya stilen d. 23 Maj 1707.
Fadern Nikolaus Linnæus, var då komminister
derstädes; men blef följande året kyrkoherde. I Wexjö
skola och äfven vid gymnasium röjde han så föga
lust för de lärda studierna, troligen en följd af
det hårdhändta sätt, hvarpå de bibringades, att
lektorerne rådde fadern, att sätta honom i ett
handtverk. Doktor Rothman, för hvilken fadern
omtalade detta, tröstade honom likväl med
försäkran, att ehuru sonen ej kunde blifva prest,
kunde han blifva en duglig man i något annat, samt
lofvade undervisa honom i botaniken, för hvilken
han märkt att ynglingen hade fallenhet. År 1727
begaf han sig till Lund, med rekommendationsbref
till domprosten Humerus; men ditkom samma dag
den vördige mannen begrofs. (Se: Humerus, Bonde.)
Han fick dock en annan gynnare uti arkiater
Stobæus och i den unge Koulas (se detta ord). Uti
Upsala, dit han kom 1728, blef han följande året
med mycken välvilja omfattad af Olof Celsius, som
för honom öppnade sitt hus, sitt bord och sitt
bibliothek, samt af arkiatern Rudbeck, hvilken tog
honom till informator för sina barn, och lät honom,
under sin tjenstfrihet, läsa botaniken i akademiska
trädgården, der han fick ett starkt tillopp af
åhörare. Här gjorde han bekantskap med den unge
Artedi. På vetenskaps-societetens i Upsala
föranstaltande företog han 1732 en naturhistorisk resa
till Lappmarken, hvarunder han i Luleå, på två
dagar och en natt, af bergmästaren Svanberg
inhemtade grunderna i proberkonsten. Återkommen
härifrån om hösten öfver Finland och Åbo, efter
en mer än 600 mils resa, fick han af
vetenskapssocieteten någon ersättning derföre, höll om
vintern föreläsningar i botaniken och mineralogien,
företog 1734, tillika med 7 andre ynglingar, en
resa till Rörås kopparverk i Norrige, och
anträdde, vid nyårstiden 1735, i sällskap med Clas
Sohlberg, sin utländska resa, besökte Holland, der han
d. 23 Juni blef promoverad till medicine doktor i
Harderwyk, och utgaf sitt Systema Naturæ, hvilket
ådrog honom allas uppmärksamhet; tillika fulländade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
