Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljunits - Ljunits och Herrastads förenade kontrakt - Ljur - Ljura - Ljuranglar - Ljus - Ljusalfer - Ljusdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta härad, så väl till areal som folkmängd det
minsta i länet, bildar, med Herrestads härad, ett
serskildt fögderi och prostkontrakt, hvilka
härader, jemte Jerrestads och Ingelstads i
Christianstads län, utgöra en serskildt domsaga.
Tingstället för häradet är i Stora Herrestads by och
gemensamt med Herrestads härad. Ljunits härads
areal upptager 20,990 tunnl., af hvilka blott 31
äro sjö eller kärr.
Ljunits och Herrastads förenade kontrakt af
Lunds stift, hör till Malmöhus län, med undantag
af Onslunda socken i Christianstads län, samt
innefattar 10 pastorat, nemligen: Södra Willie med
Örsjö, Nöbbelöf med Skifvarp, Balkåkra med
Snärestad och Skårby, Sjörup med Katslösa, Ystads
S:t Mariæ med Öja och Hedeskoga, Ystads S:t
Petri med Bjeresjö, Stora Herrestad med Borrie,
Söfvestad med Bromma, Högestad med Baldringe
samt Tranås med Onslunda. Af dessa pastorat äro
6 regala, 1 konsist., 2 patron. och ett alternativt
konsist. och patron. Kontraktets folkmängd
uppgår till 19,200 personer.
Ljur, annex till Norunga, beläget i Geseneds
härad af Elfsborgs län, 2 1/2 mil Ö. från Alingsås.
Kyrkan är gammal och bygd af träd. I socknen
märkas tvenne mindre säterier: Långared
Storegården, 1 mtl., med betydlig trädgård. Iglabo, 1
mtl., med qvarn; har en romantisk belägenhet i
en löfrik dal, vid en liten sjö. Detta säteri har
i mer än hundra år tillhört slägten Schwarzenhoff.
Socknen består af 9 1/5 mtl. och har 450 invånare.
Dess areal utgör 9,327 tunnl., af hvilka 520 äro
sjöar och kärr. Adr. Alingsås.
Ljura, i gamla Svenskan fönster. I
Westgöthalagen heter det: ”Skiuter madher in at ljurä
(skjuter någon in genom fönstret).
Ljuranglar, ett slags långa pikar med starka
hullingar och skarp egg, som under Gustaf I:s
tid begagnades af fotfolket, att dermed afhålla
rytteriets anfall.
Ljus. Bland de många slags vigde ljus, som,
under katholska tiden, nyttjades i våra kyrkor,
uppräknar Dijkman i sina Kyrkie Handlingar, följande:
Kyndersmesso-, halleluja-, bruda- eller vigsel-,
kyrkegångs- samt inledslo-ljus, jemte större och
mindre offerljus, ”Gudi och helgonen dedicerade.”
Ljusalfer äro ett slags i Eddiska mytherne
omtalade goda andeväsen. De bo i en stad som
heter Alfheim, och äro hvitare än solen. De synas
beteckna naturkrafter, hvilkas verkningar föreföllo
våra fäder milda och välgörande. De skiljas ifrån
mörkalferna, som bo under jorden och äro
svartare än beck, och hvilka beteckna de förstörande
naturkrafterna.
Ljusdal, en socken med Ramsjö kapell, belägen
i norra Helsinglands fögderi af Gefleborgs län,
Helsinglands Vestra öfre kontrakt af Upsala stift,
7 1/4 mil V. från Hudiksvall. Bland kyrkans
fornlemningar märkes altartaflan, hvilken, uti nio
afdelningar, innefattar 95 väl arbetade och förgylda
bilder, de der föreställa scener ur Frälsarens
lefnadshistoria. En gammal sägen uppgifver, att
denna tafla blifvit eröfrad under trettio-åriga kriget
och hitskänkt af Lennart Torstenson. Den delen
af socknen, som ligger närmast Ljusne-elf och
omkring några smärre sjöar, som hafva
gemenskap med henne, är, på en sträcka af 1 1/2 mil i
längd och 3/4 mil i bredd, jemn och väl uppodlad;
men den öfriga är ojemn, består af smärre dalar,
kärr, sjöar och berg, samt odlad blott i mindre
här och der spridda delar. De största sjöarne
äro: Hännan, 2 1/4 mil lång och 1/8 till 3/8 mil i
bredd. Vid dess vestra strand ligger Ramsjö
kapell. De åboer, som höra dit, bo 5 till 6 1/2 mil
från sockenkyrkan. Storsjön, hvilken upptager 1
mil i längd och bredd, har många större och
mindre vikar, hvilka erhållit olika namn, såsom
Bäckasjön, Tranviken, m. fl. Denna sjö har, efter
nyligen anställd mätning, befunnits innehålla 7 mil
i omkrets utmed stränderna. Enligt en forntida
sägen, har en skans, 1 mil från Ljusdals kyrka
varit uppförd mot fiendtliga anfall från Jemtland
och Norrige. Stället kallas ock ännu Skansen;
men några lemningar af skansen synas nu mera
icke. Äfven berättas, att en fiendtlig fördelning,
från ettdera af dessa land, för flera århundraden
tillbaka funnit sin graf i sjön Hännan, genom isens
söndersågande af dervid boende folk. Såsom
något skäl för denna förmodan anföres, att en
pilbåge af stål blifvit funnen på sjöbotten. Denna
båge har flera mansåldrar igenom blifvit förvarad
och förvaras ännu uti en bondgård i Wälje by.
En ytterligare sägen om denna händelse förmäler,
att några man af den fiendtliga truppen, under
tåget öfver vestra delen af sjön, ingått uti en
vid stranden belägen gård, för att der söka
underrättelser; men endast träffat en gammal qvinna,
som icke, jemte det öfriga husfolket, förmått
undfly fienden. Bland frågor, hvilka framställdes till
henne var den: huru stort afståndet var från den
tätare bebodda delen af socken? svaret blef, ”tre
mil.” Dervid skulle någon i den fiendtliga hopen
hafva yttrat: ”Äh, då hinna vi till nästa natt att
inqvartera våra hästar i Ljusdals kyrka!” Gumman
sade då: ”Ja, det kan ingen veta hvad hänna
(hända) kan.” Händelsen blef derefter, att hela truppen,
genom den söndersågade isen, nedstörtade i djupet.
Stället, der sådant skall hafva inträffat, erhöll sedan
namnet Hufvudskalleviken, hvilket, genom ordets
sammandragning, ännu benämnes Huskallviken och
stranden deromkring Huskallsnäset, samt hela sjön, i
anledning af gummans yttrande, Hännan. — Vigseln
förrättades fordom i kyrkan, vid den allmänna
gudstjensten. Nu sker det sällan, utan hemma i
gårdarne, hvarest bröllop hålles 6, 8 till 10 dygn.
De mindre förmögne vigas på sön- och
helgdagseftermiddagar, uti vid kyrkan liggande gårdar,
utan gästabud, blott med en tarflig undfägnad för
närmaste anhöriga och vänner, hvilken merendels
upphör med dagen. Till de större bröllopen
medföra gästerne så kallad kost eller förning (se
detta ord). De vanligaste maträtter vid allmogens
gästabud äro färsk eller lutad fisk, kokt skinka,
kött, soppa, ris- eller ostkaka, torta och sist får-
eller kalfstek, hvilken dock sällan skäres, utan
framsättes såsom en skåderätt, och förtäres icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
