Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
674
Lonkeinoaaa.
Loricla.
net Scoringa, träffade der Vandalerne, hvilka
hotade att underkufva dem; men Gambaras klokhet
frälsade hennes folk. Wodan eller Odén, deras
gud, hade lofvat seger åt det af de krigande
folken, som på stridens morgon först mol te haas
blickar. Frea, gudens gemål, lat Gambara vela
detta och hon föranstaltade så att när guden
uppvaknade, föll hans blick på Longobarderne och ban
gaf dem seger, och på samma gäng deras namn;
ty förut bette de Winiler. Longobarder betyder
folk med långt skägg, hvilket brukades bland dem.
En ny hungersnöd dref dem ifrän Scoringa.
Efter alt hafva genomtågat åtskilliga länder^
kommo de i sjette århundradet till Pannonien och vid
år 570 till norra Italien, bildade der, under
konung Alhoin, ett mägtigt rike, som ägde bestånd
i 200 år och störtades af kejsar Carl den Store,
hvilken påfven kallade från Frankrike till sitt
försvar emot dem. Huru mycket af denna saga
är sannt, kan ingen historia bestämdt utreda. Att
Skandinavien omtalas säsom en ö bevisar intet;
ty den föreställningen var allmän i gamla tider,
alt vårt land var kringflutet. Det är
visserli-Iigen möjligt, att detta folk pä ett eller annat sätt
härstammat derifrån. Romarne trallade dem
boende vid Elbens stränder, och beskrifva dem såsom
ett hårdt krigarefolk. Germaner voro de, och
deras seder och lagar vittna oin deras slägtskap med
den Skandinaviska norden. Sin största
märkvärdighet i historien hafva de vunnit genom sina
eröfringar i norra Italien under dou ofvannämnde
Al-boin, sedan de förut kufvat ett annat folk,
Gepi-derne. Landet soin de beherrskade i Italien
förvarar ännu deras minne i sitt eget namn,
Lombardiet.
LoultemoiKin (Fontinalis antipyrotica), en
mossväxt, som förekommer ymnigt på stenar uti åar
och bäckar, isynnerhet uti skogsbygden, och är
den största af våra mossor, ofta af några fots
läugd. Den begagnas isynnerhet till diktning af
trädbus, emedan den ej skall brinna.
Lou», Cornelius, född i Stockholm, der fadern
var vinskänk, ingick vid fortifikationen och var
kapiten vid densamma, då han år 1709 följde Carl
XII till Bender. Ilar blef han följande året major
och skickades af konungen, jemte kapitenerne Sparre
och Gyllengrip, att resa genom Grekiska
arkipelagen, Palestina och flera delar af miDdre Asien.
Detta gjorde de äfven, och L. författade häröfver
ritningar och kartor, vittnande både oin bans
skicklighet såsom tecknare och noggrannhet som
observatör. En stor del af dessa samlingar
npp-brunno vid kalabaliken i Bender, de öfriga
aflem-nades till riksarkivet. Märkvärdigt är, att
Palmyras ruiner, hvilka påstodos år 1756 hafva
blifvit upptäckta af Wood och Dawkins, och som
åtminstone först genom deras beskrifningar blefvo
bekanta för verlden, redan 1710 besöktes och
af-ritades af L., och hvilken teckning, utförd med
blyerts och i stor stil, ännu förvaras i riksarkivet.
Äran af upptäckten skulle således, nära ett halft
århundrade förut, kunnat tillfalla en Svensk. Det
var i början af Okt. 1710 han ensam reste till
Palmyra. Det återstår ännu att jemföra det
tillstånd, hvari han då träffade dessa ruiner och det,
hvari Wood och Dawkins funno dem, samt hvad
som för närvarande är af dem i behäll. L. reste,
sedan konungen lemnat Turkiet, till Paris,
uppehöll sig en tid hos Stanislaus i Zweibrucken,
hemkom först eller Carls död, blef då
öfverste-löjtnant vid fortifikationen, och fick sin station i
Stralsund, hvars fästningsverk han betydligt förbättrade.
Blef öfverste 1734, tog afsked 1736, då ban
erhöll general-majors titel och flyttade till
Hamburg, hvars magistrat kallat honom till stadens
kommendant; men han dog derstädes redan
följande året. Han och hans broder, dåvarande
volon-tären, sedan kapitenen , Henrik L., adlades 1711,
hvarvid de antogo lika vapen med Danske
grefvarne Ablefelt. Desse protesterade häremot; men
L. försvarade sig dermed, alt i Ablefeltska
vapnet stod en hund, men i det Looska en bynda.
Ätten är utgången.
Loppn, ett insektslägte af ordningen krypare,
hvaraf en art, nemligen Vanliga loppan (P. irritans),
förekommer hos oss, samt trifves både på
däggdjur och foglar, llon lägger i smuts och torkad
blod, samt andra djurriska vätskor, sina ägg,
hvarutur små hvita glänsande hårdskaliga larver
utkläckas, som först förvandlas till äggformiga
puppor och derefter till fullbildade insekter, och detta
har gifvit anledning till den temligen allmänna tron
att loppor skola bildas af med urin fuktad
sågspån eller sopor. Den fullväxla insekten är £ till
1 linje lång, till färgen rödbrun och utmärkt
genom sin betydliga styrka, hvilken uppenbarar sig
uti dess språng, som ofta ske pä en rymd af 200
gånger hennes kroppslängd. Det påstås att
loppan skall fly för åtskilliga växter, framför alla för
vinruta, hvarföre denna på sina ställen begagnas
för att afhàlla dem ur sängställen och dylikt.
Loreoliberg, en malmgård i Carlbergsalléen i
Stockholm, som af Adolf Fredriks församling
inköptes till kyrkoherde-boställe och ännu
begagnas dertill.
Iioreiilzfora, i Brunskogs socken af Wermlands
län, ett privilegieradt men 1645 ännu ej uppbygdt
jernbruk. Privilegierne utfärdade för L. Laurell
äro på 2 härdar och 1,200 skepp:d årligt smide.
Larenlnlia Imd-inriitlninjjeu är den
förnämsta och nära enda varmbad-inrätlning i Stockholm,
samt belägen vid gamla Norrbro, der den
öppnades till begagnande i Februari 1932, sedan
hvilken tid den ständigt varit mycket anlitad. Ilär
finnes så väl äng-, soin douche-bad och karbad.
Nedanför bad-inrättningen vid strömmen
uppbyggdes 1841 en kallbads-douche-inrätlning. Vid
denna bad-inrättning kunna äfven erhållas salta,
he-pathiska, krydd, mall, kli, ång, myr, Loka gyttje,
Finskt m. fl. bad. Öfver denna inrättning, anlagd
af hattmakar-åldermannen, kapitenen vid
Stockholms borgerskaps infanteri, C. J. Lorentz, bar
kongl. sundhets-kollegium afgifvit högst
fördelaktiga yttranden.
Loricli, .tilden, en Tysk ädling, tog tjenst bos
konung Erik XIV år 1565, mot 3,500 marks lön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
