Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusnarsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
698
I<ttt>ow«
Lyby.
Ltttsow» en Dansk öfverste, kommenderade ander
general Dancam i slaget vid Halmstad, d. 17 Aug.
1676. Han ådagalade der de tappraste
mandoms-rön och fortfor att föra befälet, äfven sedan en
kanonkula borttagit hans båda ben. Enligt
berättelse skall ban, stående pä knästumparne
försvarat sig med raseri innan han nedhöggs. På
valplatsen, en mil söder om Halmstad, utmärker en
upprest sten stället der han föll, och man bar
i senare tider på densamma anbragt inskriften:
"Stympad, men kämpande föll här den tappre
Lutzow, i fältslaget den 17 Augusti 1676."
Luiera (Medicago), ett växtslägte, hvaraf trenne
arter förekomma vilda hos oss, nemligen:
Humte-luzern (M. lupulina), som är årlig och växer vid
vägar i största delen af landet, itf. minima,
likaledes årlig och växande på sandiga backar I de
sydöstra kusttrakterna, samt M. falcata, kallad gul
luzern, Svensk luzern, gul snäck-klöfver, refgräs,
Linnés höfrö, hvilken är mångårig och
förekommer på soliga åkerrenar med mergelgrund uti de
sydliga slättbygderna, såsom Gottland, Öland,
Skåne och Upland, men odlas för öfrigt, hvarvid den
förädlas, och utgör en af de för vårt land mest
tjenliga foderväxter, likasom dess samslägtinge:
Blå luzern, som troligen är den äldsta odlade
foderväxt, men för ömtålig för vårt klimat, m. il.
Lybecker. Med detta namn finnas tvenne adeliga
ätter, båda härstammande från en Otto Henrik
L, född i Bielefeld i Westfa|l|en, hvilken år 1619
af Gustaf Adolf inkallades till riket, der han blef
direktör för Löfàs silfververk. Hans son
Lybecker, Georg Henrik, som i Stjernmans
matrikel och höfdingaminne, hvarifrån ofvanstående
uppgift är hemtad, säges vara född på Löfåsen
d. 18 Dec. 1618, blef 1636 ryttare, tjente sig
upp till ryttmästare under 30-åriga kriget, i
hvilken beställning han adlades 1650, befordrades
sedan, så alt han år 1677 var generalmajor af
kavalleriet, och blef 1679 landshöfding öfver
Bohuslän och Götheborgs stad. Han dog i Kongelf
d. 8 Nov. 1683. En son af denne var
Lybecker, Georg. Är 1702 var han ännu endast
ryttmästare, men befordrades sedermera så
skyndsamt, att han år 1707 var general-major,
landshöfding öfver Wiborgs län och friherre, samt 1710
general-löjtnant, då han fick befälet öfver en styrka
af mer än 12,000 man, hvarmed han skulle
skydda Finland, samt fördrifva Ryssarne från Neva och
Östersjön. L., ehuru sannolikt icke utan
personlig tapperhet, saknade likväl alla de egenskaper,
som fordrades för ett så vigtigt uppdrag. Han
hade icke tänkt på, att förse sin bär med
proviant, hvarföre denne fattades 8 dagar efter
uppbrottet, och hämmade expeditionens framgång.
Härtill kom att någon förvirring, hvar^
orsak ingen kunde uppgifva, yppade sig bland
trupperna, och efter några fram- och återmarcber,
beslöts att föra dem ombord, och aftaga utan att
begagna sig af de fördelar, man kunnat vinna
öfver den fege och oskicklige fienden. För att
verkställa återtåget befallde ban, alt kavalleriets
hästar skol|e dödas och bagaget förstöras. I trots
af denna uppenbara oskicklighet, fick L. likväl,
efter riksrådet, grefve Nierotbs död, öfverbefälet
i Finland. Här ådagalade han en lika oduglighet
för sin post, drog sig utan nödtvång tillbaka upp
i Tavastland, lemnade Nyland och strandvägen till
Åbo utan försvar, i trots af Armfelts
uppmaningar och det uppenbara missnöje, hans förfarande
väckte bland trupperna. Obegripligt är, att
senaten lät allt detta passera, samt att Carl XII, emot
hvars fördel och anda han sålunda handlade, lät
honom i 5 år bibehålla en post, hvilken han var i
så bög grad ovärdig, ty först år 1717 hemkallades
ban, ställdes inför en krigsrätt och dömdes från
lif, ära och gods. Men äfven nu visade Carl emot
bonom en oförklarlig mildhet, ty nyårsdagen 1718
benådades han, endast med tillsägelse att qvarblifva
pä sina gods. Han öfverlefde likväl icke
länge sin vanära, ty han dog redan den 4 Juli
samma år.
Lybecker, Harald, född 1649 i Fahlun, och
son af assessorn i bergskollegium, Hans Philip L.,
var 1672 geschvorner vid Sala grufva, då ban
hade den äran, att d. 2 Jan. följa Carl XI, som
ville bese grufvan, ned i densamma, blef 1691
bergmästare vid stora Kopparberget och
kommissarie vid bankokontoret i Fahlu län, samt
ändtligen bergsråd. Adlades 1709. Har infört
allehanda förbättringar i bergsbrukets drift vid Fabla
grufva. Död 1741.
Lybecker, Carl Bleckert, friherre, löjtnant
och lifdrabant, född d. 15 Okt. 1768, drunknade
i Norr-Järsjö i Roslagen d. 4 Aug. 1796. Har
utgifvit tvenne skaldestycken: Den känslofulles
lidelser och Den ensamme, eller hjertats Philosoph, hvilka
på sin tid vunno bifall bland den läsande
allmänheten. De voro väl skrifna i den då moderna
känslosamma stilen, men man kan ej veta hvilken
högre och friskare flygt författarens sångmö
kunnat laga, om han icke aflidit ännu ej 28 år
gammal.
Lyberg» hög kallas lemningen efter en beryktad
ättehög, belägen vid landsvägen en åttondedels mil
norr ifrån Lund. Namnet är sammandraget af Tre
Lejonliorgs hög, hvilket äfven blifvit förändradt till
Trolleborgs-, Libers-, Slipers- och Sliparehögen.
En sägen uppger, att barnen efter jätten Finn,
hvilken blef förvandlad till sten i Lunds kraftskyrka,
här fått sin lägerplats och föranledt begreppet
Trolls ingående i bogens benämning. Emellertid
känner man med visshet, att det var på denna hög,
som Skånska allmogen hyllade de Danske
konungarne, alltifrån konung Waldemar Seier till konung
Christian IV. Vid dylika tillfällen öfverräckte
erkebiskopen i Lund åt den nyvalda konungen Danska
riksbaneret, af hvars sinnebilder, tre lejon, högen
sannolikt fått namnet af Tre Lejonborg. Der så
många konungar fordom emottogo en friboren
allmoges jublande hyllning och afgåfvo sin
konungaförsäkran, reser sig nu en ansprökslös
väderqvarn.
Lyby, annex till Hörby, beläget i Frosta härad
af Malmöhus län, 3 mil O.N.O. från Land. Här
märkes Lyby och Södertows säterier. Socknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
