Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
714 Lttbare-aKllahapet.
Lüuia.
Cederschöld, Huss, Edholm, Liljewalch, Döbeln,
m. fl.
Uikare-aUIUkapet. Redan d. 25 Juli 1792
stiftades i Stockholm ett läkare-sällskap, hvilket
likväl ej blef af lång varaktighet, ulan efter
några få års förlopp upplöstes. Det nuvarande
sällskapet, "hvars första uppkomst", enligt dess
förste sekreterares uttryck, "tillhörde vänskapen", bar
sin upprinnelse från sju bland hufvudstadens då
för tiden mest utmärkte läkare, C. F. v.
Schulzenheim, II. Gahn, A. J. Hagström, J. H. Gistrén,
J. Berzelius, E. Gadelius och C. Trafvenfelt,
"hvilka, kännande behofvet af ett närmare
föreningsband sinsemellan", sökte och 1807 d. 31 Dec.
erhöllo d. v. bofkanslerns tillstånd att inrätta ett
medicinskt läsesällskap. Kort derefter utvidgades
sällskapet till upptagande af alla medicine
doktorer och kirurgie magistrar, hvilka önskade inträde
och erlade den stadgade årsafgiften. Sålunda
organiseradt bade sällskapet sin första sammankomst
d. 25 Okt. 1808, samt firade sin första offentliga
årshögtid d. 2 Okt. 1810. Från och med
sistnämnde år har sällskapet oafbrutet hållit
sammankomster, hvarje tisdagsafton under bela året, med
undantag af Juni, Jali och Augusti månader, då
sällskapet sammanträder blott hvarannan tisdag.
Från och med samma är bar ock sällskapet,
genom sina sekreterare, låtit afgifva årsberättelser
om Svenska läkare-sällskapets arbeten. Serien af
årsberättelser är afbruten endast vid åren 1833
och 1834, för hvilka inga berättelser utkommit,
samt fortgår till och med år 1841, hvarefter
årsberättelsen utbyttes mot förhandlingar vid
Svenska läkare-sällskapets sammankomster, hvilka
sedan dess tryckas i tidskriften Hygiæa. Tid efter
annan bar sällskapets organisation undergått
förändringar. lfrän att i början vara ett belt och
hållet enskildt läsesällskap, fick det en i visst
hänseende mera offentlig karakter, genom sina
stadgar af år 1816, 1828 och 1835, hvarigenom
sällskapets ändamål bestämdes, "att för rikets
läkare och apothekare bilda en litterär
föreningspunkt, samt att verksamt bidraga till medicinska
vetenskapernas förkofran och spridande", och efter
att af staten hafva år 1815 erhållit ett årligt
anslag af 500 R:dr B:ko. Men först år 1835,
och med anledning af ett utaf nuvarande
sekreteraren framstäldt förslag, antog sällskapet, tillika med
nya stadgar, en ordförande samt i och med
detsamma den form af lärdt öfverläggande sällskap,
som det för närvarande äger. Ordförande väljes
hvarje år, och får ej omväljas; sekreterare,
bi-bliothekarie och skattmästare väljas hvart tredje
år och kunna omväljas. Sällskapets förste
ordförande var medicinal-rådet Trafvenfelt. Dess
sekreterare hafva varit: Gadelius åren 1810 —12,
Trafvenfelt 1813—17, Carlander 1818, Gadelius
1819—21, Ekström (nu Ekströmer) 1822—29,
Ronander 1830 — 34, Setterblad 1835 — 36 och
Sondén sedan år 1837. Förnämligast genom
testamenten och gåfvor af Hrr Hagströmer,
Wertmuller, Wenner, Gistrén, Westring och Mortinson
bar sällskapet samlat ett kapital, hvilket betryggar
dess ekonomiska bestånd. Det äger ett eget hus,
brandförsäkrad! till 12,000 R:dr B.ko, i hvilket
finnes: sällskapets sessions-sal, som tillika
innehåller dess bibliothek, omkring 6,000 band, samt
boställsrum för sekreteraren’ och bibliotbekarien,
hvilken förmån utgör desse tjenstemäns lön.
Ordföranden och skattmästaren uppbära deremot intet
slags aflöning. Utom de ofvannämnde
årsberättelserna utgifver sällskapet, sedan år 1812,
Svenska läkare-sällskapets handlingar. Den första
serien af denna samling innefattar 12 band, hvaraf
det sista utkom år 1833. Af den senare serien,
Svenska läkare-sällskapets nya handlingar, utkom
första bandet år 1837, och det femte är nu (1848)
under tryckning. Från och med år 1844 öfvertog
sällskapet utgifvandet af Ilygiea, medicinsk och
farmaceutisk månadsskrift, hvilken förut utgafs af
enskildte. Men utom denna jemna litterära verk
samhet i vetenskapens och sällskapets intresse,
afser sällskapet, såsom sitt hufvudsyfte, alt genom
sina sammankomster utbyta och kringsprida
praktisk medicinsk erfarenhet. I enlighet bärmed har
sällskapet också städse lagt sig vinning om att
gagna allmänheten, till hvilken ända sällskapet
ofta afgifvit utlåtanden öfver till detsamma
hänskjuta frågor, på anmodan af kongl.
sundbets-kollegium och karantäns-kommissionen meddelat
föreskrifter om farsoters eller andra sjukdomars
förekommande eller behandling, m. m., till
exempel år 1813, förslag till skendödas räddning i
Stockholm; yttrande 1816 öfver animnla
magnetismen; underrättelse om sättet att förvara sig
mot kolera 1831; utlåtande 1841 om
Pbiladelphi-ska fängelse-systemets inflytande på fångarnes
helsa; yttrande om vattenkuranstalter, m. m. Ären
1820 och 1838 utsatte sällskapet prisämnen till
täflan; det förra framkallade i dagen Ronanders
berömda arbete i farmakologien. Säsom ett
betygande af sin högaktning för utmärkta
förtjenster om de medicinska vetenskaperna, kallar
sällskapet inländske lärde till ledamöter, genom
di-plomer på Svenska, utländske deremot genom
di-plomer på Latin. I samma afsigt har sällskapet
visat Hrr medicinal-rådet Trafvenfelt, konungens
förste arkiater P. v. Afzelius och assessor
Carlander en ännu högre utmärkelse, genom att
redan under deras lifstid öfver dem låta pregla
minnespenningar. Sällskapet utbyter sin tidskrift,
Hy-giea, mot åtskilliga utländska tidskrifter, och
underhåller brefvexling med dylika utländska
sällskap. Till hedersledamöter bar sällskapet endast
kallat aflidne landshöfdingen Nils v. Rosenstein
samt II. Exc. grefve Carl Löwenhjelm, begge med
hänseende till deras varma intresse för sällskapets
verksamhet.
liähetungor, herrekål, ormskallrebräken
(Opbio-glossum vulgatum), en ormbunkeväxt, hvilken
förekommer på backiga ängar vid skogar,
särdeles på slättbygden i mellersta delen af riket, den
ätes af boskapen och användes något litet i
husmedicinen.
Iiäiua( en ganska gammal adelig ätt, som gifvit
Svenska riksrådet flera ledamöter och många an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
