Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manufaktur-diskonten.
landa finna vi flera af de betydligare
manufaktur-inrättningarne anlagde före slutet af 1600-talet,
såsom sidenväfveri, klädes- och andra yllefabriker,
linneväfveri, strumpväfveri, segelduksfabrik,
sockerraffinaderi, glasbruk, m. m. —Skiljnaden emellan
manufakturer och fabriker, samt handtverk är svår
att bestämma. Manufakturer anses för en
öfvergång ifrån handtverk till fabriker; men gränsen
är så mycket mera obestämd, som den till och med
knappt kan uppdragas emellan fabriker och
handtverk. Manufaktur bar genom ordets bärledning
afseende på arbeten med bandkraft, och skulle då
skilja sig frän fabriker deruti, att dessa drifvas
med mascbiner, och från handtverk dernti, att
arbetsfördelningen är längre utsträckt vid
manufakturer. Sådant är det ungefärliga begrepp man i
England fäster vid ordet manufaktur, i motsats
emot /ae/øri-fabrik. Hos oss kan man verkligen
icke bestämdt skilja begreppen, ehuruväl detta till
en viss grad skett i hallordningen. Den skiljer
dock manufakturerna mera ifrån handtverk än från
fabriker. Den frikallar dem ifrån de förstnämdes
skråordningar. Genom nyare författningar har det
blifvit lättare än förnt, att bringa
bandtverkstill-verkningen under manufaktnr-privilegiernas skydd.
Före den nya handtverksordningen 1846 voro
ma-nufakturisterne underkastade större svårigheter for
utöfningen af sitt yrke än fabriksidkarne; men
åtnjöto något större näringsfrihet än handtverkare,
manufaktur-diskonten. Den låne-inrättning,
som förut var börjad, och efter
manufaktur-kontorets (se detta ord) upphörande ställdes under
kommerse-kollegii förvaltning, hvarest fabriksidkare
och manufakturister ägde att diskontera, på bättre
köpares reverser eller accepterade invisningar för
varor, som de förre af egne tillverkningar till de
senare försållt på kredit, blef på senare tider
förbättrad för att vinna säkert bestånd för framtiden.
Fonden, som i början utgjorde endast 290,000 d:lr
silf:mt., ökades vid 1756 års riksdag med ett
bankolån af 5 tunnor guld, och 1758 med ett
ytterligare lån af 4 tunnor guld, så att den uppgick
till 11 tr. guld. Kongl. Maj:ts stadga och
reglemente, för denna, under kommerse-kollegii vård
ställda fond, utfärdades d. 22 Apr. 1779.
Fabrikörer och manufakturister, som tillverkade
hvarjehanda väfnader, blefvo berättigade till diskontlån,
i mån af deras tillverkningar. Förut hade
fabriksidkare rättighet, att pantsätta sina
tillverkningar i ballmagasinerne och derpå erhålla lån till J
af varans värde. År 1766 blef en serskild
diskontfond inrattad för idkare af finare jern-, stål—
och metallarbeten, hvilken 1769 uppgick till 319,619
daler kop:mt., och ännu fortfar för polerade
egg-jern och andra fina manufaktur-smiden. År 1836
påbjöds manufactur-diskontfondens klassifikation af
derstädes lånberättigade näringar, i förhållande till
manufakturernas olika art och olika behof af
förlagsbiträde och indelades i trenne klasser,
nemligen uti första: klädesfabriker; sidenfabriker;
band-fabrikers tillverkningar af sidenband-,
stoftsfabrikernas tillverkningar af i sjelfva väfnaden
fasonerade och blommerade matt väfnader; glasbruk; sul-
nan ii fak tur-kontoret. 759
läders tillverkningar, saffians-fabrikationer;
porslinsbruk; tillverkningar af maschinerier och
redskap; fabrikationen af polerade eggjern m. m.;
samt porterfabriken vid Götheborg. Uti andra
klassen: linne- och bomullsfabrikernas
tillverkningar af kulörta väfnader, äfvensom damastväfnad;
stoftsfabrikernas tillverkningar af andra an
matt-väfnader; kattunsfabriker; pappersbruk; oljeslageri;
alunverk; vaxljusfabrikation; kemiska preparater;
kompositions- och messings-arbeten; samt
stilgjn-teriet i Stockholm. Uti tredje klassen:
bandfabriker; bomulls- och linnefabrikernas tillverkningar
af hvita, ofärgade väfnader; segel- och
tältduks-fabriker; strumpfabriker; kattunstryckerier, hvarest
tiyckning verkställes å annorstädes tillverkade
väfnader; samt mekaniska bomulls-, ylle- och
linnegams-spinnerifabriker. Länerätten för första
klassen är 20 procent; för andra 15 och för tredje
10 procent. Innehafvare af klädes-,
segelduks-och sidenfabriker, glasbruk, kaltuiitryckerier,
mekaniska spinnerier och alla sådana inrättningar,
hvilka icke utan kongl. maj:ts nådiga tillstånd
komma i åtnjutande af lånerätt i denna diskont,
förlora sin lånerätt derstädes, så vida, efter 5 års
förlopp, sedan de till låns erhållande sig först
anmält, värdet af deras tillverkningar icke uppnått
8,000 R:dr B:ko; likaså för innehafvare af stofts-,
bomulls- och linnefabriker, samt pappers- och
alunbruk, minst 5,000 R:dr, samt för strump- och
bandfabrikerne, jemte tillverkare af fina polerade
eggjernssmiden, minst 3,000 R:dr; men om bemälde
tillverkare förlorat sin lånerätt, kunna de likväl
återfå densamma, när deras tillverkning uppstiger
till nämnde värde,
manufakturliamuiare äro sådana inrättningar,
som egentligen äro ämnade till förädling af gröfre
metaller, såsom jern, stål, koppar och messing.
De äro af flera slag, nemligen sådana som gå för
lyftarmar, såsom ämneshammare för gröfre
mano-faktursmiden, pläthammare och bleckhammare för
tillverkning af gröfre och finare jernplålar och
bleck, samt slålhammare för gärning af stål;
vidare sådana som drifvas med tryckning eller
sljerl-hammare, såsom knipphammare för bundt- och
knipp-jern, spikhammare för spiksmide, planér- eller
släthammare för messingssmide, vällhammare för
gevärstillverkning, sänkhammare för sänksmide, samt
djuphammare för kopparsmide. Manufaktur smiden
kallas alla med tillhjelp af ofvannämnde
inrättningar tillverkade jernsmiden.
manufaktur-kontoret. Sedan rikets ständer,
vid 1727 års riksdag, beviljat en s. k. landshjelp,
hvilken sedermera, enligt taxa af den 19 Maj
1739, förändrades under titel manufakturfond och
skulle användas till nyttiga fabrikers understöd,
inrättades ett serskildt manufaktur-kontor,
bestående af rikets ständers fullmägtige af alla 4
stånden, hvilket, enligt instruktion af den 14 Mars 1739
och de tid efter annan deruti gjorda förändringar,
skulle äga disposition af ofvannämnde fond.
Härigenom blef vården af manufakturerne delad
emellan kommerse-kollegium och detta kontor, till dess
vid 1766 års riksdag beslöts, att manufaktur-kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
