- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
775

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marks.

Marquardt.

775

derDas frimarknader, äro förbundne, att, efter hvar
och en orts beskaffenhet, och af magistraten och
borgerskapets äldste fastställd taxa, erlägga
ståndpenningar, antingen de hålla sitt gods till salu i
uppsatte bodar på torgen, eller hemma i busen,
eller i stånd, som uppsättas på gatorna vid
enskildtes bus och gårdar. Dessa ståndpenningar fä
dock icke affordras allmogen, som med sina varor
besöker marknaderna.

Marks och nollebygds förenade kontrakt af
Götheborgs stift, bör till Elfsborgs län och
innefattar 1 regalt pastorat, nemligen Örby med Kinna,
samt 8 konsistoriela: Sätila, med llysna; Seglora,
ined Fritsla; Kinnarumma och Skeppbult; Berghem,
med Hajom; Surteby, med Foutskäl och Tostared;
Istorp, med Öxnevalla och Horred; Kongsäter, med
Gunnarsjö, Grinunared och Carl Gustaf;
Thores-torp, med Öxabäck och Ellekulla, samt Bollebygd,
med Björketorp och Töllesjö. Kontraktets
folkmängd utgör 31,218 persouer.

Markscheider, eller grufve-mätare, är en
tjensteman hvars åliggande är att afmäla grufvor och
malmfält, samt författa kartor deröfver så väl i
höjd som grundritning, och kallas sjelfva hans
förrättning markscheideri.

Markus, en hofskald bos konung Inge, som
vistades bos honom då ban bodde på Axevall i
Westergöthland. Af denne skalds vistande härstädes
har Markus-backen sitt namn, hvilken från
Mösseberg faller ned vid de sköna, blomsterrika
"Skärs-lider." Det vill synas, som skulle kungaskalden, i
den stora brist på prester, som ägde rum efter
hedningarnes uppror, förrättat nägon presteljenst; ty
bland de gamle i bygden går en sägen, att
evangelisten Markus predikat och döpt i
Markus-bäcken. Nära intill Ingatorp (se detta ord) ligger en
stor sten, hvilken af byfolket kallas Markus-stenen,
der skalden skall hafva sjungit sina sånger för
folket, eller måhända predikat. Det säges äfven,
att en jätte, som bodde i Himmelsherg, kastat
Markus-stenen, då ban oroades af klockljuden från
Sätuna kyrka. Denne Markus omtalas äfven med
tillnamnet Skäygason.

Markua, Mit. Den dag, som bär denna
evange-lists namn, är den 25 April, hvilken fordom
firades såsom helgedag. Allmogen kallar denna dag
Gökedagen.

Markua Hinders hammare. Se: Wrethammars
bruk.

Mariekor, malrekor eller näckbröd, äro enskildta
stycken af förstenad mergel, som förekomma
vanligast vid sjöar, uti lera, i form af små runda
stycken liknande brödkakor, och bestå af
kisel-syrad lerjord samt kolsyrad kalk och hafva
troligen fått sin form genom vattnets mekaniska
verkan derpå.

Marmendil. Se: Hafsmenniska. En sådan,
berättar konung Ilalfs Saga, fångades en gäng på
Norriges vestkust, och fördes till konung Hjorleif
Qvinnokär, i hvars hof han vistades en tid. Han
förutsade i ett långt qväde hans öden, och fick
till belöning derför tillstånd att återgå i haf-

vet. Många liknande sägner om sådana väsenden
upprepas af inbyggarne på vestra hafskusten.

Maruior, ett mineral af slägtet karbonater,
bestående af kolsyrad kalkjord, som förekommer i
ur- och öfvergångsberg af många artförändringar,
mer eller mindre ren, ofärgad, på olika sätt
enfärgad eller mängfärgad, af hvilka senare slag
många arter förekomma ymnigt här i riket på
Öland och Kolmården samt flerestädes. Under namn
af Ljusnedals-marmor brytes bos oss äfven
dolomit (se detta ord).

Marmorbruket. Se: Kolmården.

MarnKs, bergsmanshammare, i Norrberkes socken
af Stora Kopparbergs län, skall vara uppbyggd
emellan 161G och 1621, och bekräftad år 1689.
Presidenten grefve Gyllenborg ägde i den T75, och
flyttade hammarskaften till Borgfors i
Skinnskattebergs socken, hvarefter smidet är 1750 reglerades
mellan bergsmännen. Här finnes 2 härdar och
utgör det privilegierade årliga smidet 580 skepp:d,
af eget tackjern, som afsattes på Stockholm och
hvarföre i hammarskatt erlägges 5 skepp:d 16 lisp:d.
Tillhör bergsmän med flere intressenter.
Smides-stämpeln visar sammanbundne bokstäfverne BL
inom en fyrkant af punkter.

Marnas by. Se: Leksands socken.

Marodiir. Namnet uppkom under trettioåriga
kriget, och nyttjades om de soldater, som kämpade
i katholikernas leder under en grefve Merode.
E-medan dessa utmärkte sig för de vildaste
utsväfningar, blef ordet ett öknamn, hvarmed man
sedan betecknade sådana knektar, som göra sig
kända för tygellös och onödig grymhet. Frän
denna dess ursprungliga bemärkelse tyckes dock
namnet i senare tider afvikit, emedan det nu
vanligtvis användes på soldater, hvilka, genom
fö-regifven sjukdom, söka undandraga sig
tjenstgöring, eller under marscher lemna sig efter
buf-vudtruppen, och, sålunda utan befäl, begå
utsväfningar och våldsamheter. — Man bar, i nyare
tider, börjat öfversätta namnen marodör och
trä-nör, med e[terstäntrare.

Marquard, Fredrik von, började 1673 sin
tjenst som trumpetare vid Svenska hofvet och
hären, men tjente sedan upp sig, så att ban, när
ban vid Narvas öfvergång föll i Rysk fångenskap,
var öfverste-löjtnant vid Äboläns kavalleri. Han
dog bär följande året 65 år gammal. Redan år
1691 hade han blifvit uppböjd i adligt stånd; men
först hans son, Frans (»otthard, tog år 1743
introduktion på riddarhuset. Denne bade, som
adjutant hos sin fader, blifvit med honom fången i
Narva, och måste qvarstanna i Ryssland ända till
de Svenska krigsfångarnes allmänna befrielse 1722.
Han dog d. 27 Dec. 1749, såsom löjtnant vid
Tavastehus infanteri-regemente.

Marquardt, Johannes, af en adelig ätt, var
decanus vid domkapitlet i Skara, hvilket uppdrog
åt honom en beskickning till Rom i kapitlets
ären-der. Under hans vistande härstädes dog biskop
Bengt, och Marquardsson "ramade tillfället", såsom
Rbyzelius uttrycker sig, att skaffa sig både
kapitlets val och påfvens samtycke, så att han vigdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free