Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Masreliez*
Masugn.
78!
stare tillförordnades dock icke förr Sn 1751, då
fullmägtige i jernkontoret för en sådan embetsmän
anslogo 3,000 d:lr k:mts lön, och anmodade kongl.
hergs-kollegiom att utfärda fullmagt för honom.
Redan d. 4 Mars ’s. à. hade Sven Rinman (se detta
ord), som dä var bergs-inspektor i Roslagen,
blifvit af nämnde kollegium enhälligt utnämnd till
öf-vermasmästare-belättningen i riket och d. 3 Okt.
1753 utfärdades instruktion för honom.
Emellertid beviljades 1,800 d:lr k:mt till anläggning af
en profil) tta, och efter flere gjorda försök i
VVe-ster-bergslagen, ansågs öfvermasmästarens åtgärd
nödvändig äfven pä flere orter. Derföre, och i
anseende till den redan försporda nyttan af
inrättningen, anslog jernkontoret sistnämnde är 1,500
d:lr k:mt årligen för ännu en öfvermasmästare,
enligt hvars instruktion, början med tjensten skulle
ske uti Lekebergs och Lerbecks bergslager, der
masmästarkonsten erfordrade mycken hjelp. Eller
sedermera fattadt beslut, att begge
övermasmästarne skulle uppföras på jernkontorets stat, med
3,000 d:lr k:mt hvardera, blef äfven en tredje
antagen med 1,500 d:lrs lön, på det att
bergsla-gerne öfverallt i riket skulle kunna njuta så
mycket mera biträde vid deras tackjernsblåsningar. År
1760 antogos ännu tvenne. Någon indelning af
distrikten övermasmästarne emellan företogs
likväl icke förr än 1761, då första distriktet skulle
utgöras af Öster- och Vesler-bergslagernes
berg-mästaredömen; det andra af Uplands, Koslags saint
Jemtlands bergmästaredömen; det tredje af
Wermlands och Nya Kopparbergs bergmästaredöme samt
Lekebergslag och det fjerde af öfrige bergslagerne
i Nora bergmästaredöme, samt Södermanlands och
Östergötblands, tillika med Skånska
bergmåstare-dömet. Utom masmästarne finnas äfven stegresare,
eller masugnsmurare; stallmästare, hvilka
isynnerhet skola vata kunnige uti inrättandet af
masngns-stället, samt vaktare, som äga bebörig kunskap
och öfning för den gående ugnens skötsel.
Masreliez, Louis, född i Paris är 1747. Han
kom, blott en sjuårig gosse, till Stockholm, med
sin fader, ornaments-bildhuggaren M., ditkallad
jemte flere andra utländske konstnärer, till
slottets förskönande. Louis M. utmärkte sig bär snart
genom sina ovanliga anlag, och reste år 176!) till
Rom, der ban qvarstannade i fjorton år.
Återkommen till Stockholm utnämndes han till
professor, målare-akademiens direktör och slutligen
hof-intendent. Han öfvergaf snart
historiemålningen, emedan han sjelf tyckte sig icke äga de
höga anlag, som han fordrade för denna konstart.
INågra af hans efterlemnade arbeten, och deribland
allartaflan i Maria kyrka i Stockholm, synas
likväl visa, att ban haft mindre skäl att öfvergifva
historiemålningen, ån många, som qvarstannat
dervid. Karakteristiskt för bans blygsamhet är, att
ofvannämnda altartafla endast var provisoriskt
målad och af bonom ämnad att utbytas mot en
bättre, som ban ville utföra i Rom; men att
kyrkorådet fann sig så belåtet med denna, att det ej
ville hafva någon annan. Masreliez egentliga
styrka var basreliefen, och bans arbeten i denna stil,
i trenne mm af kongl. paviljongen på Haga,
hafva till och med blifvit satta i bredd med Rafaels
loger. I teckning och komposition är ban af fä
öfverträffad. Han afled i Stockbolm år 1810. Hans
yngre broder,
Masreliez, Joltan Raptist, född i Stockholm
kort efter föräldrarnes ditkomst 1754 och död der
1601, var en ganska skicklig
ornaments-bildhuggare och den förste som i Sverige införde
pastellaget, som ban lärt utomlands, för hvilket
ändamål ban gjorde två otländska resor.
Mast kallas hvarje lång, rund trädstam, som står
upprest på fartygets kölsvin; den stöttas af
däcket i fisken, vant och slag, samt förlänges af
stängerna. Mindre farty gs master äro af en enda
trädstam; men de större bestå af flere sammanlaskade
stycken, ytterligare förenade med hvarandra
medelst bultar och mastspik, samt omgifna af
jern-ringar. I skepp kallas: den främsta fockmaslen,
den mellersta stormasten och den aktersta
mesan-masten. I briggar och skonare: den främsta
fockmaslen, den aktersta stormasten. I galeaser,
ga-leoler, kolfar och smackar: den främsta stormasten
och den aktersta mesanmasten.
Mnstestians-peuningar kallas en afgift, som
1695 stadfästades, alt i Götheborg erläggas för
masttriid och bjelke, som utskeppades, ifrån 28
till 12 palm. Afgiften för hvarje sådant träd
eller bjelke skulle, enligt 1783 års resolution,
erläggas med 1 sk. 6 r:st.
Masttrüil. 1 afseende på användande af s. k.
storverks- eller mastträd är jordägarens rätt öfver sin
skog mera kringskuren, an för de öfriga
skogsprodukterna. Skattehemmans-ägaren får icke fälla
sådana träd, utan att först hembjuda dem åt kronan;
frälse-ägaren deremot hugger och säljer efter
behag. Kronohemmans-åbnens rätt är, i detta
hänseende, lika eller till och med ännu mera inskränkt
än skattebondens. Han får ej fälla träden; men
kronan fäller dem på hans mark för sin räkning
och betalar bonom lösen, eller också försäljas de
pä auktion, i fall kronan ej behöfver dem, och
priset delas till hälften emellan kronan och åboen.
Kronan har sålunda velat förbehålla sig tillgång
på erforderliga storverksträd för flottans behof.
Att likväl den privilegierade jordens friheter
kommit i strid med kronans fördel och dess anspråk
fått stanna vid rättigheten till storverksträd på
skatte- och kronogrnnd, är en af de många
ojemn-heterna i Sveriges beskattning och dermed
sammanhang ägande samhällsförhållanden. I hvad mån
kronan kan draga fördel af denna sin förbehållna
rätt öfver den enskildtes skog, beror på den
händelsen om de flesta och dugligaste storverksträden
växa på frälse eller på krono- och skaltejord.
Masugn, kallas ett slags stor scbaktugn, som
begagnas att utbringa jernet ur sina malmer i
form af tackjern, eller till hvad man kallar
tark-jernsblåsning. Sjelfva eldstaden, eller pipan, på
dessa ugnar har betydlig höjd, i förhållande till
vidden, ofta ända till 15 alnar, och uppföres af
eldfast sten, utvändigt omsluten af den s. k.
ringmuren af sämre eller gråsten, samt ytterligare
Del. II. 99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
