Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmöhus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
794
melderstein.
]Melin.
dan." Något flat, svarade na den lärde: "Hm,
det råkade jag inte att tänka på."
Melderstein, jernbruk, i Råneå socken af
Norrbottens län, är beläget i den vattuled, som
kommer från Uemträsket och faller i Råneå elf, 1 mil
V. ont Råneå kyrka, 5 mil N. från Luleå stad.
Första utsyning till detta bruk skedde 1736.
Byggnaden anlades 1739 på Årby ägor, efter träffad
öfverenskommelse emellan kapiten Carl Tingvall och
samma byamän oin skog och strömfall. Sedan
Ting-vall upptagit Gellivare grufvor och 1738
erhållit tillstånd att få anlägga 2 masugnar och 2
hamrar i Råneå socken, men uppdragit sia rätt
samma år åt brukspatronen Abr. Steinholtz, blef
kapitenen och professorn Johan Meldercreutz först
jemte honom medintressent 1740, samt sedan
efter köp 1744 ägare af detta verk, och är den
som isynnerbet varit dess anläggare och under de
45 år ban innehade bruket med möda och kostnad
utvidgade bruksrörelsen, samt på en förut nästan
öde trakt inrättat nybyggen och uppodlat samt
tillökt egendomen, dels med inlösen af lägenheter,
dels genom egna byggnader. Melderstein
nybyggen anlades på den trakt, hvartill bruket 1753
erhöll uppodlings-privilegier, emellan Kalix och
Luleå elfvar på elt område af 10 till 13 mils bredd,
och ungefär 20 mils längd intill Gellivare i
Lappmarken. Är 1763 voro der redan 32 nybyggen
anlagde och 25 under byggnad, då kongl.
resolution utföll till åtnjutande af full frälserätt, med
en tiondedels säterifrihet, och flere förmåner efter
kongl. förordningen 1749 för dessa nybyggen,
hvilka, hvar för sig skulle få afdelta ägor till ett belt
mantal. År 1778 lemnades ytterligare 10
frihetsår för uppodlingar i denna ödemark. Vid 1785
års uppskattning befunnos de till antalet vara 67
slycken. Då nämnas 4 i Luleå, 18 i Råneå, 13
i öfre och 5 i nedre Kalix, samt 27 i Gellivare
eller inom Lappmarken. Alla dessa egendomar lära
varit pantsatte hos rikets ständers bank, emedan
de 1787 på banko-auktion inropades af
brukspatron Jean Bedoire på Westonfors i Westmanland.
Vid Meldercreutz död, 1785, bestod
bruksegendomen af: hammarverket med 2 hamrar och 4
härdar samt 2,000 skepp:d årligt stängjernssmide,
knippsmedja med 2 hamrar för bultjern, spik- och
hvarjehanda svartsmide. Åtskilliga verkstäder till
poleradt stål- och jernsmide, samt govärs
förfärdigande; tegelbruk samt mjölqyarn med 4 par
stenar. Meldersteins bruk äges nu af II. M.
konungen och bar 4 härdar med endast 800 skepp:d
privil. årligt smide af eget tackjern, jemte
jern-manufaktur-tillverkning och spiksmide.
Tillverkningen föres på Luleå eller Stockholm.
Hammar-skatten utgöres med 8 skepp:d. Brukets stämpel
visar ett -M- med deri inbundet V.
Melen, Derendt van, en Tysk riddare, tapper
och klok, men föga ärlig och pålitlig, inkom till
Sverige med Severin Norrby, som år 1521
förordnade honom till höfvidsman pä Stegeborgs slott.
Delta uppgaf ban d 18 Dec. s. å. till
riksföreståndaren Gustaf Wasa, och gick straxt derefter i
hans tjenst, då han blef krigsöfverste och på
riksdagen i Strengnäs 1523 inkallad i rådet, samt gift
med Gustafs slägting Margaretha Wase. Denna
lärer, i anledning af ett arfskifte, råkat i någon
misshällighet med Gustaf, och sökte derföre hämnas
på hvad sätt bon förmådde, äfven om det skulle
ske till sin egen skada. Det är således icke
osannolikt, att hennes inflytande förmått Melen till det
lika trolösa som för honom sjelf förderfliga
uppförande mot Gustaf, ban sedan ådagalade. Af
konungen förlänad med Kalmar slott och län, erhöll
ban ett ytterligare prof på dess förtroende, då ban
år 1524 utnämndes till befälhafvare på deo flotta,
som skickades att återtaga Gottland frän Norrby.
Här försummade han tiden, inlät sig i
underhandlingar med Norrby, uppsköt anfallet på slottet,
förebarande de Tyska legoknektarnes uppstudsighet, och
dröjde så länge till dess Wisborgs slott föll i
Danskarnes händer, med hvilka Norrby öppnat
hemliga underhandlingar. Konungen återkallade nu
flottan, men M. begaf sig i stället till Kalmar, der
ban befästade sig. Af Gustaf befalld alt infinna
sig i Stockholm, vägrade ban komma förrän
våren. Då infann ban sig, men satte under tiden sin
broder Henrik till befälhafvare i Kalmar. Gustaf
ville utbyta denna förläning mot Stegeborg, och
M. syntes äfven benägen alt gå in derpå, blott
han sjelf fick begifva sig dit. Här tog ban
trohetsed af knektarne och begaf sig sjelf till
Meklenburg, hvars hertig, Albrekt, var en fiende till
Gustaf, for omkring till flera Tyska hof, jemte sin
fru, och sökte pä allt sätt stifta ondt mot sin
slägting och välgörare, dock utan att vinna
hvarken detta ändamål eller den lycka, som ban i
Sverige så oförslàndigt skjutit ifrån sig. Hans bror,
Melen, Henrik van, lärer äfven med Norrby
inkommit till Sverige, gjorde 1520 ett fåfängt
försök att i Dalarne tillfångataga Gustaf Eriksson,
och blef följande året höfvidsman pä Weslerås slott,
hvilket ban likväl icke länge lärer hafva innehaft.
År 1525 förordnades han af sin broder till
befälhafvare på Kalmar slott, men följde bonom, vid
bans flykt derifrån, till Tyskland saml derstädes
under bans kringirrande och oroliga lif.
Melilut (Melilothus), etl växtslägte, hvaraf fyra
arter hos oss förekomma, nemligen: Gul Melilol,
meloden, boningsklöfver, amur (M. officinalis),
vanligen två-årig, växer i de södra och mellersta
landskaperna, på åkerrenar och andra torra
ställen, helst i grannskapet af hafvet och trifves
isynnerhet väl på kalk-, mergel- eller lerhaltig jord.
Ätes af kreaturen, men ger bismak ål mjölken,
hvarigenom denna dock blir tjenligare för
ostberedning, emedan osten deraf antager smaken af
parmesanost; örten begagnas äfven i medicinen,
och blommorna äro särdeles omtyckta af bien.
Hvit Melilol (M. vulgaris), förekommer i samma
trakter som den förra, från hvilken den skiljer
sig derigenom att dess blommor äro hvita i
stället för gula. De begge andra arterne äro
sällsynta och hafva ej fått Svenska namn.
Melin, Henrik (>eorg nr, född i Stockholm
d. 24 Mars 1769. Fadern var professor, major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
