- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
846

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Multrå ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

846

IMyiit.

myntfot.

en sådan begäran, och kan endast nppå mycket
vigtiga grunder afslå densamma. Ett andantag från
den allmänna myndighetsåldern är regeringsformens
föreskrift, att Sveriges konung varder myndig vid
18 års ålder; detta undantag grundar sig på
farorna af en lång förmyndar-regering. Det gäller
endast konungen, således ej de öfrige prinsarne.
(Se för öfrigt: Mö.)
mynt har icke blifvit slaget i Sverige så länge
som en del fornforskare velat yrka. Man har sagt,
att Svenskt mynt funnits på Olof Skötkonungs
tid; men delta är dock icke fullkomligt säkert.
Den äldsta tidens handel skedde genom varubyten,
eller genom betalning af oarbetade eller
åtminstone opreglade metallstycken. Utländskt mynt
blef tidigt kändt genom vikingafarderne, och
hemfördes dels på dessa tåg, dels i handel, hvarföre
äfven ganska mycket utländskt mynt från
medeltiden blifvit uppgräfvit i Sverige. Särdeles har man
funnit mycket Orientaliska mynt, hvilket man
ansett såsom ett ibland bevisen, att nordens bandel
nnder medeltiden icke varit inskränkt till
Östersjöländerna, utan sträckt sig, genom Ryssland, till
Svarta hafvets kuster. Om äfven Olof Skötkonung
och Anund Jakob låtit slå mynt, så synes det icke
hafva skett under de följande tiderna intill
Foik-unga-perioden. Från denna tid kan man bestämdt
räkna, att Svenskt mynt blifvit pregladt. Under
Magnus Ladulås funnos myntbus i Stockholm samt
flere andra städer, och äfven enskildte män,
såsom Matts Keltilmundson, slogo eget mynt. De
gamla Svenska mynten voro små silfvermynt, med
pregel föreställande tre kronor, på den ena och ett
lejon öfver tre strömmar på den andra sidan.
Myntenheten kallades penning; större sorter voro öring,
hvilken innefattade i Svealand åtta och i Götha rike
sexton penningar, öre, af tre örtugar samt mark,
som höll åtta ören. Utom penningar preglades
blott örtugar, hvilka först började slås under
konung Albrekts tid, dels hela, dels halfva. De
öfriga myntsorterna voro blott ett sätt att räkna
penningar. Meningen var, alt en mark silfver skulle
svara emot en mark i penningeräkningen; men detla
förblef icke så. I I6:de århundradet var en mark
silfver lika med åtta och en half mark i
penningar. Särdeles mycket Svenskt mynt torde ej
hafva funnits; åtminstone brukades mycket utländskt
i rörelsen, och mest Hansestädernas. Myntet var
icke alltid godt. Hela statsekonomien var under
medeltiden föga utbildad och myntförfalskningar
vanliga; svagt mynt iDkom äfven utrikes ifrån.
De Svenska penningarne brukade föra den stadens
vapen, der de blifvit slagna, eller första
bokstafven af stadens namn, t. ex. A när de blifvit
myntade i Westerås (Arosia), S om de voro
Stockholmsmynt, o. s. v. Ännu på Gustaf l:s tid slog
man s. k. penningar. — Sedermera uppkom namnet
daler och pltll. Gustaf 11 Adolf började
koppar-myntningen, och man (ick då två sorter mynt,
daler silfvermynt och daler kopparmynt, samt likaså
öre i både silfver och koppar. Mynlordningen af
år 166+ omtalar dukater, rijksdaler, dubbla
Caro-liner eller Scenska daler, hela, halfva och fjerde-

dels Svenska daler, två-öresstycken och runstycken.
Dessa och inga andra myntsorter fingo preglas.
Dessa mynt utbyttes under Gustaf III, år 1776,
emot den nu brakliga räkningen i riksdaler,
skillingar och runstycken. Daler-räkningen
förekommer ännu, eburu mera sällan, man och man
emellan. Svenska myntets värde har vexlat efter kurs
och handelsförhållanden; det har stundom varit
ganska ringa, då Svenska banken varit insolvent. Den
na gällande myntbestämningslagen är stiftad år 1830,
och har stadgat riksdalerns värde till 128 sk. b:ko,
således en riksdaler specie eller silfver lika med 4
riksdaler riksgäldsmynt. Benämningen
riksgäldsmynt har uppkommit deraf, att icke blott
banken utan äfven riksgäldskontoret fått utgifva
sedlar. Nu mera sker detta icke och namnet
rtks-galds brukas blott i dagligt tal, såsom ett eget
räkningssätt. Bankens sedlar inlösas efter 1830
års myntbestämningsgrund med silfver, och deras
silfvervärde bestämmer myntets verkliga värde.
U-tom sedlar äro silfver- och kopparmynt gängse. Det
förra brukas ej mycket i allmänna lifvet, emedan
sedlarne äro beqvämare och af samma värde, då
man vet att de inlösas till visst pris. Rättigheten
att slå mynt tillhör konungen, och pregeln utgöres
af hans bröstbild och valspråk. Myntets halt fàr
likväl icke ändras utan ständernes beslut.
Myntverket är beläget i Stockholm, och står under
statskontorets öfverinseende,
mynta (Mentha), ett mångårigt växtslägte, utmärkt
genom sin starka aromatiska lukt, hvaraf 7
ser-skildta arter förekomma bos oss vilda, nemligen:
Häslmynta, Rödmynta, Spirmynta och Yattenmynla
(se dessa ord), samt dessutom tre arter utan
Svenska namn, neml.: M. citrala, rubra och lapponica.
Dessutom odlas tvenne arter af samma slägte, neml.:
Krusmynla (M. crispa), som växer vild i södra
Europa, samt Pepparmynla (M. piperita), hvilken växer
vild i England; båda begagnas i medicinen,
myntrot. Enligt kongl. förordningarne d. 25 Juni
1830 och 9 Maj 1835, skall Svenska
silfvermyn-tet innehålla tre delar fint silfver emot en del
koppar, och således vara 12-lödigt, hvilken blandning
kallas mynlsitfver. Remedium i finhet får utgöra,
på hvarje skålp:d viktualievigt myntsilfver, -nnns
skålp.d viktualievigt fint silfver öfver, och lika
mycket under den förutnämnda balten. Remedium
i vigt får utgöra: på bela specie-riksdalern, deraf
25 lika med 2 skålp:d, ru3uu, öfver eller under,
per skålp:d; på halfva specie-riksdalern, deraf 50
lika med 2 skålp:d, ^.j, öfver eller under, per
skålp:d; på fjerdedels specie-riksdalern, deraf 100
lika med 2 skälp:d, t J^u, öfver eller under, per
skålp.d; på åttondedels specie-riksdalern, deraf 200
lika med 2 skålp:d, ,-U7Ug, öfver eller under, per
skålp:d; och på sextondels specie-riksdalern, deraf
400 lika med 2 skålp:d, t^^, öfver eller under,
per skålp:d; allt viktualievigt. Af ett skålp:d
viktualievigt fint guld utmyntas 125 enkla dukater,
samt dubbla och fyrdubbla i förhållande dertill. I
anseende till dukatens halt, lojeras 80 delar fint
guld med 2 delar koppar, och väger således en
enkel dukat tuVü’0 skålp:d viktualievigt. Reme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0846.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free