Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrtengren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
850
Jlyrtenjrpn.
HytijO.
vinglösa, smalare än underlifvet, hvilket bos alla
är äggformigt, fästadt vid bröstet med en liten
stjelk, som ofvanpå är försedd med ett tjockt
uppstående fjäll; fötterne medelmåttiga; vingarne
stora och så löst fästade att de kunna afskubbas.
Myrorna hafva i alla tider varit en sinnebild af
arbetsamhet och omtanka, och förtjena det äfven
genom den outtröttliga (lit hvarmed de arbeta för
sitt samhälles bibehållande och förkofring. De
lefva som bekant är tillsammans i stort antal,
antingen i tufvor, under stenar eller i s. k. stackar,
hvilka senare de sammandraga af hvarjehanda
torra växtdelar, uppstaplade i kegelformiga högar,
ofta af Qere fots höjd, och invändigt bildande en
mängd sammanhängande gångar orh rum, uti
hvilka de lägga sina ägg, som af arbetarne pä det
sorgfälligaste vårdas. Äggen äro ytterst små och
läggas om våren af honan som det föregående året
blifvit befruktad, genom parning med bannen,
hvilket sker i fria luften, der de då bilda el t slags
rakt uppstigande kolonner, kallade myrtåg. Efter
parningen omkomma hannarne på mångfaldigt sätt,
men honorna afbita sina vingar och begifva sig till
stacken för att öfvervintra och lägga ägg,
hvarefter de försvinna, så att arbetsmyrorna ensamma
hafva vård om äggen och pupporna, hvilka senare
vanligen, ehuru orätt, kallas myrägg, äfvensom om
de späda ungarne. För att befrämja puppornes
slutliga förvandling flytta de dem efter
omständigheterna än till stackens yta, än till dess inre delar,
och oin denna angripes söka de på allt sätt att
värna och rädda aflodan. Myrorna älska mycket
söta saker och söka derföre på allt sätt att
åtkomma sådana, i följd hvaraf de ej allenast
förtära söta frukter och växtsafter, samt infinna sig
bland bladlössen för att upphemta den af dem
af-söndrade s. k. bonungsdaggen, äfvensom i bikupor
för att förtära boningen, utan de underhålla till
och med åtskilliga insekter, som afsöndra sådana
safter, uti stacken och vårda dem med
sorgfällighet, ehuru de annars icke lida någon fremmande,
icke ens af sin egen art, ibland sig och derföre
ofta föra ordentliga krig med inbyggare i andra
stackar eller af audra arter. IIos oss förekomma
trenne arter af myrslägtet, nemligen: Stackmyra
och Svartmyra (se dessa ord), samt Ettermyra (F.
rubra), som är brunaktig, med rundad thorax;
ockragula fötter och klara vingar; hannar och
honor alldeles bruna, 2—2J linje långa; men
arbetarne ockragula och blott 1 4 linje långa. De bo
i grästufvor, jordvallar samt under stenar, och
om de oroas stinga de med sin lilla gadd, hvilket
förorsakar en sveda lik nässelbränning.
Myrtengreu, Peter, var 1674 korporal vid
lifregementet till häst, blef, för sitt
välförhållande i slaget vid Lund, qvartermästare samt
kornett för det vid Landskrona, skickades derefter npp
i landet att iståndsätta sqvadronen, som var
alldeles förstörd, adlades 1682, då han bibehöll sitt
namn. Dog barnlös d. 11 Maj 1692, såsom
regementskvartermästare, endast 43 år gammal. Han
lärer dock icke endast genom sin tapperbet
förvärfvat sig vapenskölden, utan äfven genom sitt
äktenskap med en friherrinna Fägersköld, hvilken
han, såsom sjelf ofrälse, år 1680 fick kongl.
tillåtelse att äkta.
Myr», i Hinkarby socken af Nerike, | mil’ från
Örebro, 2 mtl. säteri, med underlydande 24£ mtl.,
såldes 1754 af grefvinnan Beata J. Ribbing till
riksrådet grefve Pehr Kalling, som gjorde
egendomen till fideikommiss, dock så att alltid enkan
genom testamente derå äger besittningsrätt under
sin lifstid.
Myidng. En sjökonung, hvilken gjorde ett
plötsligt slut på Frodefriden i Danmark. Då konung
Frode tvang sina trälinnor, Fenja och Menja, att
ständigt mala på trollqvarnen Grote och gaf dem
hvarken rast eller ro, blefvo de slutligen onda,
så att de under målningen önskade konungen
olyo-ka, örlig och allt ondt. Då kom Mysing, en
sjökonung, dit med en här, härjade i Danmark och
dödade Frode. Bland de krigsbyten han tog var
äfven qvarnen Grote, tillika med de tvenne starka
trälinnorna, de enda som förmådde mala på den.
Mysing befallde dem, att, under seglingen på hafvet,
mala salt. Vid midnatten frågade de konungen om
han ännu icke hade salt nog; men då han bad
dem ännu fortfara, malde de sä länge, tills alla
skeppen sjönko af den oerhörda saltlasten. I
hafvet blef för ögonblicket ett stort svalg och från
den tiden har hafsvattnet varit salt.
IHysingelitig, en grifthög i Rasmo socken på
Öland.
]HynkgrKs, majgräs (Hierochloa borealis), en
mångårig gräsväxt, hvilken förekommer på sumpiga
ängar och i kärr uti de flesta af rikets landskaper,
ända till Lappska fjällen; är ntmärkt genom sin
angenäma lukt och ätes begärligt af boskapen,
samt är ej utan värde såsom betesväxt på fuktiga
platser.
Mynkuindrit, myska (Aspernla odorata), en
mångårig gräsväxt, soin förekommer uti skuggrika
skogslundar, särdeles af bok, i de yttre södra
landska-perna, samt i eklundar uti de östra kusttrakterna
på öfvergångsformationer, och är utmärkt genom
sin angenäma lukt samt användes något i
boskapsmedicinen.
Afyssjtt, annex till Oviken, beläget i södra
fög-deriet af Jemtlands län, 4 mil S.S.V. från
Östersund, och till en tredjedel på det näs, som ifrån
Oviken skjuter ut emellnn Sandsundet eller
Storsjön , och Myreviken. Namnet tyckes således
rättast vara Myrsjö, ehuru man i orten ömsom
skrifver Myssiö och Myrsjö. — Efter gammalt bruk
hafva allmogens pigor merendels sina nattberbergeo
uti uthusen. Om sommaren, då kreaturen äro i
fäbodarne, ligga de för det mesta i lador; men
om vintern i fähusen, på dertill gjorda lafvar, med
en glugg eller fönster, högt upp öfver bjelkarne,
hvilka kallas fdhus-hill, emedan inga böskullar äro
inrättade der, utan både kreatur och foder bergås
under samma taklag; likväl finnas serskildta
höbo-dar, der vinterfodret förvaras. Hönsen, jemte
pigorna, vistas ock i fähusen på sin skulle, kallad
hönsg ätten, hvarifrån tuppen i ottan uppväcker dem
till arbete. Pigorna hafva der sina sängar och rockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
