Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Neiigebauer.
Nicander.
23
valdei (ill ledamot af vetenskaps-societeten i
Upsala och föreslogs 1739 af konungen, såsom
hertig af Pomern, till assessor vid riks-kammar-råtten
i Wetzlar, hvilket embete ban också erhöll 1743.
Blef Pomersk adelsman och riks-friherre, samt R.
af N. O. vid Adolf Fredriks kröning. Ilade det
missödet, att vid riks-kammarrätts-revisionen 1773
förlora sitt* embete, man vet ej af hvad orsak.
Dog i Wetzlar d. 20 Aug. 1775. Var en beläst
och mycket flitig författare, som utgifvit en mängd
skrifter, dels på Latin, dels på Tyska, dels
rörande Romerska rikets rättsförhållanden, dels
historiska anekdoter, dels angående Sverige, hvars
historiska ära ban sökte sprida, trogen Rudbecks
system oin dess fäderneslands höga ålder. Han
bade dock icke sin förebilds snille och led
således åtskillig smälek för sina bypotheser.
Neagebauer, Martin von, född i Danzig,
blef informator för en Rysk prins, men tröttnade
vid det Ryska lefnadssättet, och begaf sig till Carl
XII, hvilken ban följde i sex år och anställdes
som dess kammarherre. Skickades 1709 till
Konstantinopel att anmäla konungens ankomst till
Turkiet, och utnämndes till envoyé, för att kunna få
företräde bos sältan, hvilket ban äfven erhöll, och
gjorde, under sitt vistande i Konstantinopel, Carl
mänga tjenster. Blef 1711 regerings-råd i
Bremen, 172S kansler i Pomern, Svensk adelsman,
friherre och R. af N. O. vid dess stiftelse. Dog
175? ogift, då ätten utgick med bonom.
keumnii, Ba|zar von, var 1638
öfverste-löjtnant i Svensk tjenst, då ban bevisade sig vara
Tssk adelsman och derföre introducerades pä
Svenska riddarhuset. Ätten utgick med bans sonson,
hvilken dog år 1751, såsom ryttmästare vid
Osl-götba kavalleri.
(ruuiaii , Melchior, född i Labiau i Preussen,
mer. kom 1692 till Sverige, och blef 1699
rege-ojfnii - barberare vid grefve Spenss regemente.
Actojjs 1703 af Carl XII till dess fältskär och
kamoiartjenare. Då konungen blef sårad vid
Pul-tava och de öfrige Jäkarena ville afsåga
benet, frälste N. Carl derifrån, och återställde
honom, utan en sådan operation. Härigenom vann
ban i hög grad konungens förtroende, fick
direktörs titel och löfte om bof-intendents; men hvilket
hindrades af konungens död. När denna blef känd,
reste N., som dä vistades i Stockholm, till
Uddevalla och balsamerade det kongl, liket, hvarom
ban författat en berättelse, hvilken finnes tryckt i
Svenska konungars olycksöden af Schutzercrantz.
Dog 1742.
texoe, på Bornholm, angreps af Carl Gustaf
Wrangel d. 9 Juni 1645. Allmogen bade velat
försvara staden, och samlades för sådant ändamål;
men hindrades derifrån af två sine kapilener,
Sigvard Gagge och Just Nikolausson, hvilka
försäkrade. alt Svenskarne voro så öfverlägsne, att det
vore förgäfves söka fördrifva dem. En
kapitulation afslöts derföre med borgerskapet, som åtog
sig att belala 10,000 R:dr i brandskatt.
Veieliai, Olaf, född 1638 i Näs socken i
Upland, der fadern, Erik Filmerus, var kaplan, blef
1672 magister i Upsala, fick, med en Liljehöök,
göra en resa till Frankrike, blef professor i
Upsala, prost i Wingåker och 1703 biskop i
Götheborg, der ban afled d. 21 Juni 1710. Något mer
om bonom är icke att anföra.
Niatiinelaaskas, det största vattenfall i Sverige,
uti Luleå elf. (Se: Har »pr ängel).
Nianfor», kapellförsamling. Se: Njutånger socken.
Nianfora, jernbruk. Se: lggessund.
Nibelius*, Klintar, son af kyrkoherden i
Grangärdet i Dalarne, doktor Simon N., född 1789,
var kyrkoherde i Fellingsbro pastorat då ban är
1839 utnämndes till biskop i Westerås stift. Tbeol.
doktor, Kom. af N. 0.
Nibble, egendom i Tillberga socken af
Weslman-land, anmärkningsvärd, endast för det en löjtnant
vid Westmanlands kavalleri, Israel Olofsson [-Fär-]ing,-] {+Fär-
]ing,+} blef skendöd bär d. 17 Okt. 1664, och
fortfor i delta tillstånd i sex veckors tid, hvarefter han,
till allas stora förundran, äter uppvaknade och lefde
till d. 2 Fehr. 1666, då ban blef 79 år gammal.
Färling skall hafva varit en orolig man, efter denna
händelse skytt menniskor samt derföre i orten
blifvit kallad Nibble Skrubben.
Nicander, Anders, född d. 29 Aug. 1707 i
Näsbults socken i Wexjö stift, der fadern var
kyrkoherde. Han hade 1732 den lyckan, att
antagas som underlärare för grefve Fersens söner
fick genom bonom en aktuarie-tjenst vid
tullverket, sökte, ehuru förgäfves, ett professors-embete,
men blef i stället packbus-inspektor 1758,
hvarjemte han erhöll en pension af 1,500 daler k:mt
och professorstitel. Dog 1777. N. var en
lycklig Latinsk skald, och bar äfven med framgång
författat Svensk och Tysk vers, nästan endast på
hexameter. Sålunda bar han öfversatt större
delen af Virgilius, hvarföre ständerna 1756 belönade
bonom med 3,000 daler k:mt, Konunya- och hu/~
dinga-slyrclsen, ett underd. sLaldeqväde 1771, ett
åttaradigt Latinskt ononattieon vid kronprinsen
Gustafs födelse, hvilket tullarrende-socieleten belönade
med 800 daler k:mt, eller 100 daler för hvarje
rad; dessutom Anmärkningar öfver Svenska
skaldekonsten; Gamla sanningar i ny drägt; o. s. v.
Nicander, Henrik, född d. 18 April 1744 i
Wena socken i Södermanland. Fadern var en
fattig bonde, hvilken dock genom dit och arbetsambet
så förkofrat sig, att ban kom i bättre
omständigheter. Dessa räckte likväl ej att bekosta
sönernas studier, utan ban förklarade dem, att bvad
någon ville lära utöfver de första elementerna,
det fick ban sjelf besörja. Delta afhöll likväl
icke två af hans söner att beträda lärdomsbanan.
Den ene af dem var Menrik, som vid 19 års
ålder blef student i Upsala, magister och 1770
docens i astronomien. Han anmodades, sex år
derefter, att biträda Wargenlin, dà han valdes
till vetenskaps-akademiens ledamot och andra
sekreterare. Efter W:s död fick han 1784 dess
plats, såsom förste sekreterare, hvilken ban
innehade i 27 är, dà ban tog afsked med bibehållande
af lönen. Fick kansliråds titel. Dog d. 12 Febr.
1815. Såsom ogift testamenterade han sin förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
