- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
41

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naaldvyck ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kordcncrenli.

Kordenheim.

41

af eo trapp sträfvande kossacker, och, jemte sin
betjent, mördad. Liket, hvilket insattes i kyrkan,
uppbrändes straxt derefter, äfvensom denna, af
’Ryssarne. Hans son,

Korrtenrreuti, Fredrik Johan, född d. 13
Maj 1723, gick sin faders bana och blef 1764,
såsom ban, general-qvartermästare-löjtnant, sedan
öfverste vid Skånska brigaden, R. af S. O., vice
landshöfding i Nyland 176S, och kommendant i
Lovisa, hvarifrån ban tog afsked 1760. Dog d. 29 Nov.
1793. Undervisade år 1758 kronprinsen Gustaf i
fortifikationen, och sedan hans begge yngre bröder.
Har utgifvit en Berättelse om Hjelmare Slussverks
Mstànd.

Xordenfalk, Johan, son af kyrkoherden Norén,
född 1727, adlades 1769 såsom
protokolls-sekreterare, dä ban antog namnet Nordenfalk; var en
tid Tice landshöfding i Westcrnorrlands lan. Dog
d. 21 Aug. 1806. Hans sonson,
Kordenfalk, Johan, född 1796 och son af
brukspatronen Carl Fredrik N., ingick i kansliet,
der ban befordrades till förste
expeditions-sekreterare, då ban 1828 förordnades till
stats-sekreterare vid krigs-expeditionen, från hvilken
beställning ban tog afsked 1831, emedan han ville undgå
att kontrasignera ett beslut, som ban ansåg
inkon-jlitutionelt; kom likväl derföre icke i onåd, utan
upphöjdes 1838 till friherre, blef 1844 statsråd
och s. å. justitie minister, men hvarifrån döden
bortryckte honom året derpå. N. var en man
med talargåfva och rättskaffens karakter, men
inga utmärkande talanger.
Kordenfelt, Johan och Olof, tvenne bröder,
söner till bergsfogden Nils Norén, adlades 1720
för deras förtjenster om bruksbandteringen. Begge
hade förut varit bergsfogdar, och voro
brukspatroner vid sin upphöjelse i adligt stånd. Den förre
berömmes för att hafva inrättat ett nyttigt
jernverk ej långt från Wermländska gränsen,
upptagit nya malmstreck och anlagt ett nytt
kopparverk vid Grezasler. Han fick äfven
öfver-kommis-sarie titel. Dog i Stockholm 1725. En ättling
af denna slägt,
KordenFeldt, Olof, född på Björneborgs bruk
i Wermland d. 14 Mars 1790, ingick 1611 i
kabinettet för utrikes brefvexlingen, blef
legationssekreterare i Köpenhamn, sedan i Wien och en
tid charge d alTaires derstädes, hvarifrån han
återkallades 1821, kammarherre, R. af N. O.; dog
endast 53 år gammal d. 18 Aug. 1S43, med namn
af en bildad, redlig, välsinnad och kunnig man,
aktad som embetsmän, såsom deltagare i
offentliga värf och som menniska.

Virileuflycht, Anders, son af rådmannen i
Norrköping Arosius, kallade sig Nordbobin, till
de-s ban 1 727, såsom kamrerare i
kammar-kollegium, adlades, då ban anlog namnet Nordenflycht,
hvilket sedan blef så ryktbart. Dog 1734 vid 60
år, ålder. Hans dotter,

Koriienflyeht, Hedvig Charlotta, föddes i

Stockholm d. 20 eller 28 Nov. 1718. Genom sin
ovanliga fattningsgåfva inhemtade hon, såsom belt
an», ej blott sitt köns, utan äfven det andra kö-

nels kunskapsgrenar, och deribland äfven Latin.
Vid 16 års ålder förlorade bon sia fader, som p&
sotsängen fordrade att bon skulle gifta sig med
en mekanikus vid namn Tideman. Det är ovisst
om detla äktenskap någonsin fullbordades; men
visst är, att det upphörde genom Tidemans död
1737. Ilon förlofvade sig nu med en nog prest,
Fabricius (se delta ord). Deras förlofningstid var
de lyckligaste ären i hennes lefnad. Fabricius bade
äfven anlag för poesien; de vexlade ej mindre
kärleksbref, än skaldebref, och de fyra år som
förflöto, innan de kunde gifta sig, voro för dem
en fortsatt idyll. Uppskofvet vållades dels af
några Fabricii slägtingars motstånd, dels af hans
otillräckliga utkomst. Då ban slutligen blef
utnämnd till amiralitets-pastor i Carlskrona,
upphörde detta hinder och de älskande blefvo
förenade, samt flyttade ned till hans nya hemvist. Men
deras sällhet varade endast 8 månader. Fabricius
afled d. 20 Dec. 1741, och lemnade sin maka enka
vid 23 års ålder och försänkt i den djupaste smärta.
Denna antog, såsom allt hos henne, en svärmisk och
romanesk karakter. Hon förälskade sig i sin sorg,
skref elegier öfver den förlorade och utgaf dem
under titeln: Den sörjande Turturdufvan. Detta
var början till hennes ryktbarhet. Hon flyttade
tillbaka till Stockholm, antog sin faders namn,
blef bekant med den tidens unga vitterbets-idkare,
Creutz, Gyllenborg, m. fl. och stiftade med dein
ett vittert samfund, som efter hennes död kallades
Utile Dulci. På sina sista år flyttade hon till ett
litet ställe under Sko kloster, som bon kallade
Lugnet, men hvilket för benne blef en stormarnas
boning. Hon hade nemligen på sina äldre dagar
förälskat sig i en ung man, den sedermera bekante
ekonomiske författaren Fischerström. Då hon såg
sin kärlek obesvarad, beslöt hon att göra ett slut
på den tillika med sitt lif, och kastade sig i den
förbi hennes boning flytande ån. Hennes betjent,
som misstänkt hennes afsigt, hade likväl följt henne
och uppdrog henne ur vottnet, men hon afled,
dels till följd af själsskakningen, dels af sjelfva
fallet, tre dagar derefter, d. 28 Juni 1763, i en
ålder af 44 år. Hon begrofs d. 4 Juli, och genom
hennes vänners och grannars föranstaltande blef
hennes likbegängelse så romantiskt sorglig som
hennes död, och enlig med den karakter, hon dels
ägde, dels älskade att framställa. Fischerström,
den oskyldiga orsaken till hennes sista bedröfliga
katastrof, och som aldrig upphört att högakla
och värdera henne, ehuru han ej för henne kunde
hysa de ömmare känslor hon fordrade, besörjde
utgifvandet af hennes arbeten. Till de förnämsta
bland dessa böra: Tankar om skaldekonstens nytta;
Det frälsta Svea, ett episkt poem i fem sånger;
Qvinligt Tankespel af en Herdinna i Norden;
Ande-liga skalder/väden; Fruntimrens försvar mot Rousseau;
åtskilliga mindre poemer införda i Våra försök, en
samling utgifven gemensamt med hennes vittra
vänner; Skuggor af en förtoiad van, i anledning af
sin kusins, akademie - sekreteraren Klingenbergs,
död o. s. v.

fordenheiui, Johan Christoffer, hette förut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free