Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrfor*.
Norrige.
57
ren, naturhistorien och Svenska bibliografien
ganska kunnig man, och bar utgifvit: Xylobalsamum
arli/iaale; Schediasma de Lege Cibaria Levi!. IV;
De Actbus esu licitis; Bevis utur Sohar, alt
Judarne af Gamla Testamentet haft samma tära som
de Ciristne, m. fl. Var gift med erkebiskop
Ben-zelii dotter, men bade den olyckan, att nödgas
skiljas vid benne, i anseende till hennes otrohet.
Norrrors silfvergrufva, i Löths socken af
Öster-götbland, upptogs 1737, ett litet stycke från Borgs
dåvarande kyrka, men ödelades redan 1740, såsom
ej lönande.
Norrliainniar, eller Tabergsliaiumar,
jernbruk, tillhör Mänsarps socken af Jönköpings län,
men är beläget på Flahults ägor i Barnarps
socken, och anlades 1618, har 2 härdar, af hvilka
blott en begagnas, och är privilegieradt till 200
skepp.d årligt smide, af eget tackjern, hvarföre
hammarskatt utgöres med 2 skepp:d. Har alltid
tillhört llörle bruk och äges af grefve John
Hamiltons sterbhusdelägare. År 1634 fanns här en
osmunds-smedja. Smidesstämpeln visar ATB
sam-manbundne. Afsättningsorten är Götheborg.
Norrlaauiuiar, jernbruk, i Westmanland. Se:
Kar-mansbo—verken.
Norr hult, en by i Malexanders socken af
Oster-götbland, hvarest Nils Dacke, under trenne
vintrar, åren 1543, 1544 och 1545, skall legat
fördold i en källare, som ännu är bibehållen.
Korrlitiddinge» en socken med Dagstorp,
belägen till en del i Harjagers och en del i Onsjö
härad af Malmöhus län, 1 \ mil N.N.V. från Lund.
Pastoratet är konsist, af 2 kl. och hör till
Harjagers kontrakt af Lunds stift. Socknen består af
21 £ mtl. och har 935 invånare. Dess areal utgör
4,883 tunnl. Adr. Lund.
Norrige har ifrån de äldsta tider befunnit sig i
mera eller mindre nära förbindelser med Sverige.
Det beboddes ursprungligen af samma folk, och
dess forntida religion och samhällstillstånd liknar
i de flesta fall vårt eget. Deruti voro dock
Sverige och Norrige olika, att något allmänt
natio-naltempel, såsom helgedomen i Gamla Upsala, icke
fanns i det senare landet, och följaktligen icke
heller någon på besittningen af en sådan
helgedom grundad konungamagt. Först sedan Harald
Hårfager underlagt sig de många
smàkonungar-ne, framstår Norrige såsom en enda monarki vid
sidan af det Svenska och Danska väldet. Detta
skedde vid början af 900-talet. De tre rikena
stodo sedermera jemte hvarandra såsom ett
nordiskt statssystem, till dess att kristendomens
införande förändrade hvartdera rikets inre
förhållanden. Norrige och Sverige voro under dessa tider
aldrig förenade, men väl Norrige och Danmark,
dä konnng Knut den Store lyckades afvända det
Norska folkets sinnen från deras konung, Olof den
Helige. Norrige blef då en del af konung Knuts
stora monarki, som äfven omfattade Danmark och
England. Efter bans söuers tidiga död återkom
Olof den Heliges son, Magnus den Gode, erkändes
Tör konung och var på väg att äfven bemägtiga
sig Danmark, hvilket land blott med möda försva-
rades af Sven Estridsson. Norrige förblef ett eget
rike intill drottning Margaretbas tid. Dess
konungar härstammade, ehuru stundom på sidolinjen,
ifrån konung Harald Hårfager, hvilken sjelf åter
ledde sina anor från den i Sverige ryktbara
Ynglin-ga-ätten och genom denna slägt ända upp till Odén.
Harald Hårfagers ätt utslocknade med Margarethas
son, konung Olof, år 1387. Under denna tid
hade fred och krig emellan Sverige och Norrige
omvexlar Gränsorna voro obestämda och krig
uppstodo ofta i anledning deraf. Det nuvarande
Bohuslän (som då innefattades under benämningen
Viken), Wermland, Dalsland och i norr Jemtland och
Herjeådalen, räknades af Norrmännen till deras
land och voro också för det mesta dermed
förenade. Jemtland och Herjeådalen voro likväl
under konung Olof Skötkonung Svenska landskaper;
men gåfvo sig vid slutet af Stenkilska ättens
tidehvarf under Norrige. I Wermland krigade Harald
Hårfager med konung Erik Emundsson, och landet
var mera Norskt än Svenskt. Det var nemligen
den till Norrige gränsande delen af Wermland,
hvilken först odlades och det var just derifrån som
Yng-linga-ätten inkom i Norrige; det skedde, om man
får tro sagan, sedan Ingiald lllrådas son Olof,
flyende efter sin faders död, funnit en tillflykt i
Wermlands skogar. Norrige blef ett land, dit Svenska
furstar togo sin tillflykt under de strider, hvilka
söndrade Sverige under medeltiden. Så flydde konung
Knuts son, prins Erik, till Norrige, och återkom
derifrån för att eröfra sina fäders thron. Likaså
deltog Norrige under Folkunga-ätten såsom
medlare i konungahusets strider. Slutligen, sedan
konung Magnus Ladulås slägt blifvit förödd genom
brödrabat, ledde dessa förbindelser till Sveriges och
Norriges förening under samme konung. Det
skedde då konungen i Norrige aflidit utan söner, och
hans dotterson Magnus, hvars fader var den
Svenske hertig Erik, erkändes för konung i Norrige.
Samme prins Magnus byltades äfven i Sverige
efter sin faders mord, och sin farbroders, konung
Birgers afsättning år 1319. Föreningen räckte
likväl endast under denne konungs regering. Den
nppbörde, då ban af de store i landet förmåddes
att dela magten med sina söner Erik och Håkan.
Den förre blef konung i Sverige, den senare i
Norrige. Håkan intog väl sedermera äfven
Sveriges thron; men blott för en kort tid. Förjagad
derifrån behöll ban Norrige allena. Det var
drottning Margaretha förbehållet, att genom
Kalmar-uni-onen 1397 ännu en gång förena de båda länderna,
och derjemte Danmark. Under Kalmar-unionen var
Norrige närmare förbundet med Danmark än med
Sverige. Den Svenske konungen Carl Knutsson
valdes väl till konung äfven i Norrige, men
förlorade inom kort detta land, hvilket i allmänhet följde
Danmarks öde under dess unions-konungar. Det
förblef äfven förenadt med Danmark, efter
unionens upplösning, under Gustaf Wasas tid, och
utgjorde sedermera i sjelfva verket en Dansk
provins, som delade Danmarks öden, dess fred och
krig. Under Erik XIV:s regering fördes Sveriges
och Danmarks krig till någon del i det till Norrige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
