Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norevalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odh.
Odling.
9y
rit förenadt med godset Råbbelöf ander en ägare.
Den förste kände ägaren var den bekante
Hvit-felt, hvilken skall här hafva skrifvit sin krönika.
Säteriet är fideikommiss inom slägten v. Rosen.
Åkerjorden och böbolet till gärden är både
tillräckligt och godt, hvarförotan gården äger 2:ne
mjöl och t sågqvarn.
Odh, en socken, otgör, med annexerna Öra,
Al-båga och Molla, ett konsist, pastorat af 2 kl.
och är beläget i Geseneds härad af Skaraborgs
län, Ås kontrakt af Skara stift, 2* mil O.N.O.
från Borås. Hela pastoratet består af gråberg
och sandåsar samt dalarne mellan bergen af kärr
och mossar. Tjugutvå sjöar finnas, med
sandbotten, hvarest pä flera slällen är tätt med
fururot-ter. Jordmånen ar mager sandmylla, sand- och
mjelljord. Socknen skall varit befolkad före
hedniska tiden. Kyrkan är byggd af gråsten,
förmodligen på 1100-talet och skall varit i stort
anseende under katbolska tiden. I socknen
märkes: Junga, en egendom med vacker belägenhet
invid stora landsvägen emellan Götheborg och
Jönköping. I Junga gärde finnes en källa
uthuggen i hälleberget, i form af en gryta; bär har
man fordom offrat. Grifthögar finnas på flera
ställen. Socknen består af 25* mtl. och bar 972
invånare. Dess areal utgör 11,571 tunnl., hvaraf
720 äro sjö och kärr. Adr. Alingsås, Uptorp.
Odhelius, Krik, född d. 21 April 1620, i Odhs
prestgård af Westergötland, der fadern,
Haqui-nus Laurentii, var kyrkoherde, blef vid 16 års
ålder student i Upsala och vid 19 år prest och
faderns medhjelpare. Hans ovanliga kunskaper och
lofvande anlag föranledde hans återkallande till
Upsala, der ban 1656 blef magister. Företog
sedan, som kongl, stipendiat, en utländsk resa, och
tjenstgjorde derunder en tid, såsom
legationspredikant, i Paris, blef 1662 tbeol. professor och
doktor, pastor i Börje prebende och sedan i Danmarks
församling. Utnämndes 1665 till pastor primarius
i Stockholm, men var då, för att återställa sin
helsa, stadd på en utländsk resa, hvarifrån ban
aldrig återvände, emedan ban dog i Hamburg d.
31 Juli 1666. Då tvister yppat sig inom
Svenska församlingen till följd af Tberseri och Johan
Mattbiæ skrifter, uppdrog regeringen ål O. att
rctfnrt-Mggff —b ■ tian äfven gjorde i ett
vidlvftigt arbete, som först efler bans död till en
del blef tryckt. O. var en grundlig tbeolog, en
utmärkt orientalist och en lycklig Latinsk skald.
Hans äldste son Olof drunknade i Stockholm I 688,
såsom utnämnd tbeol. professor i Dorpt, en berest
och kannig tbeolog. En annan son, Lara, var
en af Sveriges störste orientalister och skulle i
Giessen emottaga tbeol. doktorsvärdigheten, då ban
derstädes hastigt afled 1691.
Odlieliun, Johan Lorenz, af en annan slägt.
Fadern var handlande och rådman i Strengnäs, der
sonen föddes d. 2 Mars 1737, blef 1753
studerande i Upsala och promoverades 1760 såsom
frånvarande, emedan ban då tjenstgjorde som
fältläkare vid bären i Pomern. Ar 1763 anställdes ban
»åsom Darellis biträde vid lasarettet i Stockholm,
hvilken befattning han innehade i mer än ett halft
århundrade, blef assessor i kollegium medikum och
slutligen medicinalråd, Led. af W. A. År 1810
blef ban jubeldoktor. Dog i Stockholm d. 23 Aug.
1816, i en ålder af 79 år. Han var en verksam,
driftig, forskande och i sina föresatser och
åsigter bestämd man, hvilken bestämdhet likväl
ston-dom ådrog honom fiender, äfvensom hans
oförskräckta nit mot fördomar och villfarelser. Detta
sistnämnda var likväl ofta ganska nyttigt, bland
annat för att utrota de många vidskepelser och
bedrägerier, hvilka började blifva gängse pä 1770
— 1780-talen. Han försökte sig äfven i
vitterheten och bar utgifvit en öfversättning af Popes
Försök om menniskan, samt Väldet på Belindas lock.
Den sistnämnda blef anledningen till en tvist med
en annan läkare, hvilket föranledde ett bekant
epigram af Leopold. Har författat en mängd
uppsatser, rön och tal i vetenskaps-akademiens
handlingar, samt uti Läkaren och Naturforskaren. För
öfrigt utgifvit åtskilliga skrifter, dels i original,
dels i öfversättning, såsom: Försvar för Svenska
Lakare om Kin-kinans nyttjande; Påminnelser vid
det brukliga saltet alt böta ögonsjukdomar; Làkareråd
alt med minsta kostnad kunna böta de nu (/S08)
gängse fältsjukdomar, m. fl.
Odliclius, Krik d. >., en ättling af denna
slägt, var född d. 8 Nov. 1760 i Flo pastorat
af Östergöthland, der fadern var kyrkoherde, blef
student i Upsala 1777 och 1785 med. doktor, då
han hade hedersrummet vid promotionen. Följande
året regements-läkare vid Skaraborgs regemente,
hvilket ban följde under krigen i Finland och mot
Norrige, erhöll assessors fullmakt och tog
afsked 1812, men anställdes i stället såsom
intendent vid Lunds hälsobrunn. Led. af
vetenskapsakademien. Drunknade vid öfverfarten på en is d.
7 Febr. 1834. Var en i orten mycket anlitad
läkare, känd för sitt sträfva lynne mot de rika
och förnäma, men för sin välvilja och
bjelpsam-het mot de fattige.
Odinkar skall hafva hört till den Danska
slägten Hvit, och varit sambroder med Paine Toke.
Var en af de kristna lärare, hvilka, under Olof
Skölkonungs tid, inkommo i Sverige och der
utbredde kristna läran. Hans brorson, Odinkar,
Palnes son, trädde sedan i bans fotspår.
Odling är i egentlig mening ofruktbar och s. k.
död jords uppbrytning och förvandlande lill
bärande, d. v. s. till åker och äng. Sker odling i
skogsmark kallas den rödjning, ifrån hvilket svedjande
bör skiljas, såsom afseende blott ett års utsäde i
den brända, men icke uppbrutna och hyfsade
jorden. Uppodlingarne i Sverige hafva sedan 1810
pågått med jättesteg, särdeles i vissa provinser,
såsom Norrland, Wermland och Bohuslän, der den
odlade jordens yta nu är nära nog en gång till
så stor, som den var nämnde år.
Sädesproduklio-nen har följaktligen ökat sig till den grad, att
säd nu mera ntgör en viglig exporlarlikel för
landet. Folkökningen och enskiftena äro de närmaste
och mest drifvande orsaker till de fortgående
odlingarne. Tid efter annan hafva åtskilliga bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
