Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odlingslån ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olivia!*.
Ollon borrar.
109
ofta med fördel begagnas af Strengnäs stads
invånare, samt kringboende allmoge.
Olivlnf (Lichen olivaceus), en luftlaf, som växer
på den slätare barken af löfträd och buskar,
öfverallt ymnigt, samt kan användas till färgning.
Oljcbill (Jleloe), ett insektsJägte af
skalbaggar-Hes ordning, med stor, tjock, aQång, mjuk och
glatt kropp, titan hinnvingar; hufvudet stort,
aflångt, platlkullrigt, lodrätt, bredare iin thorax, som
är liten, nästan fyrkantig, smalare än
skalvingar-ne och ofvan något platt; antenneme långa,
perl-bandslika, fästade under ögonen; skalvingarne
kullrig! hjertformiga, tunna och mjuka, hälften
kortare än underlifvet, som är mjukt, uppsväldt samt
tjockare och tyngre än bela den öfriga kroppen;
gångfötterne medelmåttiga, hoptryckta, utsipprar
vid knana en skarp bläsdragande vätska. De
märkvärdigaste hos oss förekommande arter äro:
Svartblå oljebillen (M. proscarabeus), af | till 1 tums
längd, blåsvart med violett anlöpning pä sidorne af
hufvudet, ryggskölden och fötterne; de förra
oregelbundet punkterade och skalvingarne
chagrinera-de, den öfriga kroppsytan slät. Förekommer
allmänt om niåren på torra backar och lefver af
skarpa örters blad och blommor. Äggen laggas på
marken bland gräs och mindre örter, men larverne
fasta sig |iä bumlor och bin, samt lefva af de
vätskor som dessa utdunsta, till dess de äro färdiga
att förvandlas. I anseende till den omnämnda
af-söndringen af en skarp välska användes oljebillen
fordom i medicinen. Ljusblå oljebillen (M.
viola-ceus), liknar den förra till lefnadssätt och
skapnad, men är mindre, med smalare ock kullrigare
ryggsköld, samt längre antenner och öfver hela
kroppen ljusblå lill färgen.
Olje* låge rier ne i riket voro 1846 ett antal af
54, hvarvid tillverkades, med undantag af
fabrikationen å det grosshandlaren G. Sommelius
tillhöriga oljeslageri i Stockholm, hvars tillverkning
ej är uppgifven, 163,558 kannor lin-och rofolja,
samt 25 kannor kummin-olja, hvarförutan af
råämnet, sedan det blifvit pressadt, erhöllos 3,960
skepp:d oljekakor, och skattades berörde
produktion, jemte tillägg af den bos Sommelius
åstadkomna, till 352,769 R:dr. Vid förutnämnda
oljeslageri, samt M. E. Delbancos tvenne oljeslagerier
i Mölndal vid Götheborg, bereddes de betydligaste
qvantiteter olja, å förra stället till elt värde af
115,400 R:dr och vid sistherörde verk för tillhopa
110,250 R:drs värde. Införseln af bamp-, lin- oeh
rofolja utgjorde samma år 131,199 kannor, deraf
106,646 kannor bampolja, eller 1 12,909 kannor
mindre än hvad af sådana varor året förut
infördes. Utförseln af olja uppgick till endast 39
kan-oor, men af oljekakor utskeppades för ett
värde af 57,004 R:dr, hvilket likväl med 8,000 R:dr
understeg värdet af 1845 års utförsel af denna
vara.
Olkjobi, konventionen i, afslöts d. 19 Nov. 1808.
Finska bären, utmattad af sitt långa återtåg, de
blodiga träffningar, som derunder förefallit, och
sammansmält genom sjukdomar — 6,000 man lågo
sjuka — fick, till följd af denna öfverenskommelse,
obehindrad draga sig tillbaka från norra
Österbotten, hvilket öfverlemnades åt Ryssarne, och
taga sitt högqvarter i Torneå. Denna konvention
kan anses såsom elt slags seger, ty Siikajoki å,
som var tillfrusen, gick upp, och den öfverlägsna
Ryska styrkan hade således kunnat kringränna och
nästan utan motstånd laga de återstående Svenska
trupperne.
Ollieqvisf, Johan, den äldste af fyra bröder,
söner till biskopen i Strengnäs Johannes Matthiae,
för hvars förtjenster de år 1645 upphöjdes i
adligt stånd, då de antogo detta namn. Johan dog,
enligt Stjernman, såsom kammarherre, ogift i
Paris 1661; men enligt andra uppgifter lärer ban
lefvat ännu 1667. Är bekant genom sin Historia
Caroli Gustavi, hvilken dock består endast af 2 ark,
och sin tfiislota ad pall em de conlinuando studio
Concordiæ Ecclesiaslicæ.
Ollon, Oiasfaf, född på Wikbolandet i
Öster-gölbland är 1646 och död år 1703, såsom
kame-rerare vid slora sjötullen i Stockholm, är känd
soin en af sin tids lyckliga, andliga skalder och
författare af psalmerna N:o 45, 261, 268, 299
och 300 i gamla psalmboken, hvarförutan han
öfversatt några andra.
Olloiiberg, Thore, hette förut Thore
OloT*-mou, och var inspektor öfver fältherren grefve
Jakob De la Gardies grefskap Leckö; visade, under
kriget med Danmark, mycket nit och
oförskräckthet vid bevakandet af gränsen, hvarvid ban samlade
och anförde allmogen, samt gjorde dessutom
kronan åtskilliga försträckningar. lians förtjenster
belönades också 1648 med adelskap, då ban
antog namnet Ollotibcrij. Dog 1680. Hans son,
Ollonberg, Carl, blef, såsom öfverste för öslra
Skånska regementet till fot, år 1720 friherre,
sedan öfverste för Weslgötha-Dals regemente, död
d. 21 Aug. 1745 i en ålder af 68 år.
Ollonborrar (Melolontba), ett insektslägte af
skalbaggarnes ordning, med slor äggrund kullrig
och hårig kropp; medelmåttiga trådlika antenner,
i ändan klubblika; benen raka och släta; tassarne
långa; klor och binnvingar stora. Hos oss
förekomma: Allmänna ollonborreii, majbaggen (M.
vulgaris), af 1 tums längd; svart med gulbruna
fötter och skalvingar, silkesludet bröst och
ryggsköld. Förekommer i Maj och Juni på allehanda
löfträd, allmänt i de södra landskaperne, och
uppäter dels såsom fullbildad insekt trädens löf, dels
såsom larv, dä den får namn af engerhng, deras
rötter, samt förorsakar derigenom stor skada på
unga träd, särdeles i trädskolor, isynnerhet i
södra Europa, hvarföre ban der ifrigt förföljes, nu
medelst hopsamling och dödande, fordom
stundom medelst bannlysning, besvärjningar samt till
oeh med instämning för rätta, så t. ex. instämdes
ollonhorrarne 1499 för en audlig domstol i
Lausanne och dömdes formligen der till
bannlysning. Kastanjebaygen (M. Hippocastani), af 1 tums
längd; svart med gulbruna fötter och skalvingar,
de senare svartkantade; bröstet silkesludet, på
hvarje baksida en rad af trekantiga hvila fläckar.
Förekommer temligen allmänt i mellersta delen af
Del. III. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
