Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Piteå.
Piteå.
201
Piteå, stapelstad i Norrbottens län och residens
för länets höfding, är belägen vid Piteå elfs
utlopp i Bottniska viken, 2 mil frän hafsbandet,
23 £ mil ofvanom Umeå, 6£ mil från Luleå, samt
93 mil från Stockholm, på en ö, fordom kallad
Häggholmen. Första anläggningen till stad
skedde i Gustaf II Adolfs tid, vid Piteå sockenkyrka,
£ mil N.V. härifrån, hvaraf stället ännu kallas
Gammelstaden, der birkarlar älven haft sina
hemvist, och idkat betydande handel. Sedan
regeringen beslutat stadens anläggning, och plan dertill
1620 blifvit utstakad, gjordes början dermed 1621.
Den 13 Juli 1666 uppbrann den genom vådeld.
Som läget då ansågs obeqvämt för seglation, i
anseende till vattnets utfallande och sandens
grund-ning, söktes tillstånd att flytta närmare sjösidan,
hvilket verkställdes 1668, från hvilken tid Piteå
nya stad räknar sin början. Stapelfribet erhöll
deo 1765. Vapnet är ett renhufvud, och
ordnings-nummern bland städerne 74. De öden, som
öfvergått staden hindrade länge dess förkofran och
tillväxt; 50 år efter dess anläggning, eller 1716,
blefvo invånarne plundrade af kosacker;
detsamma hände d. 14 Juni 1721. då staden afbrändes
af Ryssarne. Tillståndet var då beklagligt,
hvarföre ock många flyttade härifrån, hvilket
förorsakade att stadens återuppbyggande och
tilltagande rörelse erfordrade en längre tid. Läget och
utseendet är något särdeles. Belägen pä en
holme, framställer sig staden bel och hållen åt flere
sidor; men ifrån N.V. synes den liggande lågt emot
de böjder, hvaröfver landsvägen går norr ut.
Läget midt i staden är högt, och sluttningen åt alla
sidor nästan lika. Som ön likväl ej kan tilldela
större rymd, än som redan längesedan varit
bebodd, så hafva på andra sidan om Stads- eller
Kyrksundet tomtplatser blifvit anvisade, hvilka till
en stor del blifvit bebyggde, och kallas norrmalm.
Kyrkan ligger norr om staden, på andra sidan om
nyssnämnde sund, är korsbyggnad af träd, anlagd
något senare än staden, eller omkring 1670.
Stads-och landsförsamlingarne, jemte annexet Elfsby,
utgöra ett reg. pastorat af 1 klassen, hvilket
räknar omkring 10,000 invånare, hvaraf Piteå stad
bar 1,246. Staden bar en lärdomsskola, hvilken
utgöres af rektor och fyra kolleger, af hvilka en
tjenstgör i apologistklassen. De näringar, hvarpå
stadens bestånd grundar sig, utgöras förnämligast
af handel, sjöfart, skeppsbyggeri, handtverk, fiske,
åkerbruk och boskapsskötsel. Handeln idkas för
det mesta på Stockholm; men bar, under de senare
åren, varit utsträckt jemväl till Götheborg,
Köpenhamn och Lubeck. Utförselartiklarne bestå af
tjära, bjelkar, sparrar, plankor, pottaska, smör,
fisk, skinnvaror, renstekar och renhudar, samt
upphandlas förnämligast inom Piteå socken, jemte
Arvidsjaurs och Arjeplougs Lappmarker. Från
Stockholm återbemta stadens bandiande sina förlag af
spannmål, salt, tobak, specerier och kramvaror,
hvarmed de sedan förse trafikerande i staden och
på marknaderna i Skellefteå och Burträsks
socknar, samt nämnde Lappmarker. Sjöfarten var förr
betydande, utgjorde en vigtig näringsgren, och
sträckte sig ända till Medelhafvet. No mera äger
staden blott 3 till 4 egna fartyg, om tillsammans
130 till 160 lästers drägt, hvarföre ock hufvud’
sakligaste utförseln ombesörjes med fartyg
befraktade från andra orter. Skeppsbyggnad verkställes
för andra än stadens rederier. Marknader hållas
här i Mars, Augusti och December månader.
Staden bar 146 bus och tomter, samt 2,400 tunnl.
den tillhörig jord.
Piteå, socken eller landsförsamling, med Elfsby
kapell, under vid pass 654 graders polböjd, är
belägen i Luleå fögderi af Norrbottens län,
We-sterbottens andra kontrakt af Hernösands stift, 3y
mil från Piteå stad i N.V. vid hafvet, omgifves i
S. af Skellefteå socken och Jöms under Norsjö
lydande kapellförsamling, i N. af Neder- och
Öfver-Luleå socknar, sträcker sig från Bottniska viken
upp till Arvidsjaurs Lappmarks gräns, i Ö. och V.
med en längd af cirka 11 mil. Högsta bredden i
N. och S. torde utgöra 6 mil. Arealn är 968,714
tunnl. eller omkring 42 qv.-mil. Uti
moderförsamlingen är likväl den egentligen bebodda
trakten inskränkt inom ett par mil från sockenkyrkan.
Antalet af dem, som bo pä längre afstånd är,
jernfördt med de öfrige, ganska ringa. De
bebodda lägenheterne i Elfsby äro spridda inom en
krets af tre mil från församlingens kyrka. Piteå
sockenkyrka, af sten, är anlagd först på
1500-talet, sedan den förut varit af träd, och fick dä
namnet Maria. Genom vådeld 1666 och Ryssarnes
härjande 1721 afbrändes kyrkan; men har sedau
genom förbättringar och tillbyggnader blifvit en
af de vackraste i orten. Utaf Gråträsks kapell,
som i början af 1600-talet uppfördes nära intill
Lappmarksgränsen, 10 mil från Piteå landskyrka,
är nu mera intet öfrigt. Vid Gråträsk bo de
tvenne hemmansägare, hvilka hafva den längsta
vägen till sockenkyrkan. Inom socknen märkas:
stängjernsbruken Alter och Degerfors (se dessa ord),
Ros/ors, masugn, äges af intressenter, och hemtas
malmen från Utö grufvor. Långviken, glasbruk,
äges af intressenter; Borgfors, Äller, Hellestrom,
Degerfors och Slor/ors äro fem skaltlagda
sågqvar-nar, hvaraf de trenne förstnämnde förut tillhört H.
M. konungen, men äro nu mera försålde ål
enskild-te intressenter, den fjerde brukspatron Degerman
och den femte ett intressentskap. Härförutan äro
tvenne såganläggningar i fråga, nemligen Boka och
Arnemark. Alters hemmanslägenheter, fordom
kallade Piteå stora nybygge, utgörande 2 mtl. säteri
och 18 mtl. frälse, innehafvas af H. M. konungen.
Dessutom märkes trenne skattlagda mjölqvarnar
samt åtskilliga boställen. Socknens hemmantal är
141 Folkmängden uppgick den sista December
1845 till 9,582 personer, hvaraf i
moderförsamlingen 8,394 och i Elfsby 1,188. Den första, för
nära 100 år tillbaka, eller 1749, uppgjorda
tabell visar, att Piteå socken då ägde 3,206
invånare. För 50 år tillbaka, eller 1795, var
socknens folkmängd 5,245. Det är isynnerhet i de
klasser, hvilka få namn af backstugu- och
inbyses-b jon, som man blir varse den starka folkökningen.
Uti 1795 års tabell är aulalel af personer, hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
