Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210 Poesien.
rådet och var höfvidsman på Åland. Hans fra, Ida
eller Uda Henningsdotter Königsmark, fick, efter
sin mans död, Kastelholms slott med Åland i
förläning af Erik XIII, och insatte sin son, Otto, till
höfvidsman på borgen. Denne plågade landets
invånare på mångfaldigt sätt, och kallade dem med
förakt "duglösa kräk." Men då, ander Engelbrekts
befrielsekrig, Pukes höfding, Johan Folkesson,
an-ryckte mot Kastelbolm och kringrände fästet, sjönk
herr Ottos mod och han var genast färdig att
kapitulera och öfverlemna slottet.
Poesien i Sverige är urgammal, då man
tillerkänner Sverige sin del i den gamla Isländska
poesien, som var gemensam for hela Skandinavien.
Eo egen Svensk poesi kan deremot ej urskiljas förr
än långt senare. Under medeltiden fanns en
folkpoesi af visor, som i nyare tider blifvit utgifna af
Geijer och Afzelius samt af Arwidsson, hvarjemte
fremmande romantiska dikter, såsom om konung
Arlhur, om Flores och Blanzeflor m. fl.,
bearbetades. Af dessa bar äfven i våra dagar genom
Svenska fornskriftsällskapets försorg ett och annat
blifvit ånyo upplagdt; de äro dock mera märkvärdiga
i litteraturhistoriskt afseende, såsom minnen af en
förfluten tids smak, än i poetiskt. Eburu
medeltidens arbeten genom både smakens och språkets
förändringar förlorat en stor del af sitt värde,
var dock denna tid långt rikare i poetiskt
afseende an den derpå följande reformationstiden. Det
var först med Stjernhjelm och Spegel, hvilka lefde
i senare hälften af 1600-talet, som ett nytt
tidehvarf ingick i Svenska skaldekonstens historia.
Spegel var andlig skald och, jemte biskopen Jesper
Svedberg, skapare af den nu s. k. gamla
psalmboken. Stjernhjelm var episk och didaktisk skald i
Hercules, och utmärkt äfven för sina
tillfällighetsdikter. Till denna sistnämnda klass hörde de flesta
af den tidens vittra alster. Arrhenius, Frese,
Dahl-stjerna, Lasse Johansson, äfven Éallad Lucidor,
voro omtyckta dels psalmförfattare, dels lyriska
poeter. Dramatiska försök framträdde ett och annat,
likväl mest s. k. balletter, der allegoriska
personer uppträdde. Efter Carl XII:s död inträngde den
Fransyska smaken och blef fullkomligt herrskande
under Gustaf III. Dalin var under frihetstiden
Sveriges namnkunnigaste vittre författare och äfven
kritikus. Efterverlden har efter bonom, atom en
mängd mindre, särdeles tillfällighetsstycken, samt
ett och annat satiriskt poem, äfven ett allegoriskt
epos, Svenska friheten, och två dramatiska
arbeten, nemligen tragedien Brynhilda och komedien
Den Afundsjuke. Samtida med Dalin var den
såsom lyrisk skaldinna berömda fru Nordenflycht,
något yngre deremot grefvarne Creutz och
Gyllenborg. De verkade ännu under Gustaf III:s tid; den
förre är författare till den berömda idyllen Atis
och Camilla, den senare till hjeltedikten Tåget
öfver Bält samt Menniskans elände och flera andra
lyriska sånger af mycket värde. Under Gustaf III
lefde och herrskade inom den vittra verlden
Kellgren, såsom kritikus i tidningen Stockholms Poslen,
samt Oxenstjerna och Leopold. De följde den
Fransyska smaken, som äfven ibland kritici och pro-
Poitz.
saister hade en utmärkt representant i Nils r.
Rosenstein. Svenska akademien inrättades 17S6 och
arbetade i samma anda. Utanför akademien stodo
Lidner och Bellman, och i motsats emot den
herrskande smaken uppträdde Thorild, som dock
mindre var skald än tänkare. Af Oxenstjerna äger
man två större skapelser Dagens stunder och
Skördarne, samt eo herrlig öfversättning af Miltons
Förlorade Paradiset. Äfven Tassos Befriade
Jerusalem hade ban börjat öfversätta, men fullbordade
det aldrig. Leopold försökte sig i dramatiken uti
tragedierna Odén och Virginia; lyrici voro alla
dessa skalder, Kellgren kanske mest sjelfständig,
likväl med undantag af Bellman, den djupaste af
dem alla. Lidner sysselsatte sig äfven med
dramatiska arbeten, sorgespelet Erik XIV samt Medea.
Leopold och Oxenstjerna lefde nog länge att se
ett nytt tidehvarf ingå. Del var 19:de
århundradets poesi, som inleddes af pbosphoristerne,
hvilka satte den Tyska smaken i stället för den
Fransyska. Öfvergången utmärktes af en häftig och
bitter strid emellan dem, eller den s. k. nya
skolan, och den gamla Gustavianska vitterheteo. I
det bela segrade pbosphoristerne genom den
djupare uppfattning af poesiens betydelse, som de
onekligen ägde, eller som åtminstone under striden
utbildade sig. Den nya poesiens karakter blef
likväl icke alldeles deras, utan mera enkel och klar
såsom den Gustavianska smaken varit, men
djupare än denna. Detta nya tidehvarfs utmärktaste
skalder, Tegnér, Franzén, Wallin, Stagnelius,
Vitalis, Ling och Nikander, tillhörde icke
phospho-rismen, ej beller Geijer; men på denna
skaldekonstens utbildning hade dock phospborismen utöfvat
ett stort inflytande. Senast bar Svensk poesi
klingat skönast utom Sverige uti Runebergs Finska
arbeten, sådana som FJgskyttarne, Hanna, JulqnàUen,
Nadeschda, Kung Fjalar, Fändrik Ståls Sägner, m. fl.
arbeten af stort värde. Romanlitteraturen har
betydligt ökats, mest genom fruntimmersarbeten af
Fredrika Bremer, Emilie Carlén m. fl., samt den
mångsidige Almqvist, hvars poesi bar en egen, af
mången strängt ogillad, men dock märkvärdig
karakter.
Polilsro. en lägenhet på Stockholms Djurgård.
Konditorn Pohl fick år 1829 besittningsrätt till en
plats på slätten, der ban byggde ett tvåvåningars
bus och anlade en smakfull paviljong för
konditoriet. Denna sistnämnda afbrann likväl vid den
eldsvåda som d. 2 Maj 1847 förstörde Tournièrska
manegen, hvilken låg straxt der bredvid.
Boningshuset räddades likväl, och är nu inredt till konditori.
Poitz, en gammal Svensk ätt, som adlades redan
år 1436 med en vid namn Oluf. En af bans
efterkommande, proviantmästaren nårten
Mårtensson Poitz till Poisilla, blef år 1561, för
något begånget fel, af F.rik XIV dömd att slås i
jern vid Nacka hammarsmedja och der hållas till
smedsarbete. nan frigafs sedan och blef 1565
proviantskrifvare på flottan. Hans son, kapitenen
Mårten P., introducerades 1638 på riddarhuset.
Blef 1641 "sloltshoppman" på Jama. Ättenär
åtgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
