Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pollxena.
Poins.
213
rum voro i öfverstàtbållare-buset, hvarifrån det
flyttades till det Indebetonska, derifrån till
amira-litets-huset på Riddarholmen, 1798 tillbaka till
öfverslåtbållare-huset och derifrån till de af
körningen inköpta husen pi Helgeandsholmen, der den
ännu bar sitt säte. Polisbetjeningens antal var
obestämdt. Ännu 1800 bestod den endast af 50
personer; för närvarande torde den vara omkring
150, bvilka af polismästaren antagas och
föraf-skedas. — Är 1807 inrättades äfven en
poliskammare i Götheborg, då förut derstädes varit endast
en polisgevaldiger, och sedermera hafva
poliskamrar blifvit i Norrköping och Carlskrona. År 1845
hafva vid Stockholms poliskammare blifvit
sakfäll-da: 3,926 män och 1,057 qvinnor; vid Gölbeborgs
1,771 man och 277 qvinnor; vid Norrköpings 249
män och 21 qvinnor; vid Carlskronas 19 män och
5 qvinnor samt i Eskilstuna 120 män och I qvinna.
Pollxena, Henrietta, var den sista
afkomlin-gen af den store Gustaf Adolfs stam, såsom
sondotter af bans son med Margaretha Cabeljau, grefven
af Wasaborg. Hon var född d. 22 Febr. 1696,
invecklades i flera kärleksäfventyr och bodde, på
sin böga ålderdom, nära nog som fattighjon, i
den lilla Westfaliska byn Ilundlosen. Ko|niska
ge-heimeràdet friherre Miioster underrättade Gustaf III
om hennes sorgliga belägenhet, i ett bref af d. 6
Dec. 1776, hvilket konungen d. 26 Jan. följande året
besvarade. I detta bref, hvari konungen bade den
artigheten att kalla henne ma cousine, var inlagd
en nådegåfva af 500 dukater, jemte löfte om
vidare understöd. Den gamla grefvinnan fick likväl
icke länge njuta af denna lycka, ty bon dog
samma år d. 30 Okt. 1777.
Pollet, Jolian Fruns, var född d. 11 Mars
1729 i Skenninge, der fadern var kyrkoherde,
lian skall hafva bärstammat från en gammal
Flandrisk adelig ätt, känd redan på 1300-talet. So-,
nen drogs af sin böjelse till krigsyrket och gick,
efter slutade studier, som volontär in vid
fortifikationen, samt derefter som sergeant vid
Hessenstein-ska regementet. År 1745, således endast 16 år
gammal, reste ban till Frankrike, der ban blef
ianrik vid regementet Royal-Suedois, samt
befordrades efter band till öfverste och riddare af
orden Pour les merites militaires. Derunder hade
han bivistat de flesta af Franska bärens fälttåg
och deltagit i sju stora fältslag och tre
belägringar, utom en mängd smärre träffningar samt
vid flera tillfällen fått pensioner och gåfvor.
Han bade icke blifvit obemärkt äfven i
fäderneslandet, och erböll Svärds-orden 1761. Gustaf III
lärde, som kronprins, känna honom i Frankrike,
och ville hafva honom i Svensk tjenst. Ilan
upphöjdes således i adligt stånd, och, sedan ban tagit
afsked ur Fransk tjenst, hvarvid ban fick en
pension af 3,290 livrés, blef ban 1776 öfverste i
arméen och kommendant i Stralsund. Han bivistade
sedan kriget i Finland, blef general-major,
general-löjtnant och Kom. med stora korset af S. O.
Efter krigets slut bade ban, d. 13 Mars 1791,
uppdrag att ntdela en mängd guldmedaljer åt
officerare, som gjort sig genom sin tapperhet deraf
förtjente. Bland desse befunno sig äfven bans
båda söner, som då voro kapitener, men som begge
dogo före fadern, den ene som öfverste-löjtnant
och R. af S. O. Han sjelf afled d. 26 Febr.
1802. Ilans dotter är den ännu lefvande
enke-öfverstinnan Marianne Ehrenström (se detta ord).
Hans fru, Carolioa Helena von Pachelbel Gebag, född
1749 och död i Stralsund 1797, omtalas i Boijes
målare-lexikan, der det om benne heter: "målade i
pastell och gouacbe i en större grad af
skicklig-bet än den konstälskare i allmänhet pläga hinna."
Poletter. Så kallades de kopparslantar Falu
bergslag under senare hälften af 1700-talet lät
slå, till afhjelpande af den då redan ofta
öfverkla-gade bristen på skiljemynt. De voro vida lättare
än de representerade, men emottogs dock med
begärligbet i allmänna rörelsen.
Politi-, embets- och byg(;nings-kollef{ium
kallas en afdelning af Stockholms magistrat. Af
hufvudstadens trenne borgmästare är en chef för
denne afdelning, en annan för justitie-kollegium
och den tredje för handels-kollegium. Likasä äro
rådmännen fördelade på de tre kollegierna. Politi-,
embets- och byggnings-kollegium bandlägger den
del af Stockholms stads styrelse, som icke angår
lagskipning, ej heller kommersiella förhållanden,
utan hörer till den allmänna ordningen och
offentliga inrättningar af andra slag, allmänna
byggnader, o. d.
Polus, Thomas, var år 1634 född i Revel der
fadern, Timotbeus P., magister och pocta
laurea-tus, då var professor. Fadern dog tidigt, och
gossen upptogs såsom fosterson af domprosten i
Westcrås, Holstenius, hvilken höll honom till
studier och lät honom, för att fullända dem, göra
flera utrikes resor. Han var således redan 31 år
gammal då han antogs till sekreterare hos hertig
Adotf Johan, samt referendarie i kongl, kansliet.
Afgick 1666 som legations-sekreterare med
Svenska beskickningen till England, och sedan till
kongressen i Breda. År 1671 blef han sekreterare
och sedan adelsman samt bofråd hos
enkedrottningen, i hvilken befattning ban qvarstannade ända
till 1693, då ban blef kansliråd och sekreterare
af staten vid utrikes expeditionen. Följande året,
på sjelfva nyårsaftonen, antog Carl XI denne sin
moders gunstling till informator för sin son, hvars
förtroende ban så förvärfvade, att b8n helt
oförmodadt blef, på samma gång med Piper,
nyårsaftonen 1697, utnämnd till statsråd, hvilket
embete bade lika rang och lön med kongl råd, samt
d. 3 Jan. 1698, jemte honom, på samma gång
friherre och grefve. Afled d. 27 Mars 1707. P.
var en lärd, vitter och mångkunnig man, som har
efterlemnat flera Latinska poemer, en berättelse
om sin kunglige lärjunges studier och elt par
Latinska statsskrifter: Livonia per fide cruentata m. m.;
llnio et Communio Leonina ad opprimendam
sere-nissimam Domum Slesvico-Holsaticam Gottorpiensem
m. m. Såsom statsman var ban väl ingenting
utmärkt, och lärer ej heller haft något särdeles
inflytande på ärenderna, men efterlemnade ett namn,
aktadt för redlighet och insigter. Hans grefliga
Del. III. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
