Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pontin.
Poppel.
213
galna menniskor; Grundfrågor vid fårklarande af
vår ckristendoms cateches; Om predikosjukan i
Småland. Lärer i manuskript hafva färdig co
Fauna Smolandica samt en Beskrifning om Svenska
Spindlar. VM rmi mMc U
Pontin, Mièns, äfven kallad, enligt tidens sed,
»•Kusin Pontiaus, föddes d. 11 Dec. 1623 i
Kalmar, der fadern var skräddareålderman, lian
röjde tidigt fallenhet för läsning och föräldrarna
beslöto derföre, oaktadt sin fattigdom, att låta
honom gä studiernas väg. Likväl kunde ban först
år 1641 komma till Linköpings gymnasium och
1643 bli student i Upsala. (Enl. Biogr. Lex. skall
detta hafva skett redan år 1638, då ban endast
var 15 är, men hvilket synes mindre troligt.) Han
var så fattig, att han, för sitt lifsuppehälle,
måste emottaga skämda matvaror, som de andra
ste-denterne bortkastat; men ban blef snart
informator hos professor Loccenius. Gjorde sig känd som
Latinsk vältalare och skicklig i Grekiskan, log
graden 1652, och kallades s. å. af prins Carl
Gustaf till eloq. et bist. lektor i Kalmar, der ban
utmärkte sig såsom en ovanligt god predikant,
hvarigenom drottning Hedvig Eleonora, som lärde
känna bonom, dä bon år 1654 anlände till
Kalmar, förmåddes att kalla honom till sin
hofpredikant. Dlef kyrkoherde i Eskilstuna 1661, men
hvilket embete ban ej kom att tillträda, emedan
ban följande året utnämndes till kyrkoherde i Jakobs
församling i Stockholm och
amiralitets-superintendent. Ar 1681 uppböjdes ban på Linköpings
biskopsstol, som ban innehade till sin död d. 21
Aug. 1691. Var en nitisk, om lärdomens och
vitterbetens uppmuntran särdeles omsorgsfull biskop.
Har i manuskript efterlemnat 2,300 predikningar
och en Dagbok, skänkt till Linköpings gymnasium,
samt utgifvit åtskilliga likpredikningar och en
Ordaförklaring öfver Pauli Epislel till the Galater.
Hans sonsons sonson
Pontin, Magnu» Martin af, föddes d. 20 Jan.
1781 i Askeryds prestgård af Linköpings stift,
der fadern då var kyrkoherde, innan han flyttades
till Torpa pastorat. Blef student i Upsala 1793
och 1806 promoverad till med. doktor, hvarvid
ban innehade hedersrummet som ultimus,
prov.-läkare i Stockholms län och 1807 farmacie adjunkt
samt bofniedikus. Följande året beordrades ban
att tjenstgöra vid kongl, hofvet pä Haga, såsom
drottningens läkare och efter 1809 års revolution
f. d. kongl, familjens läkare under dess
fångenskap pä Gripsholm, hvilken befattning först
oppbörde, då familjen i December månad gick
ombord i Carlskrona för alt afresa till Tyskland.
Lifmedici-tjensten bos den afsalte konungen utbytte
ban nu mol samma befattning hos den regerande
eller egentligen bos drottningen, hvilken ban
innehade till den sistnämndas död 1818. Efter
kronprinsen Carl Angusls oförmodade frånfälle 1810,
skickades ban, jemte professor Berzelius, till Skåne,
att företaga det kongl, likels öppnande, men
hvilket redan var förrätladt, och för de
kommite-rade återstod således blott att efterforska
dödsorsakerna, så vidt de kunde upptäckas af qvarlefvor-
na. År 1813 blef P. assessor i
sundhetskollegium och 1841 medicinalråd. Led. af
vetenskapsakademien, der ban, under Berzelii frånvaro år
1819, förestod sekreterare-tjensten, adelsman 1817
och U. af Nordstjerne- och Wasa-ordnarna;
stiftade Svenska trädgårdsföreningen 1831. P. är
icke blott vetenskapsman utan äfven
vitterhetsidkare, och bar uppträdt såsom lycklig författare
i begge dessa egenskaper. Har således utgifvit:
Åminnelsetal öfver Schulzenheim, Hagströmer,
Aor-devaU, Silfverstråle, Jakob Adlerbeth, m. m. Ord till
sorgmusiken vid enkedrottningens begrafning;
Fosterländsk sång vid Götha kanals fullbordan; Året 1834,
Oratorium; öfversättning af tragedierna Hernani;
Sy Ila och Konung Edvards söner; Anteckningar
öfver Natur, Konst och Vetenskap under en resa i
Tyskland; Anvisning till valet af takemedel vid
allmänna sjukvården; m. m. lians son,
Pontin, Krik Magnus Constans, föddes d.
24 April 1819 i Stockholm, blef student i Upsala
1836 och anställdes följande året som e. o.
kaoslist i d. v. hofkanslers-expeditiooen.
Kammarjunkare 1840, E. O. notarie i Svea hofrätt och 1843
vice-notarie vid Stockholms kämoersrätt. Har
utgifvit ett Äreminne öfver grefve Dahlberg, belönt
af Svenska akademien 1846; En resebeskrifning
under titel: Har och der bland Skandinaver och
Tyskar; En roman: Lydia; Förr och nu i
Wadstena; Embelsverkens ställning titi talangen; Judarnes
emancipation ur Svensk synpunkt betraktad; o. s. v.
Poppel. Af detta nyttiga löfträdsslägte, hvilket
inom sig innefattar flera arter, linnes blott en vildt
växande i Sverige, nemligen aspen. De öfriga
arierna härstädes finnas, äro hit införda från
utlandet. Alla utmärka sig för sin prydlighet och
sin hastiga växt. Den mest kända af dem är
Pop-petpiten (Populus nigra) eller Svaitpuppeln, med
stora, trekantiga och sent på hösten qvarsittande löf.
Den låter lätt planlera sig genom sättqvistar, helst
på lös och fuktig jord. Den uppnår en ansenlig
storlek, och växer så fort, att den redan vid
10 till 12 års ålder ofta lemnar större kubikmassa
träd, än 50-äriga granar och tallar. Isynnerhet är
poppelpilen lämplig, att, säsom lugnträd, planleras
kring gårdar och hus på slättbygder. Virket är
löst, men segt, och, såsom ved användt, föga
värmegifvande. Eljest är den i flera afseenden
nyttig. De torkade lofven lemna ett godt foder;
af barken skall kunna beredas nödbröd. Af den
välluktande kådan, hvarmed knopparne äro
öfver-dragne, kan beredas ett vax, hvilket genom
blekning blifver bvilt och kan användas till vaxljus.
Frödunen påstås kunna begagnas till papper. De
späda årsskotten, småhackade och kokade, gifva
åt ylle, som betas i Wismutb- eller
tenn-upplösning, en vacker, gul färg. Denna poppelart bar
en fiende i råttorna, hvilka ofta afgnaga barken
och uppäta rötterna, då trädet snart dör ut. Ett
annat slags poppel är den s. k. Silfverpoppeln (P.
alba), ett af de prydligaste träd man kan se.
Den bar erhållit sitt namn af silfverfärgen och
mjöligheten på de ofvan mörkgröna bladens undre
ytor. Den växer icke så hastigt, som öfriga pop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
