Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
Posse.
Posse.
Posse. JUran Nilsson, till Sjögerås och
Gam-melstorp, son af befallningsmannen på Elfsborg
Nils Axelsson P., och kusin till den ofvannämnde
Jöran Knutsson P., blef 1591 sloltslofven på
Narven, var nitisk för evangeliska läran och kom
derföre i ogunst hos Sigismund. Han fördes likväl
öfver på dennes sida genom förtrytelsen öfver
hertig Carls grymhet och de öfrige berrarnes fega
underhandlingar, så att ban i slaget vid Stångebro
anförde Westgötha rytteri. Efter slaget förlikte
han sig med hertigen; men Axel Lejonhufvud,
hvilken han af Sigismund fått uppdrag alt gripa
lefvande eller död, lät fängsla bonom och föra
honom med handklofvar upp till Carl. Detta förtröt
bonom bittert, och då hans kusin år 1604 flydde
till Polen, gjorde han honom sällskap. Här
författade ban den bekanta skriften: Hertig Carls
Slagtarebànk, hvari ban, med något för starka
färger, skildrar Carls förfarande. Hans dödsår är
obekant.
Posse, Mauritz Nilsson, son till kapitenen
Nils Axelsson P., född 1632, blef landshöfding i
Kronobergs, derefter i Kalmar och i
Westman-lands län, och, såsom sådan, nämnde år uppböjd i
friherrligt stånd samt stamfader till den ännu
fort-lefvande friherrliga ätten Posse till Säby; log
afsked 1683 och dog d. 4 Febr. 1702. Hans son,
Posse, Nils Mauritzson, född i Geneve, bans
moders hembygd, d. 12 Febr. 1660, och död i
Stockholm d. 12 April 1723, ingick i krigstjenst,
blef öfverste för tremännings-regementet af
Nerike och Wermland, derefter för lifregementet till
fot, år 1711 landshöfding på Gottland och sedan
öfver Götheborgs och Bohus län. Hans son,
Posse, Mauritz Nilsson, var född 1712,
ingick såsom volontär vid lifgardet 1731 och
befordrades, först efter genomgåendet af alla grader,
följande året till fändrik; inträdde sedan i Fransk
tjenst och bivistade Franska bärens fälttåg vid
Rhen och Mosel 1735; befordrades, efter
återkomsten, så att ban 1749 blef öfverste för ett
eget regemente, hvilket ban åtog sig att värfva och
uppsätta. Vid ordnarnas stiftelse blef han R. af
S. O. och 1756 kommendör deraf. Han var dä
sedan 1752 envoyé vid Ryska hofvet, hvarifrån
ban återkallades 1762, blef öfverste för Savolax
regemente, general-major och landshöfding i
Elfsborgs län, riksråd och upphöjd i grefligt stånd,
men lät aldrig introducera sig. R. af
Seraf.-or-den; uteslöts ur rådet 1772, när Mössorna fingo
öfverhand, men återkallades straxt efter
revolutionen. Följde konungen på dess besök i
Petersburg 1777. Dog i Stockholm d. 19 Juli 1787.
Hans son,
Posse, Nils, född d. 4 Okt. 1739, var löjtnant
vid lifgardet och kammarherre, hvilken sistnämnda
befattning erhöll en högre rang, då han, jemte
sina kamrater, 1783 fick titel af
öfverste-kammar-junkare; R. af S. O., korporal vid lifdrabanterne,
Kom. af N. O., R. af Seraf.-orden och Carl XIII.s
orden, öfverste-kammarhcrre, excellens och en lid
tillförordnad riksmarskalk. Innehade i det
allmännas tjenst ingen annan befattning, än som ordfö-
rande i tulldirektionen från 1791 titi 1813. Dog
d. 7 Jan. 1818.
Posse, Carl Henrik, son till majoren och R.
af S. O. friherre Carl Åke P., föddes d. 15 Fehr.
1767, ingick som barn i krigstjenst, var fändrik
vid 12 års ålder och kapiten vid 19; bivistade
kriget i Finland 1788 och följande år, samt
utmärkte sig vid åtskilliga tillfällen, särdeles vid
Parta-koski, för hvilket ban erhöll S. O., och vid
Kär-näkoski. År 1807 bade ban redan stigit lill
öfverste-löjtnant, dä ban befann sig i Pomern, och
vid Anklam utförde ett ärofullt försvar mot den
öfverlägsna Franska styrkan. Under Norska
fälttåget 1808 var ban brigad-chef, men hade föga
tillfälle till några krigsbragder. Icke omedveten
om vestra arméns företag 1809, infann ban sig,
efter den framgång som krönte det, i Stockholm
att skörda lönen derför. Han hade redan
nyårsdagen 1809 blifvit utnämnd till chef för
Skaraborgs regemente af Gustaf Adolf. Den
efterträdande regeringen gjorde honom till Kom. af S. O.
och general-adjutant; ban blef sedan general-major
och divisions-chef i fälttåget 1813. Här anförde ban
den andra fördelningen, som d. 19 Dec. sistnämnde
år intog Fredriksort. Befordrades sedan till
general-löjtnant, general, befälhafvare i tredje
mi-litär-distriktel, Kom. med St. K. af S. O., grefve,
Seraf.-riddare och excellens, tog afsked år 1837
och dog d. 4 April 1843. Ilade ett fördelaktigt
yttre, obestridlig tapperbel, ett lyckligt sätt att
umgås med soldaten och saknade ej anlag, som
blott behöft en bättre uppfostran för sin
utveckling. Är nästan den ende af hela Posseslägten,
som utmärkt sig på den militära banan. Hans
yngre broder, Christer P., dog 1836 vid 60
års ålder, såsom general-adjutant, cbef för
Skaraborgs regemente och Kom. af S. O.
Posse, It ii ii t Jiiransson, son till
öfverstelöjtnanten Jöran Johansson P., hvilken, såsom
kommendant i Christianstad år 1676 fallit i någon
onåd, hvarföre ban hemskickades och tillbragte
sin öfriga lifstid utan embete. Han blef illa sårad
vid Thorns belägring och bade, som kommendant
på Laholm 1675, på konungens befallning låtit
förstöra denna fästning. Dog 1687 vid 67 års
ålder. Hans son, den ifrågavarande linut, var,
vid Danska krigets utbrott, löjtnant vid lifgardet,
deltog i slagen vid Lund, Landskrona och
Halmstad, der ban ådagalade mycken tapperbet och
befordrades så, alt han 1686 var öfverste-löjtnant
vid lifgardet, blef 10 år senare öfverste för
detsamma och för drabanterne till bäst, samt friherre.
Är 1700 blef han general-major och bivistade Carls
krig ifrån landsligningen på Seland till belägringen
af Thorn. Ilemsändes 1705, då han blifvit utnämnd
till kongl, råd och öfverståthållare i Stockholm.
Uppböjdes följande året i grefligt stånd. Dog d.
7 Aug. 1714. Af hans söner (Arvid Knulsson, se
nedanföre), blef Carl Knutsson P. öfverste för
Nerike och Wermlands regemente, envoyé i
Berlin och död 1737 vid endast 48 års älder.
Dennes son, Fredrik Carlsson P., blef chef för
Kalmar och sedan för Westgöthadals regemente,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
