Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pipskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Puke.
Puke.
249
2-.o Ragvald, från år 1300 till 1308; 3:o
Algot Jonason, lagman i Wermland, och hvilken
upptages, såsom riksråd, närvarande pä herredagarna
1319 och 1322; 4:o Erik Kettilsson, som blef
riksråd 1376, och tio år senare riksmarsk. Alan
bar orätt att göra bonom till en ättling af
Wasa-basel. Ar 1396 blef ban, jemte sin son, af den
oppretade allmogen ihjelslagen på ön Oronst i
Bohuslän; 5:o Kils Gustafsson till Rutzvik,
riddare och lagman i Upland, som dog på
1440-talet; 6:o Ragvald, väpnare, lagman i
Östergöthland 1141, och 1444 lagman i Småland; 7:o
Erik P., var riksråd 1440 och höfvidsman på
Korsbolm, gaf 1443 sitt gods M \ ek]eby på Öland
åt Nådendals kloster, samt
Puke, Erik, under medeltiden den
namnkunnigaste af slägten. Han var son till den
ofvannämnde Nils Gustafsson. Då denne senare deltagit i
Engelbrekts uppresning och blifvit utsedd till
befälhafvare på Westeräs slott, öfverlemnade ban
sitt förut innebafda län, Korsholm i Österbotten,
åt siD son, Erik. Till bonom skref Engelbrekt,
och uppmanade bonom att följa sin faders
exempel, samt bidraga till de fremmande fogdarnes
fördrifvande. Erik antog med nöje denna uppmaning,
församlade Helsingarne och angrep Faxeholm, en
fästning, belägen ungefär der det nuvarande
Söderhamn ligger. Slottet förstördes och besättningen
nedgjordes. Styresholm i Ångermanland och
Krysseberg i Westerbotten eröfrades likaledes af Puke,
som derefter begaf sig ner till Engelbrekts bär
och dessa båda man förblefvo sedermera
oskiljak-tige vänner och följeslagare. lians förtjenster
belönades med förläningen af Rasbohundare, ban
inkallades i rådet och var på förslag till
riksföreståndare. Då ban, liksom Engelbrekt, förbigicks
af det aristokratiska partiet, hvilket utsåg Carl
Knutsson till detta böga förlroende-embete, kunde
ban ej, såsom den store fosterlandsvännen,
under-ordna sin enskilda ärelystnad det allmännas nytta,
ulan bans barm mot den lycklige medtäflare|| gaf
sig fritt luft vid alla lillfällen, och dennes
störtande blef nu bans förnämsta syftemål. Engelbrekts
död gaf ny näring åt bans bat, och då vännens
lugna klokhet ej längre återhöll bonom,
samman-svor ban sig med åtta af sina vänner att mörda
riksföreståndaren. Detta misslyckades, men P. lät
deraf icke afskräcka sig från förnyade försök, och
på ett gästabud, dit ban bjudit Carl, var ban nog
oförsigtig att i ruset skryta af, alt för ingen
gädda, emellan Kalmar och Stockholm, så mänga
krokar varit sal la, som försåt utlagda för Carl, på
dess resa från Wadstena. Carl Knulsson, som
visste i hvilket anseende P. stod hos folket,
skonade honom likväl, bibehöll bonom vid sina
förläningar och utnämnde bonom till höfding i
Helsingland. Allt detta afväpnade likväl icke Puke,
hvilken tvertom, i December 1436, skickade honom
en ordentlig krigsförklaring. Han uppretade
West-manländningarne till resning och belägrade
We-sterås slott; men då detta käckt försvarade sig,
förlorade ban modet, lemnade allmogen åt sitt öde och
reste upp till Dalarna, hvars invånare ban äfven
uppviglat. Carl Knntsson tågade emot bonom, men
utan att vilja inlåta sig i någon träffning,
hvarföre ban samtyckte till det möte Puke begärt vid
Harakers kyrka. Ilär lofvade P. tro och vänskap
it Carl, samt anhöll om ett nytt möte utanför
Westerås. Detta medgafs äfven; men då Carl
märkte att Puke endast sökte vinna tid, begaf ban
sig emot de upproriske bönderne, som funno sig
för svaga mot bans trupper, begärde tillgift för
sitt uppror och erhöllo den. Nu ansåg sig Carl
ej längre behöfva iakttaga skonsambet mot Puke,
nian då denne oförsigtigt infunnit sig till ett
samtal på Westerås slott, lät ban der gripa bonom
och skicka bonom till Stockholm, der ban på
rådets befallning afrättades. Detta skedde år 1437.
Puke var en tapper och dristig, men oklok och
orolig, man, och bans öde väckte nu mera föga
dellagande bos folket.
Puke, Joliau, bade såsom ung gått i Holländsk
tjenst, der han befordrades till kapiten vid
artilleriet; hemkommen inlät ban sig i 1756 års
konspiration, blef arresterad med de öfrige,
undergick tortyr och halshöggs på Riddarholmslorget
d. 23 Juli sistnämnda år. Han var då endast
några och 30 är gammal. Ilan9 son,
Puke, Johan af, var född i Carlskrona d. 27
Febr. 1751 och skall, efler faderns olyckliga död,
varit lemnad nästan hjelplös, så alt ban som liten
gosse gått omkring på Carlskronas gator och sålt
svafvelstickor. Vid 11 år blef ban skeppsgosse,
for på handelsfartyg och blef 1770 konstapel på
en örlogsfregatt; gick derefter i Holländsk tjenst,
men återkom till Sverige, der ban blef löjtnant
vid amiralitetet 1777. Då Amerikanska kriget
utbröt, gick han i Fransysk tjenst, var en af dem,
som räddade sig vid fregatten la Charmantes
skeppsbrott, utmärkte sig vid flera tillfällen, blef riddare
af orden Pour les merites militaires och Svenska
svärds-orden, samt, efter krigets slut, kapiten vid
flottan, förde befälet öfver den fregalt, som till
den nyförvärvade ön S:t Barthélemy förde dess nye
guvernör, var, vid krigets utbrott, major och chef
på fregatten Fröja, med hvilken ban deltog i
bataljen vid Högland, blef öfverste-löjtnant, och fick
befäl öfver linieskeppet Enigbeten. De två
följande krigsåren förde ban skeppet Dristigbeten, var
flottans ledare i slaget vid Öland, men bade der
den olyckan, att af en söndersprungen kanon, som
anställde mycken förödelse, nödgas draga sig ur
linien. Vid utgången från Wiborgska viken var ban
äfven flottans ledare och konung Gustaf III
påminte honom, före träffningen, om hvad bans far
vågat för Gustafs fader, samt lofvade att ej
glömma hvad han skulle göra för dess son. Efter
freden blef ban R. af S. 0. St. K.; befordrades så
att ban, vid revolutionen 1809, var adelsman,
Kom. med St. K. af S. O. och amiral; efter
densamma blef han friherre och öfver-amiral, samt
fick befälet öfver expeditionen till Ratan. Härvid
gjorde ban allt hvad på honom konde ankomma,
och om expeditionens ändamål icke desto mindre
förfelades, var det visserligen icke hans skuld. Han
inkallades sedan i statsrådet, blef general-amiral,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
