Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rallehed.
Kamel.
271
de bao i ständig oro och tvister med sina
missnöjde undersåter, nedlade regeringen och återtog
den flera gånger, samt angreps slutligen af
Turkarne, för det ban, utan sin öfverberres, sultanens,
tillåtelse börjat Polska fejden. 1 en af dessa
faktningar blef han ändtligen nedhuggen, sedan
ban likväl förut med förtviflans mod sjelf dödat
icke mindre än 17 af sina angripare. Detta
skedde ar 1659. Gari Gustaf bar blifvit mycket
tad-lad för det ban inledde Rakoczy i detta för bonom
så högst förderfliga företag, och ulgaf till sitt
försvar en serkild skrift, hvari ban rättfärdigade sig
förnämligast med R.s opålitlighet och enskildta
underhandlingar med fienden.
Rallelied är en forntida, ännu i sägner fortplan-.
tad benämning på den högslätt, der Tegneby
kyrka på Oroust är uppförd, och hvarest ett hedniskt
offerbus fordom stått. Detla offerbus kallades Hulla
pà Rallehed, och nämnde kyrka tros vara byggd
pà dess murar.
Raui fordom delsamma som hand, men hvilket ord
nu mera endast nyttjas om vissa vilddjursarter.
Betydde äfven stark, tapper, härd. Det heter
således i Rimkrönikan: The öre/ven syntes honom ram
och stark. (De brefven syntes bonom bårda och
starka.)
Ram, Olof Classou. Se: Ragunda.
Raui, Thorsten, bette förut Sialmouson och
var befallningsman på Tavastehus, då han är 1525
adlades, hvarvid ban tillika fick ett föreningsbref
pà "i/A boot i Nykyrkio sokn t Hinlandt, som Ratta
Làndlzmandtz gaardt utbi ligger met alle
Konungz-lige ränthe och rättigheter." Allen är längesedan
utgången.
Rsuittrrgel, elt berg midt emot Götheborg, på
andra sidan Götha elf. Det berättas, alt under
det Christian IV år 1644 belägrade Götheborg,
uppsteg ban bit för alt derifrån rekognoscera
staden och stannade der länge i sådan afsigt. För
alt skräma honom derifrån, lät kommendanten
dä pä vallen midt emot uppföra två grofva
kanoner, som han riktade mot stället; men den
oför-skräckte konungen tog ingen kunskap derom, ulan
fortsatte helt lugnt sina observationer.
Kommen-danlen iNils Assarsson Mannersköld (se detta ord)
var äfven allt för ridderlig att begagna sina
kanoner mot den kongl, rekognoscörens person.
Ramborg, fru till Wijk, elt gods i Balingstads
socken i Upland, blef gift med riksrådet Arvid
Gustafsson, hvilken i Njköpings blodbad 1317
genom >köts med en pil. Hon berömmes för mycken
gudsfruktan, och skall, för sin aflidne mans
själa-ro, på egen bekostnad ha uppbvggt Westeråkers
kyrka, hvaröfver ägarne till Wijk alltsedan haft
jus patronatus, nu mera alternerande med ägaren
till Hammarskog.
Rauidala, med Jemjö annex, ett pastorat af 1
kl. reg., i Östra härad af Blekinge län och Lunds
stift, 14 mil Ö. från Carlskrona. Ramdala ensamt
beslår af 70 £ förrn, hemman, uppskattade till
583,825 R:dr, med 2,680 invånare. Arealen är
16,061 tunnl., hvaraf 450 äro sjöar och kärr.
Kyrkan bar ingeoting märkvärdigt mer än ett
torn, som är en sällsynthet i Blekinge. Adr.
Carlskrona.
Ramel. Denna ätt härstammar från Pommern, der
den redan på II 00-talet skall hafva beklädt
arf-marskalks-embetet. En Pafvel R. var, under
Gustaf Adolf, öfverste vid bären i Tyskland, och
dog förrän ban hunnit utnämnas till general; men
ätten inkom egentligen icke till Sverige förr än
efter freden i Roskild, då Skåne afträddes af
Danmark, och bröderne Ove och Hans år 1664
introducerades på Svenska riddarhuset. Den
förstnämnde af desse öfvergick år 1667 till Danskarne,
dä bans gods, Beckaskog och Ogerup, skänktes
ät fältmarskalken Mardefelt, och bans öfriga
egendom åt öfverste Wachtmeister. Han ångrade sig
snart, begärde lejd och fick återvända, då Carl
XI erbjöd honom att blifva landshöfding i
Blekinge. Delta anbud emottog han likväl icke, utan
föredrog alt blifva Danskt elalsråd, och dog vid
48 års ålder på Seland år 16s5. — Yngre
brodern, Hans till Maltesholm, Löberöd, Widerup,
Eriksholm och Borreby, var landsdomare i Skåne
och dog 1711. llans son,
Ramel, Malte, var född d. 6 Aug. 1684 och
afled 17 52. Denne man har en egen slags
märkvärdighet, den, att ej blott irke hafva sökt
några embeten, utan att icke ens hafva emottagit
de ynnestbevis, som erbjödos bonom. Säsom
ganska rik, och en bland Skånes magnater, är det
naturligt, att regeringen önskade göra bonom sig
benägen och derföre ihågkom bonom med prof på
sin ynnest. Konung Fredrik utnämnde bonom
sålunda till sin kammarherre; men ban undanbad sig
denna ära, emedan han, som ban sade, ville vara
herre i sin egen kammare, och emottog icke
heller någon orden. Deremot var ban något stolt
öfver sin medfödda titel af berre till Maltesholm,
Löberöd ni. m., och öfver sitt adelskap. För öfrigt
en man af verklig bildning, gammaldags enfald,
beder och mycken välgörenhet, lians ende son,
Ramel, Hans, var född d. 2 Juli 1724, gick
i krigstjenst vid Skånska kavalleriet, der ban på
tre år befordrades till ryttmästare, och hvarifrån
han tog afsked 17 54. Fick sedan öfverste titel,
blef R. af S. O. och kort efter Wasa-ordens
stiftelse, år 1772, kommendör med stora korset
deraf. Uppböjdes 1771 i friherrligt stånd. Dog d.
3 April 1799. Hans fader plägade dels i knyten,
dels i tunnor, inlägga sitt samlade silfver och guld
i kassahvalfvet på Maltesholm. Sonen klappade en
gång på de9s dörr och sade: "Tålen er j fångar
arma, er förlossare lefver", för hvilka ord fadern
satte honom i 8 dagars arrest. Efter den gamles
död höll ban också ord; men på det ädlaste och
värdigaste sätt. Ilan framdrog nemligen de
ofruktbara skatterna till nytta och glädje för verlden,
blef ej blott en af Skånes och Sveriges störste
landthusbällare, utan uppbyggde äfven herresäten
och gjorde anläggningar, hvilka lika mycket
prydde trakten och hedrade deras upphofsman, som de
skaffade underhåll åt näringsfliten och
konstskickligheten. Ilan uppdref afkastningen på sina gods
till flera hundrade procent, utan alt preja eller
Del. III. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
