Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddarhus-kansli.
Riddarhus-ordning.
319
dårhusets första anläggning är äfven
adels-matrikelns opprüttande, deruti hvarje ätt erhöll sin
nummer jemte sin vissa plats på riddarhuset. Denna
immatrikulering var så mycket nödvändigare, som
man förut ej rätt visste, hvilka voro rätte
frälsemän eller icke. Ar 1641 vidtogos redan alla
anstalter och ritning förfärdigades af de la Vallée.
Dock blef, enligt densamma, endast
hufvudbyggnaden fullbordad, och äfven dermed lärer icke
gått särdeles fort, ty först 1609 gjordes kontrakt
med Ehrenstrahl om stora salens ornerande, som
egentligen bestod i takets målning och hvarföre
ban erhöll 2,000 R:dr. Adeln lärer derstädes ha
hållit sin första sammankomst som riksstånd vid
16S0 års riksdag. Väggarnas prydnader bestå i
de adliga ätternas vapen, som kring dem äro
uppsatta. Salen användes länge vid offentliga
konserter, emedan den är ett förträffligt musikrum,
men sådant har på de sista åren afskaffa|s. I
huset finnes dessutom rum för adelns kansli, för
se-kreta-utskottet, som der håller sina sammanträden,
och boningsrum för riddarbus-sekreteraren.
Riddarhuset har nu en egen kassa, som förstärktes
genom en kapitationsafgift, den adeln åtog sig vid
1812 års riksdag, och hvilken sedermera förnyats
frän riksdag till riksdag. Den utgår med en R:dr
R.gs årligen af hvarje adelsman, som erlägger
bevillning för tjenst eller förmögenhet. Denna
skatt är anslagen till riddarhusets underhåll. Den
torde dock rättast betraktas såsom en frivillig
afgift, enär ridderskapet och adeln, såsom ett
riksstånd, icke äger någon grundlagsenlig magt att
pålägga skatter. (Se vidare RiddarUus-ordniny.)
Riddarhus-kansli kallas de tjenstemän, som
biträda ridderskapet och adeln vid riksdagarne och
riddarbus-direktionen deremellan vid protokollernas
forande och expedierande af skrifvelser och beslut.
Riddarhus-kansliet tillsättes af adeln, inen aflünas
under riksdagarne af staten. Det njuter under
riksdagen samma säkerhet för sina personer sotn
riksdagsmän. Dess ledamöter äro således fria från
by sättning, och kunna ej utan domstols beslut
arresteras. Rikets ständer bestämma för hvarje
riksdag efter talmännens och stats-utskottets förslag
beloppet af kansliernas aflöning. Ridderskapet och
adeln äger likväl icke att genom antagandet af en
talrik kanslibetjening belasta staten med en
öfverflödigt dryg aflöningsstat, men såsom adeln
är det talrikaste ståndet och hvarest protokollen
äro vidlyftigast, så har också riksdags-ordningen
bestämt antalet af dess kanslister till fyra,
hvaremot preste- och borgarestånden endast äga rätt
att på statens bekostnad antaga en notarie och två
kanslister; bondeståndet deremot får hafva två
notarier och fyra kanslisler. Orsaken till den större
talrikbeten af bondeståndets kansli är den, att
grundlagen förmodat det kanslisterne derstädes utom
expeditions-göromålen äfven torde påräknas att
hjelpa riksdagsmännen med uppsättandet af deras
skriftliga anföranden. Delta stadgande om antalet
bor dock icke så förstås, som skulle det vara ett
stånd förbjudet att antaga ett större antal, men
blott att om detta sker, det öfverskjutande anta-
let sf tjenstemän icke äger rätt till aflöning af
statens medel. Det är dock ständerne ohetaget
att anslå arfvoden äfven för ett sålunda förstärkt
stånds-kansli.
Riddarhus-ordning kallas den stadga, som
ridderskapet och adeln med konungens bifall uppgjort
för sitt representationssätt och ärendernas
föredragning på riddarhuset. Sådana riddarhus-ordningar
bäfva tid efter annan varit antagne och förändrade
efter olika tidsförhållanden. Den äldsta är af år
1626; deruti stadgas adelns indelning i tre
klasser, Herre-klassen, som bestod af grefvar och fri —
herrar, Riddare-klassen, som innefattar de familjer
hvilka härstammade från något riksråd, och
Svenne-klassen, hvartill hörde bela den öfriga adeln. Dessa
tre klasser hade hvar och en sin röst vid
beslutens fattande, hvaraf blef en följd, att den högre
adeln, som utgjorde tvenne klasser, kunde
öfver-rösta den lägre, talrikare adelsmenigheten. Detta
förhållande fortfor ända till 1719, då votering per
capita först infördes. Det återställdes af konung
Gustaf III, men försvann åter vid 1809 års
revolution, dä votering per capita, som ännu äger rum
åter infördes. Konung Carl XI, ehuru hans
regering var utmärkt af den bögre adelns
undertryckande, upphäfde dock ej klassindelningen,
förmodligen derföre, att han handlade, vägledd af deras
råd, som ville underkufva denna gamla adel, för
att sjelfva, såsom en ny högadel, intaga dess plats,
och konungen i alla fall var detta stånds såväl
som hela Svenska folkets oinskränkta beberrskare.
Den grundsatsen åter, att hvarje ätt blott har en
röst vid riksdagarne har förblifvit gällande allt
sedan denna första riddarhus-ordning. Enligt den
ägde ätten att utse en representant; begreppet af
hufvudman, såsom sjelfskrifven riksdagsman, och
dennes rättighet att öfverflytta sin rätt genom
fullmagt på någon annan adelsman, framträder i
en senare riddarhus-ordning af är 1762; enligt
1723 års riksdag, var det ätten, som ägde gifva
fullmagt. Riddarhus-ordningen 1762 ligger till
grund för den närvarande. Der förekommer utom
hufvudmaunens sjelf^krifvenhet äfven ättemäns,
d. ä. andra ledamöters af ätten, rätt att vid
buf-vudmännens uteblifvande intaga säte och
fullinäg-tiges rätt i sista rummet, då hvarken hufvudman
eller ätteman infunnit sig. Då Gustaf III år 1772
vid revolutionen utgick från den synpunkten att
återställa statsförfal I ningen, såsom den varit före
konung Carl Xl:s envälde, följde deraf, att äfven
1626 års riddarhus-ordning blef åter gällande.
Efter revolutionen 1809 infördes en ny, som flere
gånger sedermera bar blifvit förändrad. Den nu
gällande bär datum af 1835; den afhandlar dels
grunderna för representations-sättet, dels
arbetsordningen på riddarhuset, utskottens val genom
bänkmän och elektorer m. m.
Riddarhus-ordningen är isynnerhet nyttig derföre, att grundlagarne
ingenting vidare stadga om adelns
representationssätt, än blott att det beror på riddarhus-ordningen.
Denna åter får icke strida emot grundlagarne. Den
är icke grundlag, icke heller allmän lag, utan blott
ett enskildt ståndsreglemente. Ridderskapet och
Del. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
