Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riks-aiitiqvarie.
Riksarkivet.
förvallande verk för flottans alla angelägenheter,
sä val angående materiellen som personalen. Det
bestod, utom riksamiralen, af tvenne riksråd och
tre à fyra vice amiraler. Riksamirals-emhetet
upphörde pä konung Carl Xi s tid, hvilken lemnade alla
fem riksembetena obesatta. Amiralitets-kollegii
förvaltning uppdrogs då åt en enda chef,
amiral-generalen, grefve lians Wachtmeister, som likväl år
1699 erhöll tvenne amiralitetsråd till sitt biträde;
och 1692 inrättades för flottans finansförvaltning
ett Amiralitets-, stält- och kammar-kontor.
Regeringsformerna 1719 och 1720 omtala ännu ett
amiralitets-kollegium, som hade sitt säte i
Carlskrona. Men riksamirals-värdigheten var och
förblef borta. Amiral-generalens embete under Carl
XI var i mycket lik riksamiralens, ty ban var,
likasom denne, en af rikets råd, eller såsom de
nu kallades, de kongl, råden, men efter 1720
upphörde amiralitetets likasom de öfriga kollegiernas
presidenter att vara rådsherrar tillika. För
ekonomien inrättades (17 22) ett
Amiralitets-generalkommissariat af en amiral och två kommissarier.
Amiralitetets domsrätt öfvergick till
amiralitets-kammarrätten, som blef ett eget verk, men detta
upphäfdes snart och dess ärender uppdrogo* åter
åt amiralitets-kollegium år 173à. Kollegium
upplöstes af konung Gustaf III år 1791, och under
de följande åren skedde täta förändringar med
flottans förvaltning. Den öfverlemnades först till ett
general-sjömilitie-kontor under en särskildt
statssekreterare för sjöärenderna, sedan till tvenne
stor-amirals-embeten, hvaraf det ena hade sitt säte i
Stockholm, det andra i Carlskrona.
llertigen-re-genten var sjelf storamiral, men under bonom
hade embetet en kollegial sammansättning. Derefter
(1 797) upphäfdes storamirals-embelena och tvenne
förvaltande kommittéer kommo i dessas ställe, till
dess år 1803 den annu bestående förvaltningen af
sjöärenderna upprättades. Denna är vår tids
amiralitets-kollegium, men ar icke såsom det gainla
kollegium på riksamirals-embetets tid en afdelning
af rådet, ulan blott ett förvaltande verk. I
konungens statsråd sitter deremot en föredragande
chef för sjöförsvars-departementet. Denne
embetsmän jemte chefen för förvaltningen hafva således
sins emellan fördelade de. befattningar, som
fordom tillhörde riksamiralen. De gamle
riksarnira-lerne voro: Axel R v ning från 1602 till 1617,
Göran Gyllenstjerna till 16t8, Carl Carlsson
Gjllen-bjelm till 1650, Gabriel Oxenstjerna till 1656,
Carl Gustaf Wrangel till 1664, Gustaf Otto
Stenbock som afled 1685, mrn de sista åren af sitt
lif, efter år 1680, hade föga eller intet
inflytande. (Se lor öfrigt art. Riksembete.)
Hiks-antiqvarie kallas den embetsmän, som har
sig uppdraget att vårda de samlingar af
fornsaker, som vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien förvarar, samt hafva närmasto tillsyn
öfver fornlemningar i riket, sådana som
ättehögar, stenkummel, o. dyl. Riks-antiqvarietjensten
är för närvarande förenad med
sekreterare-befattningen i vitterbets-, historie- och
antiqvitetsakademien.
Riksarkivets första uppkomst går öfver 200 år
tillbaka. Konung Gustaf II Adolf är dess
grundläggare, då ban är 1620 förordnade sekreteraren
Peder Månsson Utter att hafva rikets archivum "i
förvaring." Till bans vård skulle öfverlemnas så
väl de gamla bandlingarne, som de nya, hvilka
uppkommo under den dagliga behandlingen af
rikets styrelse. Honom ålåg alt ordna och akta
dem, sä att de icke förkommo, att öfverse och
läsa dem, så att ban kunde gifva rättelse derur,
när så behöfdes, samt registrera dem. Före denna
tid förvarades rikets dokumenter bos konungens
kansler och sekreterare; en stor del hade
visserligen också kommit i enskildta inflytelserika
herrars värd, och äfven förkommit. Särskildt tror
man sig veta, att så väl konung Christian II, soin
biskopen Hans Rrask vid sin flygt ur riket
medfört en betydlig del. Riksarkivet stod under
rikskanslerens öfverinseende och fick år 1626 sin egen
custos archivi, som var ett af rikskansli-råden och
skulle vara en förman för riksarkivarien eller,
såsom ban kallades sekreteraren. En och annan
lägre tjensteman fanns äfven, och slutligen en
anli-</narius, som skulle eftersöka gamla handlingar för
arkivets räkning. Denna befattning, äfvensom
vården af en stor del utaf de gamla handlingarne,
öfvergick sedermera (1666) till det nyligen
inrättade antiqvitets-kollegium. I detta skick befann
sig riksarkivet under de förändringär, som kansliet
i öfrigt undergick pä Carl XJ:s och Carl Xll:s tid.
Arkivet ökades årligen och vårdades af lärde och
skicklige föreståndare, såsom de i Sveriges
litteratur berömde männen, Runell (adlad Palmsköld),
Sven Lejoiimark, v. St jernmun m. fl. Den
ständigt växande massan af handlingar gjorde
tjenste-männens antal otillräckligt. Isvnoerhet klagades
deröfver vid 1765—66 årens riksdag, hvarföre
ock, nar det s. k. manufaktur-kontoret upphäfdes,
en del af dess tjenstemän beordrades att biträda
vid arkivet. Derutaf, skördade dock riksarkivet
föga fördel, emedan desse män, vane vid belt
andra arbeten, befunnos föga passande till denna nya
tjenstgöring. I senare tider hafva tvertom
indragning skett af en och annan riksarkivets tjenster,
oaktadt behofvet af deras förstärkande för
handlingarnes vård varit i bög grad kännbart. Dessa
handlingar hafva tillväxt till ofantliga massor; de
förvarades till största delen i underjordiska hvalf
under kongl, slottet och för tjenstemannens
arbeten voro trenne mörka, tränga och oansenliga rum
i slottet upplåtna. Med en sådan lokal var
omöjligt att ordna och bevara från förskämning af fukt
och mögel de många dyrbara handlingar, som
tillhörde arkivet. Denna olägenhet är dock nu till
en stor del afhjelpt, sedan rikets ständer inköpt
ett eget bus, beläget i hörnet af Skeppsbron och
Slottsbacken, i hvilket bus riksarkivet inrymdes
år 1846. Af ålder var riksarkivet äfven ämnadt
till en bildningsanstalt för unge tjenstemän. Axel
Oxenstjernas plan var att låta unga civilister börja
sin bana med alt i riksarkivet studera gamla
handlingar för alt göra sig bekanta med
fäderneslandets äldre statsrätt, såsom källan för den nyare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
