Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338 Riksdagsmannaval.
Utan laga förfall äger ingen att afsäga sig. För
öfrigt äga valen rum inför olika myndigbeter
efter ståndens olikhet. Presteståndet väljer inom
hvarje prosteri och domkapitlen hopsummera
rösterna för alla prosterier; universiteterna välja
inför sina rectores magnifici; borgareståndet väljer
på det sätt, som hvarje stad genom särskildt
valordning öfverenskommit. Olika städer kunna
således välja på olika sätt, omedelbart eller med
elektorer, samfäldt eller efter borgerskapets olika
klasser. Endast för Stockholms stad bar
riksdagsordningen föreskrifvit, att dess riksdagsmän skola
väljas — tio till antalet — utaf femtio särskildt
utsedde elektorer, hvilka, klassvis valde, utse
riksdagsman, sä att hvarje klass väljer för sig, dock
med undantag af de tre riksdagsmän, som utses
ibland magistratens ledamöter, ty desse utväljas
samfäldt af alla elektorerne. Bergsbrukens
riksdagsmän utses inför magistraten i den stad inom
hvarje valdistrikt, som bergskollegium derom
anmodat, och bondeståndet väljer bäradsvis inför
dorn-hafvanden. Dock får endast ofrälse man förrätta
bondeståndets val; är domhafvandcn adelsman,
förordnar hofrätten särskild valförrättare. Endast
Stockholms stad och hela bondeståndet är af
grundlagen ålagde att välja genom elektorer.
Presteståndet, universiteterna och bergsbruken hafva
ingen föreskrift om valet skall ske på sådant sätt
eller omedelbart; städerna, utom Stockholm, äga
frihet att välja efter egen valordning, som dock
ej får ändras utan konungens samtycke.
Klagomål öfver riksdagsmannaval behandlas i första
instans af administrativ myndighet, och i högsta
rummet af juridisk, nemligen högsta domstolen.
Borgare- och bondeståndets samt bergsbrukens val
kunna öfverklagas hos landshöfdinge-embetet,
presteståndets bos domkapitlet, men dessa
myndigheters utslag kunna dragas under högsta domstolens
afgörande. För universiteterna och
vetenskapsakademiens val finnes ingen sådan mellan-instans,
utan klaganden vänder sig direkte till konungen.
Skulle en sådan tvist vara oafgjord, då riksdagen
börjas, lärer väl den en gång valde sitta i
åtnjutande af sitt rum, till dess bans val blifvit
lagligen ogilladt. Åtminstone är detta fallet, då
anmärkning göres vid sjelfva riksdagen emot bans
behörighet. Sådana anmärkningar kunna nemligen
framställas vid fullmagternas granskning eller i
ståndet under riksdagens lopp och afgöras då af
ståndet, i fall saken är klar, eller förvisas i
annat fall till laga domstol. Men dessa
anmärkningar, som väckas vid sjelfva riksdagen, kunna
endast röra de personliga egenskaper, som hvarje
riksdagsman måste besitta. Klagomålen öfver
sjelfva valet åter kunna äfven angå de formella
oriktigbeter i röstberäkning o. dyl., som dervid
kunnat begås. Anmärkningar vid sjelfva riksdagen
kunna blott väckas af andra riksdagsmän eller af
fullmägtige i banken och riksgäldskontoret, som
jemte justitie statsministern granska fullmagterne;
klagomål öfver valen åter kunna anmälas af hvar
och en röstande. (Se för öfrigt artikeln
Riksdagsman.)
Riksdags-ordning.
Riksdags-ordning. Den första riksdags
ordaingen i Sverige är af år 1617. Förut berodde allt
som rörde ständernes sammansättning och
formerna för deras verksamhet pä häfd och bruk, samt
tillgick temligen oordentligt och icke alltid på
samma sätt. Äfven 1617 års riksdags-ordning är
ganska kort och liknar mera ett ceremoniet än en
grundlag. Deo beskrifver, buru riksdagen skulle
öppnas, och man återfinner der åtskilligt, som
ännu är brukligt och intaget i nu gällande
riksdagsordning, angående plenu m plenorum. Men de
vigtiga frågorna om valrätt och valbarhet
behandlades icke i denna riksdags-Qrdning. Blott adelns
representationssätt bestämdes — just det stånd,
sotn nu för liden icke bar sin sammansättning
före-skrifven i riksdags-ordningen; men det fanns icke
heller 1617 någon egen riddarhus-ordning. Om
ståndens arbetsordning innehåller 1617 års
riks-dags-ordning, blott att de skall hvar för sig
öfverlägga om ärenderna, och denna lag bar
således stadgat ståndsrepresentationen på fyra kamrar.
Hvarje stånd gaf konungen särskildt svar på bans
framställningar, och om de voro olika, ägde
konungen att låta stånden i sin böga närvaro söka
att sammanjemka meningarne, eller ock att taga
hvad bonom syntes bäst. Konungen fick således
en skiljedomares och medlares kall emellan
stånden. Denna riksdags-ordning blef gällande till Carl
XII:s död, ehuru den lemnade mycket obestämda
föreskrifter i afseende på riksdagsformerna, soin
derföre utbildade sig fritt genom praktiken. Under
konung Carl Xl:s envälde var den, likasom all
annan lag, icke gällande mera än som konungen
ville, och ständerne voro efter 1680 nästan blott
rådgifvande. Men efter antagandet af 1720 års
regeringsform antogs äfven 1723 en ny
riksdagsordning, som är mera utförlig och i många
punkter ligger till grund för den nuvarande. Den
ingår i noggrannare bestäm:nanden om ståndens
sammansättning, om ständernes magt, om förhållandet
emellan riksstånden och deras utskott. Denna
riksdags-ordning upphäfdes i följd af 1772 års
revolution och den gamla af 1617 återställdes till
namnet mera än till saken, ty den var ej rält
passande till del förändrade samhällsskicket och till
17 72 års regeringsform. Någon ny
riksdags-ord-ning blef emellertid icke utfärdad, utan man
hjelpte sig med den af 1617 och med häfdvunnen
praxis, samt afgjorde^genom 1779 och 1786 års
riksdagsbeslut en och annan tvistig punkt. Så blef
1779 den ekonomiska lagstiftningen skiljd ifrån
den juridiska, och det erkändes, att den tillhörde
konungen allena; likaså (1786) stadgades, alt tre
stånds sammanstämmande mening utgjorde rikets
ständers beslut. Efter revolutionen 1809 och
sedan den nya regeringsformen var antagen,
utarbetade konstitutions-utskottet äfven en ny
riksdagsordning, som granskades af riksstånden och
antogs, innan riksdagen slutades 1810. Den bar
sedermera flera gånger blifvit ändrad i vissa
punkter och är med dessa förändringar ännu gällande
grundlag. Den afhandlar ståndens sammansättning
utom adelns, som beror på riddarbus-ordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
