Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
340 Riksdagstid»
ej särdeles vigliga skäl gjorde riksdag
oundgänglig. Efter 1809 års grandlagar samlades laglima
riksdagar hvart femte år, men nu har man
återgått till hvart tredje år. Dock, i fall att urtima
riksdagar kommer emellan, räknas tiden till nästa
lagtima riksdag ifrån den urtima riksdagen, och det
förra beslutet anses förfallet genom den sista
riksdagens mellankomst. Sedan 1809 har detta ofta
inträffat. Den första lagtima riksdagen efter
revolutionen var 1823; ända ditintills bade
oupphörligen urtima riksdagar, 1810, 1812, 1815, 1817
—18, afbrutit ordningen. Sedan kem åter en
urtima riksdag 183* och en 1844, men 1828—30,
1840 — 41 och 1847—48 årens riksdagar voro
lagtima. Sedan revolutionen hafva således hållits
sex urtima och fyra lagtima riksdagar. Frågan,
om de tre ären skola räknas ifrån den förra
riksdagens början eller slut, bar varit mycket
omtvistad, och bruket bar i detta fall varit olika;
stundom bar man räknat ifrån slutet, stundom ifrån
början, stundom snarare ifrån midten af riksdagen.
1 vissa fall måsle urtima riksdag sammankallas af
regeringen; det är då konungen varit för sjukdom
nrståndsatt alt regera öfver tolf månader, eller
frånvarande utom Sveriges och Norriges gränser
lika lång tid, eller om thronen är ledig genom
konungahusets utslocknande, eller om den genom
konungens död intagits af en omyndig monark. I
alla dessa fall är statsrådet förbundet alt inom
viss tid sammankalla ständerne, och om delta
för-inmmas af statsrådet, bör det ske af
riddarhusdirektionen, domkapitlen, landsböfdinge-embelena
•ch Stockholms magistrat. Rörande riksdagens slut
eller tiden för dess fortfarande har grundlagen
antagit fyra månader, såsom tillräcklig tid. Dessa
fyra månader beräknas ifrån den dag, då
konungen öfverlemnat sin proposition om statsverkets
tillslånd och behof; egentligen skulle det blott
vara tre månader och den fjerde begäras af
konungen, men detta är blott en formalitet, ty
konungen äger icke rätt att afslå den fjerde
månaden. Men efter denna månads utgång beror det
på konungen alt upplösa riksdagen eller låta den
fortfara, buru länge som helst. Konungen kan
således efter de fyra månadernas utgång när som
belst afbryta riksdagen och derigenom tillintetgöra
verkan af alla de öfverläggningar, som ännu icke
bunnit leda till heslut. De ärender, som
nödvändigt måste afgöras, nemligen statsreglering och
bevillning, förblifva då i oförändradt skick,
sådana de varit sedan den föregående riksdagen. Är
åter statsregleringen uppgjord, men ej
bevillningen, då uppsättes ny bevillningsförordning af full—
mägtige i banken och riksgäldskontoret med
tillämpning af den nya statsregleringen på de
gamla bevillningsgrunderna. Denna sin rätt att före
fullbordade arbeten upplösa riksdagen har
konungen icke begagnat, och följden blifvit, att de
senare riksdagarne närmat sig i längd till
frihetstidens långa riksdagar. Riksdagen lb28 — 30, 1834
— 35, 1840-41, räckte ej långt ifrån I» år;
ifrån 1809 till 1829 tillväxte deras längd
oupphörligt; den första eller sjelfva revolutions-riks-
Riksdagsttrender.
dagen var lång— jemnt ell år — men 1810 års
riksdag i Örebro var kort — från Juli till
November; 1812 ungefär lika lång; 1815 räckte
nära £ år; 1817—18 ungefär åtta och 1823 elfva
månader. Efter 1840 hafva deremot riksdagarne
förkortats, så att 1844 — 45 räckte vid pass tio
och 1847—48 elfva månader, då man förut sedan
1830 börjat vänja sig vid 15—16 månaders
riksdagar. Under frihetstiden gingo riksdagarne ofta
till ett år och derutöfver, men så väl före denna
tid, som under tiden emellan 1772 och 1809 års
revolutioner voro riksdagarna korta, knappt öfver
tre å fyra månader. Orsaken till deras växande
längd ligger i samhällsskickets allt mera
invecklade natur, som dels ger anledning till långt Hera
öfverläggningsämnen än förr, och dels gjort de
hufvudsakliga frågorna, såsom statsregleringen m. m.,
mera vidlyftiga än förr. Skulle, emot förmodan,
ärenderna hinna att afslutas före fyra månaders
tid, finnes intet binder för ständerne att åtskiljas.
Genom en hastig upplösning efler de fyra
månadernas tid skulle ständerne visserligen hindras från
utöfningen af flere vigtiga rättigheter, såsom att
välja ny justitie-ombiidsman, nya banko- och
riks-gäldskontors-fullinägtige o. s. v., men en sådan
upplösning är i allmänhet icke att befara, emedan
regeringen vanligen för genomdrifvande! af sina
propositioner har större anledning att qvarhålla
än alt förskingra riksdagen. Under en
revolutionär tid kunde en sådan upplösning egentligen vara
att förmoda.
Hiks<lat;säreiider behandlas dels af utskott, dels
af riksstånden i deras plena. Formerna äro i
allmänhet följande. Först väckes frågan antingen af
konungen genom en proposition eller skrifvelse,
som öfverlemnas åt hvarje stånd, i dess plenuiu,
genom en stalsràdets ledamot, eller också väckes
den af enskild riksdagsman, i hvilket fall den
kallas motion. Derefter sändes den väckta frågan till
det utskott, till hvars hefattning den genom sitt
innehöll hörer. Före denna remiss till otskoU kan
väl öfverläggning äga rum, men intet beslut fattas.
Undanlag derifrån äro grundlagsfrågor, öfver
hvilka, när konungen framställa dem, ingen
öfverläggning får äga rum, före sakens behandling af
kon-stilutions-utskottet, när åter sådana frågor väckas
af enskilda riksdagsmän, sker det icke i ståndets
plena utan direkte hos konslitutions-utskottet. Ett
annat undantag är, dä någon riksdagsman anmäler
anledning till anmärkning emot konungens
rådgifvare, d. ä. statsrådets ledamöter, i hvilket fall
frågan utan all öfverläggning och ulan alt ens
anmärknings-anledningens innehåll får uppgifvas,
måste försändas till utskottet. I afseende på antalet
af frågor som väckas, är ingen inskränkning
bestämd, hvarken för konungen eller enskildte
motionärer, men i afseende på tiden finnes en gräns,
nemligen att motioner icke få väckas senare än en
månad efler den dag, då konungen meddelat sin
proposition om statsverkets tillstånd och behof.
Denna proposition måste konungen åter öfverlemna
vid lagtima riksdag senast fjorton dagar efter
plenum plenorum på rikssalen och vid urtima rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
