Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
358
Ritare-akademien.
Roberg.
borgen på Borråsen, hvars grundmurar ännu
synas, och hvilken, enligt traditionen, skall vara
uppbyggd af en konung Borre, hvilken legat i fejd
med konung Hake (se detta ord). Invid samma
borglemning synes en lemning efter en förstord
grafkista, hvilken man påstår vara konung Borres
graf. På Öfra Ryrs mark träffas några
cirkelformer af sten, uti en af hvilkas midt stå uppresta
stenar. Adr. Uddevalla.
Ritare-akademien i Stockholm var en
inrättning af Carl XI, troligen föranledd af den skänk
ban erhöll frän Ludvig XIV, bestående i
gipskopior, gjorda i Italien af flera den Grekiska bild—
huggarekonstens mästerverk. En ganska skicklig
Fransysk tecknare Fouquet var dervid anställd;
men akademiens vidare öden äro obekanta.
Hiitercrantz, Peter, hette förut Helsiug och
var född i Gefle, blef 1674 kassör bos
ambassadören i Polen Anders Liljehöök, och på hemvägen
tillfångatagen af kurfursten i Brandenburg, knappt
utkommen derifrån skickades ban 1676 af Liljehöök
med ett bref till Carl XI, men tillfångatogs åter af
Danskarne, fördes från det ena fängelset till det
andra, men lyckades slutligen göra sig fri och
komma till Svenska arméen. Här anställdes ban
som kornett vid Kenskölds sqvadron, utmärkte sig
sä i slaget vid Landskrona, att ban befordrades
till löjtnant, skall ba gjort kronan flera
penninge-försträckningar, blef regementskvartermästare vid
adelsfanan 1784 och adlad. Han begärde dà fä
kalla sig Helsingsköld, men hvilket afslogs,
emedan konung Carl "sjelf ville vara Helsinglands,
som de öfrige llerredömers och Landskapers Skiöld
och försvar." Om det var missnöjet häröfver som
verkade eller något annat skäl, nog af, ban tog
icke introduktion förr än 1719. Ätten utgick med
bans son, Carl Johan R., som dog utan
manliga afkomlingar d. 28 Okt. 1760.
Rivani, en Italiensk sångare, som drottning
Christina tagit i sin tjenst. Då hon är 1667 vistades
i norden, öfvergick ban till hertigens af Savojen
tjenst. Denna obetydliga händelse gaf Christina
en ny anledning att ådagalägga sin fåfänga och
de böga begrepp bon hyste om sin värdighet.
Hon skref nemligen till sin sekreterare i Rom och
tillsade honom underrätta Savojens sändebud, att
bon ville behålla sångaren, "ty han är til) här i
verlden endast för min skull, och om b3n icke
sjunger för mig, så skall ban icke heller länge
sjunga för någon annan, hvem det ock vara må.
Om han ock säger sig hafva förlorat rösten, det
gör ingenting. Sådan ban är, skall ban lefva och
dö i min tjenst, eller träffas af min hämd."
Roasjtf, en socken i Elfsborgs län, ett bland
annexen till Sexdräga moderförsamling, 2£ mil från
Borås, består af 6^ hemman, uppskattade till
25,030 R:dr med en folkmängd af 545 personer.
Arealen är 8,679 tunnl., hvaraf 880 äro sjöar och
kärr. Kyrkan, som är af träd, byggdes 1690,
men tillbyggdes 1783, och erböll sitt torn 1811.
Altartaflan berömmes såsom ganska vacker. I
socknen ligger Appetnà.s säteri, hvarå man såsom en
sällsainhel anmärkt eo ganska hög, 600 alnar
lång jordvall, hvilken sammanbinder tvenne åsar,
och svårligen tyckes ba kunnat vara naturens eget
verk. I socknen träffas äfven vid Påbol en
graf-backe med mänga stenar. Adr. Svenljunga.
Hobeck, Johan, var född 1(\72 i Kalmar, der
fadern var borgmästare. Han studerade i Upsala
och röjde en lycklig fattningsgåfva, men en
dyster och melankolisk sinnesstämning, så att ban
förföll i andligt grubbel och ledsnad vid lifvet. För
att vinna någon förströelse, antog ban kollegatet
vid trivialskolan i Kalmar, men tröttnade snart
dervid, lemnade Sverige 1704 och begaf sig till
Tyskland, der ban stannade hos jesuiterne i
Hildesheim, i hvilkas orden han ingick, med
afsvär-jande af sin troslära, och förordnades i Wien 1712
till diaconus och prest. Han erhöll en gång af
Carl XII tillåtelse alt återkomma till Sverige, men
begagnade den ej, och då han efter konungens
död äter begärde en sådan, förvägrades den
honom. lian for nu af och an i Tyskland och
vistades i sju år nära Hamburg, der ban i en
enskild katholiks hus predikade, förrättade messan
och afbörde bigt, samt framför aili egnade sig åt
sjelfhetraktelser. Härunder tilltog bans melankoli
och 1734 begaf han sig till Rinteln, der han
något rådgjorde med professorn och bibliolhekarien
Funccius, men sällan visade sig ute och slutligen
höll sig innestäugd elt helt år. Omsider skref
ban 1735 till den ofvannämnde professorn, att ban
förlorat all sinnesro och beslutat göra sin sista
resa, skänkte till akademiens bibliothek största
delen af sina böcker och manuskripter jemte 90
gulden och dessutom penningar till tryckande af
några af sina arbeten. Dessutom en gåfva ål de
fattiga. Om sommaren 1735 reste ban till
Breh-men, köpte sig en båt och begaf sig på den
utföre Weserfloden. Några dagar senare fann man
bans lik vid en by tre mil från staden, der ban
begrofs. Funccius utgaf, efter bans död, en af
honom författad Latinsk betraktelse öfver
sjeff-mord, men hvartill F. bifogade åtskilliga
anmärkningar och vederläggningar.
Robert;, Lars, var född d. 24 Jan. 1664 i
Stockholm, der fadern var hofapot||ekare, studerade först
under Du Rietz och sedan i Frankrike, England,
Tyskland och Holland, der ban 1689 blef med.
doktor i Leyden, assessor i kollegium medikum
1696 och följande året med. professor i Upsala.
Här nitälskade ban mycket för medicinens studium,
hvilken ban sökte upphjelpa ur det förfall, hvari
det råkat genom de akademiske lärarnes
vårdslöshet, och ifrade mycket mot fördomen, att del var
nödvändigt söka doktorsgraden vid utländska
universiteten Dock lyckades det honom ej förr äu
efter 40 års bemödanden att tillvägabringa en
in-bemsk promotion, hvilken skedde d. 10 Maj 1738
i konsistorii sessionsrum, och hvarvid R. boll ett
Svenskt tal. Här promoverades emellertid blott en
enda person, Hamnerin (se delta ord), hvilken var
den enda, som mäktade göra sig fri från den
rådande fördomen. En annan förtjenst tillbör R.
äfven, den af sjukhusets inrättning i Upsala 1708,
hvartill ban anskaffade medel genom frivilliga sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
