Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380
Ro*en»laai.
Rosenstein.
siade sig den 24-årige Sten Rosensparre midt i
striden för att förmå sina landsmän hilla stånd.
En af hans vänner had honom vara försigtig.
"Betänk", ropade han, "att du är den siste af ätten
Rosensparre!" — "Du har rätt", svarade herr Sten,
"det är en vacker tanka; ett godt namn går
framför allt", och med dessa ord störtade ban midt i
Svenska hoparna. Om några ögonblick blef ban
nedhuggen.
Rosenstam, Krik, son af prosten och
kyrkoherden i Kalmare socken i Upland, Erik
Wellsta-dius, var född 1686 och adlades 1743 såsom vice
landshöfding i Upsala län, blef vid Adolf Fredriks
kröning R. af N. O. Dog d. 11 Nov. 1754.
Ätten utgick med hans yngste son, majoren ,4<laui
GU rau H., som dog 28 år gammal annandag
jul 1770.
Rosensteilt, Henrik, son af prosten och
kyrkoherden i Dalarna Petrus Gangius, var född i
Weslerås d. 1 Maj 1666, blef krigsliskal vid de
Svenska trupper, som 1691 skickades, såsom
auxi-liär-korps, till Rhen; 1693 auditör i Wismar och
i denna beställning adlad 1695, blef sedan
assessor och hofrättsråd i Svea hofrätt. Dog d. 17
Nov. 1729 utan söner och slöt sjelf sin ätt.
Rosenstein, Hfils Rosén von, var född d. 1
Febr. 1706 i Sexdräga sorken, och äldre broder
till Rosén, Gabriel (se ofvan). Vid 4 års
ålder angreps han af pesten och lades såsom död på
ett bord, men kom sig till allas förvåning. Då
han sedan fick se det ställe, der pestens offer
blifvit begrafna, väckte detta bos honom en
smärtsam tanka derpå, huru många af dem kunnat
räddas, om skicklig hjelp mellankommit. Denna
föreställning lärer icke litet bidragit till hans beslut
att utbyta den tbeologiska banan, hvartill hans
föräldrar bestämt bonom, mot den medicinska. Pä
denna tog han också ett lika hastigt som
oväntadt steg. åledicioska adjunkturen i Upsala hade
blifvit ledig efter Martin, som förestod sin
svärfaders, Olof Rudbeck d. y:s profession. Till dess
besättande föreslog Gasten Rönnow den 22-ärige
Rosén, som ingen kände, och hvilken sjelf mest
tvifiade på sin förmåga att fylla platsen. Det var
likväl just denna betänklighet som ökade Rudbecks
förtroende till den blygsamme, unge mannen, och
ban öfvertalade bonom således att emottaga
sysslan. År 1729 företog han en utländsk resa i
sällskap med grefve Cronhjelms stjufson, Mauritz
Posse, besökte Holland, Fraukrike och England och
promoverades till doktor i Harderwijk, blef 1734
assessor i coli. medicum, med lifmedici titel, och
1740 hotan, professor; men bytte 1743 profession
med Linné för att i stället emottaga den i
anatomien, fysiologien och kemien. Någon afund hade
förut röjt sig bos R. emot sin store samtiding,
Linné, den enda svaghet man kan förebrå bonom,
men hvilken snart utbyttes mot aktning och
vänskap. Till belöning för hans lyckliga vård om
kronprinsessan vid hennes nedkomst och om den
nyfödde prinsen, Gustaf, blef ban 1745 arkiater
och fick en pension af ständerna. En annan
lycklig kur, dà han botade Adolf Fredrik från en svår
bufvndvärk, förskaffade bonom 1762 adelskap.
Lovisa Ulrika ville ännu mer förherrliga denna hans
åtgärd genom en minnessten, som skulle uppresas
vid Loka, och hvartill hon sjelf föreslog en
inskription, men verkställigheten uteblef.
Vetenskapsakademien kallade bonom, vid dess stiftelse, till
sin ledamot. Han dog d. 16 Juli 1773. R ,
Sveriges störste läkare på sin tid, bar förtjensten om
införandet af koppympningen och kinabarkens bruk.
Ilan var född till läkare och hade detta skarpa
öga, denna inspiration, som ej kan förvärfvas.
Derjemte var ban af ett mildt sinnelag och till
sitt yttre en ganska vacker man. Både
vetenskaps- och Svenska akademierna ba öfver bonom
slagit skådepenningar. — Har utgifvit:
Underrättelser om Barnasjukaomar och deras botemedel;
Hus-och Res-apothek; Afhandling om Gikt och Stenpassion ,
m. m. Hans son,
Rosenstein, Kils von, född d. 12 Dec. 1752.
Han bortlade det ursprungliga fadersnamnet Roséo,
och bibehöll endast det genom adelsdiplomet
förvärfvade. Ingick 1771, således vid endast 19 års
ålder, i konungens kansli, blef 1778 andre
sekreterare i presidents-expeditionen och kom tidigt i
sällskap med allt hvad den tiden ägde utmärkt i
vitterhet och bildning, hvartill, utom bans egen
smak och litterära anlag, den omständigheten icke
litet bidrog, att ban var systerson åt riksrådet
grefve Hermansson. Han blef ledamot af
sällskapet Utile Dulci och höll der 1780 ett tal öfver
kanslirådet Bjerkén, hvilket ådrog honom
enkedrottningens uppmärksamhet och förmådde henne
att välja bonom att krossa Sotbergs vapen, samt
att nämna honom till dennes efterträdare i
vitterhets-akademien. Skickades 1782 som
ambassad-sekreterare till Paris, der han blef bekant med
Frankrikes förnämsta snillen, och deribland med
kardinal ßernis. Denne fattade en så hög tanka
om bonom, att ban särskildt rekommenderade
honom hos Gustaf III, hvilken befallt R. möta sig i
Rom, hvarest Bernis då var Franskt sändebud.
Konungen uppdrog bonom, efter hemkomsten
derifrån, lärarebefattningen hos sin son kronprinsen,
hvarvid han erhöll kansliråds titel. R. använde det
redligaste nit på sin kunglige elevä bildning, och
författade, till hans undervisning, Samtal mellan
döda personer, hvari ban äfven sökte bibringa
bonom känsla för .sina böga pligter och frisinnade
grundsatser. Dessa läto i månget förnämt öra så
missljudande, att man varnade konungen för den
unge demagogen, hvartill Gustaf leende skall ba
svarat: "Har ingen fara; jag svarar er för, att
blir min son konung, så blir han nog rojalist."
Vid Svenska akademiens stiftelse var R. en af de
13 ledamöter Gustaf sjelf utnämnde, hvarjemte ban
förordnades till akademiens ständige sekreterare, en
befattning, som ban utöfvade ända till sin död. År
1787 fick ban Nordstjernan. Äfven
förmyndar-regeringen visade bonom välvilja. Han erhöll
landshöfdings titel och inkallades i Allmänna
ärender-nas beredning. Hans kongl, elev gaf bonom dock
intet annat nådebevis, än alt han 1802 gjorde
honom till Kom. af N. O. Efter 1809 års revo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
