Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
388
Hothlieb.
■lolhinnii.
terare i npphandlings-deputationen, assessor i Svea
hofrätt, lagman, först i Nerike, sedan på
Gottland, så i Tio Härader och 174? landshöfding i
Kronobergs län. R. af N. 0. 1748. Dog d. 6
Mars 1758.
Rothlieb, Carl Fredrik, exped.-sekret. och
kammarjunkare, född d. 24 Mars 1783 och död d. 8
Nov. 1835, bar utgifvit tvenne fortsättningar af
Adeliga Matrikeln och ett kortare Sammandrag af
densamma, till och med år 1816; Beskrifning öfver
Sko Klotter och Boteriberg, samt Stockholms Tidning.
RothlOben, JoIhih Jlnrtin, var född d. 19
Mars 1657 i Stockholm, der fadern, Samuel
Zier-vogel, var kongl, hofapothekare. Studerade
medicinen i Upsala under Hoffwenias, bos hvilken han
var inackorderad i kost, företog sedan en utländsk
resa och blef 1679 medicine doktor i Leyden.
Efter 6 års bortovaro bemkom ban 1680, och
började praktisera i Stockholm, och anlitades äfven
af Carl XI, dels för hans egen familj, dels för att
besöka sjuka generaler och andra bögt uppsatta
personer i landsorterna, dem konungen ville
gynna. Blef 1693 kongl, lifmedikus och upphöjdes af
Carl XII år 1698 i adligt stånd, då ban upptog
sin morfaders (se nedanföre) namn och kallade sig
Rothloben. Följde Carl till Lifland, men dog af en
hetsig feber i Reval d. 25 Febr. 1701. Var känd
som en ganska skicklig läkare. Har författat en
Afhandling om tobakens nytta och skada; en
Phar-macopeya Holmiensis och efterlemnade ett
naturalie-kabinett, hvaröfver ban författat en beskrifning.
Den adliga ätten utgick med hans son,
amiralitets-löjtnanten Christian II., hvilken dog ogift 1744
vid 55 års ålder.
HothHlben, Johannes, den föregåendes
morfader, född i Wittenberg d. 4 Aug. 1593, blef 1620
hofpredikant bos enkekurfurstinnan af Brandenburg
och följde hennes dotter, prinsessan Maria
Eleonora, till Sverige vid hennes förmälning med
Gustaf Adolf, hvars Tyske hofpredikant ban nu blef.
Kallades 1624 till kyrkoherde vid Tyska
församlingen i Stockholm med 200 R:drs lön, hvilken
ökades med 80 R:dr för tillsynen öfver skolan.
Ar 1638 kom han likväl i någon tvist med
pasto-rernc Linck och Hingher i anledning af
predikoturen, och lade den så på sinnet, att ban följande
året återreste till Tyskland, der ban dog d. 22
Mars 1649 såsom superintendent i lladersleben.
Var en lärd man och utmärkt predikant, hvilken
utgifvit 45 skrifter, dels pä Tyska, dels på
Latin, en på den tiden ovanlig mängd. De bestå
till större delen i predikningar.
Rothman, Sven, är stamfadern för en
läkare-slägt, som på sin tid åtnjöt ett förtjent anseende.
Sven antog sjelf aldrig detta namn, men bans
söner gjorde det efter Rottne i Småland, der ban
var kaplan, och hvarest han äfven dog, troligen
omkring 1670, nära 80 år gammal. Han bade
1620 i Lund blifvit känd af en förnäm Persisk
herre, Nicolas Argyrus, hvilken ban följde som
tolk genom en stor del af riket, och af hvilken
ban troddes hafva lärt magien. Visst är att ban,
för sina ovanliga insigter i medicinen, ansågs för
en trollkarl orb kallas för den störste Empiricus i
Sverige på sin tid. lian troddes, endast genom
sin viljas kraft, kunna gifva döden åt hvem som
helst, och då biskop Stalenus hastigt afled 1650,
sades det ha skett genom Hr Svens konster, mot
hvilket förtal ban likväl försvarade sig. Han
anlitades af många och deribland 1663 af
grefvinnan Sofia Maria De la Gardie, som en tid troddes
vara bestämd till Carl Gustafs gemål. Hans äldste
son,
Rothiunn, Johan Svensson, var född på
1620-tal9t och ernade studera tbeologien, men
öfverta-lades af Hoffwenius att utbyta den mot medicinen.
Lemnade Upsala 1667 af förtrytelse öfver att ban
af konsistorium blifvit pliktfälld, för det ban
inträngt i apotbekarens yrke, tillredt och förså]|t
slagvatten samt andra medikamenten Han
erkände, att ban gjort det, emedan apotbekaren ej
kunde tillaga dessa saker, men dömdes att böta 40
d:lr s:mt, hvarjemte medikamentema konfiskerades.
Då han nu begärde att åtminstone utfå återstoden
af sitt stipendium, afslogs detta "för bans
fram-fusa ingenium." Han lärer varit något
besynnerlig och ostadig till sinnelaget, hvarpå hans bela
lefnad gaf tillräckliga bevis. Från Upsala reste
han till England, der ban studerade kemien och
fick tillåtelse att docera i Oxford, men ledsnade
vid orten och begaf sig till Portugal. Ilar
trifdes ban icke beller länge, utan företog sig att
till fots genomvandra Spanien, hvarest han
plundrades af röfvare, som äfven skulle mördat
bonom, om icke bans reskamrat, en ung Portugis,
försäkrat, att de begge voro goda katboliker. De
voro emellertid blottade på allt, måste föda sig
med vilda drufvor, som de plockade i
bergstrakten, och voro ofta i fara att svälta ihjäl. Han
återvände nu Vill Stockholm, sedan till Upsala,
genomgick med mycket beröm examen till
doktorsgraden, men förargade sig öfver, att ban ej
kunde slippa filosofiska examen , hvarföre ban
reste sin väg. Fick nu anbud på medicine
professionen i Lund, men hvilket ban afslog, emottog
likväl sedan amiralitets-medici-tjensten i
Carlskrona, hvarifrån ban tog afsked 1691, och dog 1695.
Under sista året af sin lefnad blef ban blind på
ena ögat. Hans namn lefver i det bekanta
Roth-mani slagvatten, hvars tillredande han lärt af sin
fader. Var äfven ganska kunnig i Hebreiskan, lians
yngre broder,
Hotbnian, Sten Svensson, född 1640 och död
1703 som kyrkoherde i Lenhofda, var äfven
ganska kunnig i medicinen och för öfrigt en
grundlärd, samt om sina åhörares både andliga och
lekamliga helsa ganska nitisk man. Hans son,
Rothinnn, Johan Stensson, var född i Wexiö
1684, och blef student i Upsala 1703. Egnade
sig åt medicinen och anatomien, samt förfärdigade
sjelf ett skelett, som skänktes till coll. medicom.
Anställdes först som pestmedikus, sedan som
fältläkare, reste derefter ut till Holland, och blef 1713
med. doktor i Harderwijk. Återkom följande året
och blef provincial-medikus i Kronobergs län. Då
Carl XII år 1718 indragit alla provincialläkare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
