Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ruaebergi
Rang.
401
akademien, död 1802, har utgifvit: Tankar om
penningars vården, eller Afhandling om växelkursen;
Varors värden; Tal om nyllan af
Hushållskunska-pernas bringande Ull en vetenskap, samt Tal om mått,
mål och vigts inrättande i Svea rike.
Runeberg, Jolmn Ludvig. Ehuru denne man
är född och uppfödd i Finland och aldrig besökt
Sverige, tillhör ban likväl egentligen det, mindre
derför, att ban är född Svensk undersåte, än till
följd af sin bildning och det språk, hvarpå ban
författat sina skaldestycken, hvilka berättiga
honom till ett utmärkt rum på den Svenska
parnassen. Han föddes i Jakobstad är 1783. Fadern,
sjökapten, befann sig i ganska knappa
omständigheter och bade flera barn att uppfostra. Hons mera
välmående broder, tullförvaltare i Uleåborg, åtog
sig detta värf för Joban Ludvig, och det är
sannolikt, alt icke blott det gladare, trefligare lifvet
inom en bergad familj och det tillfälle till ett mera
bildadt umgänge, ban der åtnjöt, verkade
fördelaktigt på utvecklingen af gossens anlag, utan
kanske ännu mer de minnen af Franzén, hvilka der
kunde sägas omsväfva honom, och som bibehöllo
sig, med barnasinnets friskhet, ännu under en mera
framskriden ålder, då ban vaknat till kännedom om
sig sjelf. De goda dagarna i Uleåborg togo
likval slut genom farbroderns död, och ban måste
nu återvända till det torftiga fädernehemmet. Här
blef ban, endast genom några deltagande
menniskors biträde, satt i tillfälle att besöka Gamla
Carleby skola, hvarifrån ban 1822 afgick till Åbo
och inskrefs der som student. Sedan ban tagit
magistergraden, blef ban docens i estetiken i
Helsingfors och derefter lektor i Borgå med professors
titel. Konung Oscar utnämnde honom 1844 till
R. af N. O. Af Ryska regeringen bar ban ej
blifvit prydd med någon dekoration, ehuru frikostig
bon eljest plägar vara på sädana, men deremot
ihågkommen med något redbarare, en pension af
1,000 rubel, som ban uppbär af Finska
statskassan. Det första häftet af hans dikter utkom 1830,
och följande året belöntes han med andra priset af
Svenska akademien, dit han insändt ett skaldest)
c-ke: Grafven i Perrho. Sedan dess har han
utgifvit flera större och mindre poemer, hvaribland
Elg-skyttarne, Nadeschda, Julqvätlen och hans senast
utgifna diktsamling under titel: Fänrik Slåhls
sägner, innefattande berättelser från 1808 års krig,
isynnerhet förtjena nämnas. Han har igenom dessa
intagit icke blott första rummet bland Finlands nu
lefvande skalder, utan äfven ett af de förnämsta
bland Sveriges. Ett Svenskt litterärt blad gör
följande jemförelse mellan honom och Franzén: "I
de half-lyriska styckena är Runeberg, eburu aldrig
under medelmåttan, likq mycket underlägsen
Franzén, som han i de rent idylliska är bonom
öfverlägsen; i de förra finnes för liten lyrisk kraft
eller konst bos Runeberg, och i de senare hos
Franzén för mycken konst. Franzéns lyrik, ehuru
äfven ban är en reel skald och episk, bar på en
gång det företrädet, att den ej besväras af
Runebergs något förmyckna expansion och uppräknande
af evigt samma naturföremål: rsjöar, bäckar, käl-
lor, skogar, foglar, träsk", o. s. v., hvarigenom
Runeberg ofta dels glömmer bort, dels ej nog
kraftigt skildrar det väsendtliga" o. s. v. — —
—-"Runebergs episka idyll har derföre företrädet för
Franzéns genom uteblifvandet af detta lyriska.
Deraf bar man det lugna, det om- och fullständigt
vidlyftiga, det ointresserade och genomskinliga,
som är Runebergs odödlighet och som bevisar lika
mycket en medfödd afgjordt episk natur, som ett
djupt konstnärs-studium." — Skalden Runeberg
älskar med passion jagt och fiske och använder
derpå alla lediga stunder. Han anses som en af
Finlands utmärktaste fiskare.
Huueliolui eller Runü i Edbo socken i Upland,
en egendom om 4^ mtl., innehades till slutet af
1500-talet af slägten Månesköld, som då sålde den
till kronan. Den lydde en tid under llargs bruk.
Hunell eller Ruuake Kettil, är en sagolik
person, om hvilken traditionen i mer än en landsort
vet berätta åtskilliga förunderliga saker. Således
skall Runell i Delsbo socken ba vandrat på
sjöbottnen från Sandnäs till Norrbo, en dryg mil,
med en stor kopparkittel på hufvudet, och vid
framkomsten berättat, at! ban under vägen icke
sett någon större fisk mer än en lake, hvilken
varit så ofantlig, att ban väl kunnat sluka bonom
bel och hållen, om han icke varit försedd med den
stora kitteln. Samme man bar sedan kommit långt
bort i Ostindien och der blifvit begrafven i en
stor sjö; men när ban vänder sig hvar månad
bäfver sig sjön och isen brister om sådan ligger
öfver dess yta. Ungefär detsamma berättas om
VYest-götha-trollkorlen Hettll Huuake, som lefde i
Magnus Ladulås’ tid. Han gick bela milen utåt
sjöbottnen i Wettern och bade derunder besvär af
snokar och lakar. Han sänkte en annan jätte,
Gil-bertel, ned i sjön, insvept i en tjurbud. När ett
år gått förbi för hvarje bår i buden, skall denne
ha hopp om att kunna uppstiga ur grafven. Här
vänder ban sig hvar månad, hvarvid sjön bäfver sig.
Denna sjö skall vara Wettern och grafven ligga
vid stranden af Wisingsö. Grefve Pehr Brahe
prydde Wisingsborgs slott med kolossala bilder af
Run-ske med en runkafvel och Gilbertel med en klubba.
Runeniark, direktör och bokhandlare i
Stockholm, utgaf 1765 en veckoskrift kallad: Menniskan.
Rung, Julian Waniel, född d. 31 Jan. 1763
i Stockholm, der fadern var
gördelinakare-ålder-man, studerade medicinen och fick 1783, således
endast 20 år gammal, åtfölja den kongl, sviten på
Gustaf l!!:s resa till Italien, hvarunder ban
lyckades bli bemärkt af konungen, och fick fara till
Paris, att öfva sig i läkarevetenskapen;
promoverades till doktor 1788, följde konungen under
fälttåget i Finland och blef 1790 dess förste
lifmedikus. I denna egenskap biträdde ban vid
skötandet af dess sår och slutligen vid dess liks
öppnande. Gustaf Adolf gjorde honom likaledes till
sin lifmedikus samt till assessor i coll. medicum,
der ban blef vice præses. Följde konungen till
Baden och Petersburg samt utnämndes till R. af
W. O. Ban råkade likväl sedan ådraga sig
konungens misstanka, dels genom sin bekantskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
