Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
420
Rålamb.
Rålamb»
mjukhet eller smidighet, som utmärker densamma,
och merendels ännu innehåller en blandning af
andra metaller, och hvarefter ban måste undergå en
ny smältning eller Gärning (se detta ord), för att
bringas till fullkomlig användbarhet.
Rålamb. Denna slägt härstammar från Anders
Sigfridsson till Örn och Backa, som adlades 1 541 ,
sjelf son af Sigfrid Pedersson till Backa. Ätten
introducerades dock först 80 år senare på
riddarhuset bland friherrarne. De märkligaste deraf äro
den ofvannämnde
Rålamb, ludera Sigfridsson , som var
befallningsman på Stockholms slott 1563, då ban af
Erik XIV fick det obehagliga uppdraget att i
Finland fängsla hertig Johan och dess furstinna samt
föra dem till Stockholm. Han var då en af Eriks
tillgifnaste anhängare, men föll sedan i dess onåd
för det ban och Nils Boije gifvit hertig Johan för
goda vilkor. Göran Pehrsson befa|lles således
att föra dem båda "i triumf." Denna skymfliga
behandling tyckes ha verkat en förändring i K:s
tänkesätt, ty ehuru ban äfven sedan tjente Erik
och tappert slogs mot Danskarne vid Engelholm
samt nedhögg en tropp Tyska soldater, kom han
likväl, vid början af Johan Hl:s regering, i
ynnest bos denne, till hvars förtrognare umgänge
han hörde, och som 1571 gaf bonom Aspevik i
förläning. Afled 1583. Hans son,
Rålamb, Sigfrid Andersson, skickades 1591
af konung Johan, jemte Erik Folk, som sändehud
till Krimske Tatarerne, hvilka förmåddes göra ett
infall i Ryssland, som väl slog illa ut för dem,
men för Sverige var en fördelaktig diversion.
Hans yngre broder,
Rålamb, Liars /tnilerasun, visade samma
trohet som hans bror, ej blott mot Johan, utan
äfven mot bans son, Sigismund. Denna blef för
bonom ganska olycklig, ty då han af den
sistnämnde blifvit jemte Johan Sparre och Christoffer
Gyllengrip salt till höfvidsman på Kalmar slott och
de nödgades uppgifva det åt hertig Carl, lät denne
d. 16 Maj 1599 halshugga dem alla tre och
uppsätta deras hufvud öfver stadsporten. Han
beskyl-des äfven för någon benägenhet för katholicismen,
och alt ban fört S:t Britas, S:t Catharinas och S:t
Ingrids reliker från Wadstena till Sigismund i
Kalmar.
Rålamb, Rror Andersson, yngste sonen af
den ofvannämnde Anders Sigfridsson R., var född
1568. Han blef 1613 kammarråd, 1622
ståthållare öfver Nerike och Wermland, 2 år senare
landshöfding i Westmanland och 1627 assessor i
Svea hofrätt samt vice præses derstädes. Han
blef väl 1630 utnämnd till president i Åbo
hofrätt, men fick ej tillträda sysslan till följd af en
befallning från Gustaf Adolf, som fråntog honom
icke blott den, utan äfven hans förläningar, till
dess ban inför domstol inställt sin son, som råkat
begå en förseelse mot konungen (se nedanföre).
Rådets bemedling hjelte ej, icke ens Gyllenfijelms,
utan R. förblef afsatt från silt embete och förvist
på sin egendom under konungens återstående
lifstid. Efter hans död, men likväl först 1634, blef
ban ntnämnd till landshöfding i norra och södra
Finland, hvarifrån han tog afsked 1637 och dog
d. 3 Juni 1647. lians soo,
Rålamb, Krik Brodersson, som råkat ådraga
sig den store Gustafs onåd, bade studerat vid
Upsala och sedan, efter vanan hos bans stånd, rest i
fremmande länder. Han var kammarherre hos
konungen, som d. 18 Nov. 1631 befallde bonom vid
bordet slå i, eller, som det beter "credensa", både
sitt och gästernas glas. Detla uppdrag t>ckte R.
vara så under bans stånd och värdighet, att ban icke
allenast vägrade förrätta det, utan till och med
lemnade salen. Häröfver förtörnades konungen icke
utan skäl; men det märkliga och bos Gustaf Adolf
ovanliga är, att bans vrede utbröt icke blott mot
den vanvördige sonen, utan äfven mot fadern, som
ban trodde så illa hafva uppfödt sin son, att ban
på detta sätt kunde fela i skyldig aktning mot
majestätet. Sannolikt skulle den store monarkens
vrede hafva lagt sig, och hans mildhet och
rättvisa både förlåtil sonen och godtgjort
förhastandet mot fadern, om ej bans död mellankommit.
R. begaf sig genast ifrån hofvet och lärer sökt
en fristad i fäderneslandet. Efter Gustaf Adolfs
fall väcktes hos rådet fråga alt skicka honom till
Persien som sändebud; men detta ausågs mindre
lämpligt, när ban stått i onåd bos konungen.
Drottning Maria Eleonora var likväl icke förtörnad
på bonom, utan rekommenderade bonom bos
rikskansleren, som tog bonom till sig i Tyskland.
Han skickades 1635 till Paris, hvarest ban
förvärfvade Hugo Grotii vänskap, men der ban
sjuknade och dog sistnämnde år. Hans halfbroder,
Rålamb, Claes, var född i Stockholm d. 2
Maj 1622, reste, efter slutade studier i Upsala,
till Paris och återkom derifrån 2 år senare med
Franske ambassadören; skickades med Svenska
sändebuden till fredsunderhandlingarna i Brömsebro
och tillbragte sedan 10 år på sitt gods med
landthushållning och studier. Först efter Carl Gustafs
uppträde på thronen, gick han åter i tjenst och
följde denne i Polska kriget, samt användes i
åtskilliga diplomatiska värf, särdeles i en
beskickning till Turkiske kejsaren, hvarvid han, för att
framkomma genom de fiendtliga länder ban måste
passera, antog åtskilliga förklädningar. Han
uträttade uppdraget till konungens nöje och författade
en berättelse om sin resa. Vid den riksdag, som
sammankallades efter Carl Gustafs död, uppträdde
ban som försvarare af ständernas rättigheter och
således emot konungens testamente. Utnämndes
1660 till landshöfding i Upland, hvarunder han åter
uppbyggde en af Upsala slotts rundelar, som
nedbrunnit under drottning Cbristinas tid, och verkade
åtskilligt till länets bästa. Inkallades 1664 i
rådet af Magnus De la Gardie, som trodde sig kunna
lila på hans tillgifvenhet. Dervid misstog sig
likväl denne, ty R. var för det mesta i opposition
mot honom, utom i frågor rörande lärdomens,
vitterhetens och vetenskapernas uppmuntran. Blef
hofrättsråd i Åbo hofrätt, rikskammarråd och 1673
öfverståthållare i Stockholm samt följande året
friherre, då ban skref sig till Byestad, herre till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
