- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
453

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sandby»

Sandela.

453

Socknen har god Sker och äng samt skog.
Der-inom ligger Sandby säteri (se nedanföre). Adr.
Christianstad.

Sandby kronosäteri i ofvannämnda socken, 3J
hemman, med vidsträckta ägor, flera torp, fiske
och skog, tillhörde före reformationen Lunds
domkyrka, men föll, efter densamma, i adliga ägares
händer. Den äldste af desse var en Matts
Torbjörnsson, som innehade egendomen 1538; sedan
en Petrus Mundt, som byggt busen, hvilka funnos
der ännu i medlet af förra århundradet. Derefter
kom den i en Jörgen Marsvins bänder och från
bonom i Beckfrieska familjens, men tillföll kronan
genom reduktionen och anslogs då till
ryttmästare-boställe vid Skånska kavalleriet. I Tuneld, 7:de
uppl. 2 band. sid. 462, säges Sandby förut ba
varit ett adligt gods, men nu kronosäteri, indelt till
officers-boställe; men sid. 480 uppgifves det bland
nuvarande säterier. Den förstnämnda uppgiften är
dock den riktigaste. Enligt Gillberg bestod
åbygg-naden af två grundmurade bus, två våningar höga ,
utom en korsvirks- och två trädbyggningar.

Sandbynbe (Artemisia campestris), växer på
sandfälten i Skåne, men träffas äfven i Upland och
Westergötland. Späd ätes den af fåret, men
icke af kon eller hästen. Kan användas till
fästande af flygsanden. Grenarna kunna begagnas
till qvastar.

Sande eller Sanne socken, ett af annexen till
Krokstads moderförsamling i Bohuslän, 4| mil
från Uddevalla’, består af 18£ bemman,
uppskattade till 55,712 R:dr, med en folkmängd
af 920 personer och en areal af 7,660 tunnl.,
hvaraf 880 äro sjöar och kärr. Socknen bette
förut Sanderud och består till en stor del af
bergstrakt, så att b varje bemman i medeltal
icke sår mycket öfver 20 tunnor om året.
Deremot finnes god skogstillgång och några gårdar
hafva ansenlig timmerskog. Här finnas samlingar
af fossila bafssnäckor, fordom ’så rikhaltiga, att
man deraf brännt kalk. Kyrkan bar ett ganska
vackert läge, hvarom det säges i Holmbergs
Bohuslans Historia och Beskrifning: "Omgifven af
barr-och löfskogar, som bekläda det brutna landskapet,
dominerar bon den natursköna Sandsjöns stränder,
och erinrar med sitt lilla korsprydda torn och sina
mosslapna väggar om ett åldrigt bönkapell i
någon af Böhmens dalar." Föröfrigt är kyrkan
likväl på intet sätt märkvärdig. Hon är nemligen
blott en obetydlig, förfallen trädbyggnad från
början af förra århundradet, som snart behöfver
utbytas mot en bättre af sten, och bar inga
märkvärdigheter, om man ej dertill vill räkna en
uråldrig och illa arbetad dopfunt af sten, med rund
skål. Några ättekullar finnas i trakten. Adr.
Uddevalla.

Sandeberg, Ha v Id ar, hette förut
Sandberg och var på sin tid en ganska ansedd
köpman i Götheborg samt direktör vid Ostindiska
kompaniet, nåde, som superkarg, gjort flera
resor till Kanton och Malabariska kusten. Han
uppböjdes 1772 i adligt stånd. Född 1726, död
1778.

Sandellijelin, n&rten, bette förut Sandelin.
Dess stamfader var en Perser, bans farfarsfader,
hvilken följde herr Tbure Bjelke från Persien till
Sverige, döptes i d. v. Tyska kyrkan i Stockholm och
efter sin födelseort Ispaban kallade sig
Spahande-lin. Mårten S. ingick i kammar-kollegium, blef
1695 kamrerare i liqvidationskommissionen,
öfverdirektör för småtullarna i Sverige och Finland och
1719 adlad tillika med sin måg, landskamrerares
sedermera kammarrådet Nils Stnfve. Mårtens ätt
ntgick väl med honom sjelf, men mågens fortlefde
och anföres ej såsom utgången, ehuru dess namn
och vapen, 1826, upptogs af

Sandelbjelm, Paul, född d. 10 Mars 1776.
Fadern var proviantmästaren på Warbergs fästning
Hugo Örvall. Sonen ingick i kammarrätten der
ban 1812 erhöll kammarråds titel. Tjenstgjorde
vid krigs-kommissariatet ander 1813 och 1814
årens fälttåg, och hade sistnämnda är uppdrag att
som Svensk specialkommissarie i Frankfurt am Mayn
afsluta, jemte de öfriga magternas kommissarier,
liqvid om de Tyska staternas præstationer i och
för kriget samt om de eröfrade ländernas
inkomster under ockupationstiden. Bivistade i samma
egenskap kongressen i Wien, och skickades 1816
till Holland att reglera liqvidationen af Svenska
statsskulden derstädes. Blef kammarråd i
kammarkollegium 1818, landshöfding i Norrbottens län
1821 och flyttades derifrån till Elfsborgs län 1825.
Adlades 1826. Kom. af N. O. Ilar 1834
utgifvit ett Underd. förslag att af Socknestyrelserna bilda
Menighetsstyrelser.

Sandell, Jonas, kyrkoherde i Fröderyds
pastorat i Wexiö stift, är, enligt Wieselgren, "ett
högt aktadt namn inom Wexiö stift, och äfven
vidsträckt utom dess gränsor." Han är född 1790
i Lenbofda socken nära Wexiö, af bondeföräldrar,
blef vid 2 års ålder upptagen af en fru Sandell
från Carlskrona, som var beslägtad med bans
fader; student i Lund 1809, prestvigd 1813, collega
scholæ och sedan domkyrko-komminister i Wexiö,
samt 1829 kyrkoherde i Fröderyd, häradsprost i
Westra härad 1839; har författat
special-topografiska uppsatser, en utförlig bibel-exegetik och gjort
ansenliga naturhistoriska och antiqvariska
samlingar. "Vigtigare", säges det, "har dock haos
verksamhet varit som Homilet och Casuistiker på det
muntliga meddelandets väg."

Sandela, Samuel, född d. 14 Dec. 1724 i
Hedemora, der fadern var prost, ernode först gå den
theologiska vägen, men egnade sig i stället åt
bergsvetenskapen, för hvilken ban bade en afgjord
böjelse, ingick i bergskollegium, utmärkte sig der
lika mycket genom sina kunskaper och
arbetsförmåga som genom sina umgängesgåfvor, och
befordrades så, att ban 1762 var bergsråd. llans
ovanliga duglighet togs sedan flitigt i anspråk och
före sin död bade ban varit ledamot i sex
kommissioner eller beredningar och i fjorton
direktioner. På alla ställen efterlemnade ban spär af sin
verksambet och organisationsförmåga, såsom i
enke-och pupill-kassan, i sjöassurans-direklionen, i
assistans- och generaldiskont-verkens styrelse, i jern-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free