Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
488
SchUnstrUin.
Scboldt.
till vice guvernör i Skåne, år 1682 till
landshöfding i Bohuslän och utnämndes sedermera efter
hand till friherre, general-löjtnant och general af
kavalleriet. Det sistnämnda skedde år 1696. Fyra
år derefter tog den 87-årige mannen afsked ur
statens tjenst, och afled i Götheborg år 1706, utan
manliga arfvingar, så att den ätt, ban stiftat,
äfven ntgick med bonom.
SchUustrttin, Peter, broder till biskop
Svedberg, reste, efter studiernas slut hemma,
utomlands; följde Engelska sändebuden Fleming och
Coyet till England och Breda; blef 1670 kanslist
i bergskollegium och slutligen assessor derstädes;
adlades 1693, och dog d. 22 Mars 1692. lians
son, som äfven bette Heter, var född 1682,
gick i krigstjenst, föll, som ryttmästare vid
adelsfanan, i Rysk fångenskap vid Pultava; återkom
derifrån vid den allmänna befrielsen 17.22, log
1726 afsked soin öfverstlöjtnant, och lärer dött
1746. Under sin fångenskap använde ban liden
på att studera de Ryska och Tatariska källorna
till nordens historia, så vidt hon deraf kan
upplysas. Efter sin hemkomst sysselsatte ban sig med
vidare forskningar i ämnet och författade en
ganska lärd afhandling om Svenskarnes ursprung och
vår historias första tidehvarf, hvari ban något
skiljde sig från de Budbeckska åsigterna och
använde mera kritik och opartiskhet, än man den
tiden brukade medföra till historiens behandling.
Hans arbete blef färdigt 1741 och har begagnats
af Dalin och flere häfdatecknare, samt omtalas af
Warmholtz, som säger det vittna om mycken
insigt och beläsenhet; men Hammarsköld utgaf det
först 1816 under titel: En kort anledning HU
Scenska Historiens förbättrande
Scandia Illustrata kallas elt lärdt och
vidlyftigt arbete öfver Sveriges historia, författadt af
den namnkunnige Johan Messenius på 1600-talet.
Det är ett vigtigt arbete för de senare tiderna,
som ej lågo allt för långt ifrån författarens
samtid, men i hög grad otillförlitligt för de äldre
tiderna. Messenius hörde till den period, då
Svenske historieskrifvare nödvändigt ville gifva
Svenska staten en ofantligt hög ålder och derföre
antogo belt och hållet diktade regentlängder.
Scott, Jakob, född i Lifland, men härstammande
från en gammal Skottsk ätt, son af öfversten och
slottshauptmannen på Narva, Jakob S., gjorde sig
först känd genom en i Dorpt bållen oration, en slags
historia i Lifland, blef sedan kongl, hofjunkare,
kapten vid bofregementet och slutligen öfverste
för ett kavalleri-regemente. Introducerades på
Svenska riddarhuset 1650, med bibehållande af sitt
namn. Ätten är utgången.
Scott är namnet pä en metbodistisk predikant, som
här i Sverige en tid gjorde något uppseende, genom
sitt inflytande på en mängd åhörares sekteriska sinne
och den talrika mängd proselyter, ban ]samlade
omkring sig. jOpinionen vände sig likväl sedan emot
honom, då del blef kändt, att ban, under en resa i
Norra Amerika, hållit en mängd tal, hvari ban
utmålat Sverige som elt land, befolkadt af
bränvinssu-pare och försänkt i alla fylleriets laster. Då år 1842
en tbeaterpjes, kallad Jesuiten, gifvits, hvari
Torss-low med mycken framgång bärmat Scotts utseende
och sätt att vara, ville en mängd åhörare af en bans
aftonsångspredikan med väld föra honom med sig
att se en representation af stycket, och S. fann
nu rådligast att lemna Sverige, der methodistiska
sekten sedan den tiden icke bafl någon trefnad.
(Se vidare: Methodister.)
Scriver, Christian. Denne genom sin Själaskatl
för Svenske läsare väl bekante Tyske theolog,
var född i Rendsburg i Holstein d. 2 Jan. 1629,
blef magister i Rostock, archi-diaconus i Stendel
och 1667 kyrkoherde vid S:t Jacobi församling i
Magdeburg; fick kallelse till flera andra
beställningar, bland andra till hofpredikant bos Carl XI:»
gemål, drottning Ulrika Eleonora, som ville ge
honom 1,000 R:dr i lön och lofvade taga all vård
om honom, bans trefnad och beqvämlighet, "om
ban ån skulle föras till Sverige nedbäddad i sio
säng." Elan emottog likväl icke denna kallelse,
men lät slutligen öfvertala sig att bli
öfverbofpre-dikant vid Kur-Sacbsiska hofvet, samt kyrkoråd
och pastor i Qvedlinburg. Dog d. 5 April 1693.
Utom hans "Själaskatt" äro flera andra af bans
många theologiska skrifter öfversatta på Svenska,
såsom: Del förlorade och dier funna /året; Gud•
barnas herrlighet och salighet; GoUholts sjuk- och
segerbådd o. s. v. •
Sea betydde fordom i lagstil vara tillrådes,
närvarande. Sålunda beter det i Östgötbalagen: "Na
vil Konnnger räfst sea", (nu vill konungen sjelf
vara närvarande i domstolen), och "nu gånger man
edh firi annæn, än the sea agber", (nu aflägger
man ed inför en annan, än den soin bör emottaga
eden).
Seaton, eo Skottsk öfverste i Gustaf Adolfs tjenst,
hade vid en mönstring begått något fel, som
konungen förebrådde bonom. S. sökte göra
ursakter, men detta retade konungen ännu mer, sä alt
ban gaf bonom en örfil framför fronten. Seaton
begärde genast sitt afsked och skyndade samma
qväll öfver gränsen, för att gå i Dansk tjenst.
Gustaf Adolf ångrade sig likväl snart, red efter
bonom och, dà han uppliunnnit bonom, sade ban,
att han kom, för att gifva bonom upprättelse, "ty",
tillade ban, "bär, utom Sveriges gränser, äro
Gustaf Adolf och Seaton lika goda. Ilar äro Ivå
pistoler och tvä värjor, tag och hämna er." S.
kastade sig för hans fötter och bad att få lefva
och dö i bans tjenst. Gustaf Adolf omfamnade
honom och de följdes åt tillbaka till lägret, der
ban i mångas närvaro omtalade, hvilken
upprättelse den käcke mannen erhållit.
Sebaiilt, Carl Kredrik, son af trumpetaren
Christian Fredrik S , hvilken vid Pultava fallit i
Rysk fångenskap. Under denna föddes sonen i
Moskwa d. 1 April 1713. Modern, eo Maria
Christina Sparre, dog bär, då han var 6 år gammal,
och sonen återvände med fadern, vid den allmänna
befrielsen, till fäderneslandet. Här upptogs ban
af öfverste Ramsay, som lät bonom studera i Åbo;
hvarefter ban 1756 blef auskultant i hofrätten
derstädes, sedan sekreterare hos riksrådet Åker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
