Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
494
Segerstråle.
Seglatioiis-ordningen.
mönsterskrifvare der, adjutant, och 1701 löjtnant;
dömdes s. a. från tjensten, men hvilket val icke
lärer skett för någon särdeles svår förbrytelse,
emedan ban följande året återfick den; blef 1705
ryttmästare, som belöning för den tapperbet ban
visat vid Klissow och Warschau, vid hvilket
sistnämnda ställe ban blef illa sårad. Återställd till
hälsan, deltog han i alla regementets
krigsförrätt-ningar anda till Pultava, der han blef fången och
förd till Tobolsk. Hemkommen derifrån 1722, ßck
ban öfverstlöjtnants titel, men tned bibehållande
af sin ryttmästareindelning. Ilade 1707 blifvit
adlad med namnet Segersljerna; men som ban dog
ogift 1737, utgick ätten med stiftaren.
Segerstråle, Carl Fredrik, son af kaptenen
och R. af S. 0.« Nils Iflander, död 1778 vid 87
års ålder och hvars fader, major I., varit en
gammal Carolin. Carl Fredrik var född d. 2
Febr. 1734, ingick 1746 som volontär vid
Kronobergs regemente, men reste 1757 till Frankrike,
der han anställdes vid regementet Royal Suedois,
med hvilket han deltog i flera fälttåg och bi
vistade många träOTningar. Återkom 1760 till
fäderneslandet och var med i det återstående af
Pommerska kriget; blef kapten vid Nylands
infanteri, R. af S. O. och adlad 1773; sedan major
och bivistade Finska kriget och tog afsked efter
dess slut.
SegerstrMm, liars af, son af frälseinspektoren
på Stora Sundby, Lars S., var född d. 21 Sept.
1741, blef, efter slutade studier, notarie vid
käm-nersrätten i Nyköping, ingick sedan i
kommersekollegium och jernkontoret, förestod
advokatfiskals-kontoret i kollegium, blef jernkontorets
sekreterare, flck sig uppdragen vården öfver lifgardets
barnhus, blef borgareståndets sekreterare vid Gefle
riksdag 1791 och s. å. af enskildte aktieägare väld
till direktör i diskonten, hvilken befattning ban
innehade till verkets upplösning 1806+ då hans
kommittenter öfver honom läto slå en medalj.
Tog afsked från sin befattning i jernkonteret 1796,
då en pension tilldeltes honom; blef vid 1800 års
riksdag bondeståndets sekreterare, men undanbad
sig arfvodet för befattningen; upphöjdes 1805 i
adligt stånd, dä han bibehöll sitt namn. Han var
då kammarråd i kammarkollegium, men undanbad
sig lönen, med villkor, att tjensten skulle få bero
af hans tid och öfriga omständigheter. Död år
1807.
Segersii eller Segerstad i Lennäs socken i
Nerike, mil från Örebro, skall ba varit konung
Waldemars fädernegods och skänktes af honom år
1281 åt biskop Amund i Strengnäs. Enligt sägen
skall konung Sigar hafva bott här och Ilabor och
Signilds äfventyr ha tilldragit sig, emedan inan
här, som på flera andra ställen, har ett Haborgs
röse, en Signilds källa och Sigars hög. Men
vissheten bäraf är lika litet konstaterad, som vid de
flera andra ställen, dit traditionen vill förlägga
dessa romantiska äfventyr. Säkert är, alt Segersö
tillhörde Strengnäs biskopsstift och genom Westerås
recess tillföll kronan. När Sigismund, efter
Stångebro slag, måste öfverlemna flera af sina vänner
till hertig Carl, blefvo Erik Sparre, Gustaf orh
Sten Banér samt Thure Bjelke förda, först till
Kungsbro i Östergötbland, och sedan till Segersö,
der Gustaf Banérs fru födde sonen Carl. Under
Örebro riksdag 1608 vistades Carl IX stundom
bär. Godset skänktes af drottning Christina it
Torstensson. Då indragningen af kronogodsen
beslöts på 1655 års riksdag, var Segersö ett af dem,
med hvilka början skulle göras. Men då fråga
härom föreföll i rådet, var det som Carl Gustaf
fällde det bekanta yttrandet: "att om Segersö låge
pä min egen borggård, skulle Torstenssons
arfvingar det behälla, ty riket kan ej nog betala
dess stora tjenster, och hvad jag vet, det har
jag alt tacka Torstensson före." Vid 1680 års
reduktion kuude likväl detta gods ej undgå det
allmänna öde, som träffade alla de afsöndrade
kronogodsen. Det lärer först varit ämnadt att
anslås till lön ät landshöfdingen i Örebro, men hvilket
ej gått i fullbordan. Kronan behöll det och Carl
XI vistades stundom bär för alt jaga. Här stod en
gammal byggnad, som kallades kansli-byggningen,
men hvilken numera är nedrifven. Egendomen såldes
sedan af kronan och tillhörde, bland andra ägare,
presidenten Erland Broman; år 1768 köptes ilen af
kommerserådet baron Josias Cederhjelm, som deraf
gjorde ett fideikommiss. I denna egenskap tillföll
den den aflidne öfversten Monlgommery-Cederhjelm,
som använde mycken kostnad och omsorg på dess
förbättring och försköning. Den bestar af 37 mtl.,
är välbyggd, bar 3 trädgårdar, en betydlig park
och i huset finnes en ansenlig boksamling. På
ägorna bar man träffat elt gammalt domaresäte,
som numera är inbägnadt och omgifvet med
planterade träd.
Seglatious-ordningen. Flera sådana hafva tid
efter annan af regeringen utfärdats; men den
senaste och ännu gällande är af d. 15 Maj I8i3.
Enligt densamma bör intet skepp anses för Svenskt,
som icke är bygdt i Sverige eller derunder
lydande länder, de fall undantagna, dä ett utländskt
fartyg, som strandat på Svensk kust, blifvit af Svensk
man köpt, iståndsatt och utredt samt derefter
behörigen naturaliserad!. — Skeppare må ej hissa
utländsk flagg; Svenska skepp kunna, under krig,
såsom neutrala, fritt segla till krigförande
nationers hamnar, så framt de ej medföra sådana
varor, hvilka anses för krigskontraband, och
hvarmed förstås vapen af alla slag, krut, saltpeter,
svafvel, patronkök, sablar, betsel m. in., sådana
undantagna, som anses nödvändiga för skeppets och
besättningens försvor. — Ingen Svensk undersåte
må utrusta skepp att nyttjas till kapare mot
någon af de krigförande magierna; icke heller må
skeppare, på det fartyg ban förer, bärtill nyttjas,
utan att det sker af tvång och efter behörigen
inlagd protest. Ingen Svensk undersåte må taga
tjenst på fremmande kaparefartyg, och dessa
sistnämnda är ej tillåtet att, utan bevislig nöd,
inlöpa i Svensk.hamn eller dit införa sina priser. —
Lastadt fartyg må från utrikes ort ej inlöpa till
annan Svensk plats än stapelstadshamn och olastadt
fartyg icke, utan enahanda orsak, inlöpa till an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
