Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
512
Sigtuna.
Sigurd Sleinbldjahn.
S:t Eriks och 2 kapell, S:t Jörans och S:l
Gertruds. Dessutom en Mariæ kyrka, tillhörig
Domi-nikanerne, hvilka bär hade elt kloster, äfvensom
Bcnediktinerna. S:t Pchrs kyrkan var den äldsta
och förnämsta i Sigtuna. Hon bade fordom
formen af ett Latinskt kors med armarna kortare än
stammen och tornet midt i korset. Hvalfvet till
de|samme qvarstår ännu. Hela längden utom
murarne är 62 £ aln, skeppets bredd 20 och
korsets 32 S:t Lars kyrka var, näst den
ofvannämnda, den äldsta i staden. Kyrkornas ringa
storlek visar likväl, att de ej varit ämnade att
inrymma många åhörare, och att folkmängden ej
kunnat vara betydlig. Emellertid lärer staden
drifvit stark bandel, hvilket kan slutas deraf, att
Ryssarne här bade en kyrka. Delta torde dock ha
varit dess olycka, ty deras grannar, Ester och
Kareler, fingo härigenom kännedom om stadens
rikedom och ödelade den derföre vid deras
härjningståg till Mälaren d. 14 Juli 1188. De gjorde
bär ett ofantligt byte, hvaribland voro två portar
eller kordörrar af silfver, som ännu skola
finnas i en kyrka i Novogorod och sägas vara tagna
i Czartuna. Staden hämtade sig likväl äfven efler
denna förstöring, särdeles efter konungarne Erik
X:s och Erik XI:s regeringar, och det lärer varit
under den sistnämndes, som dominikaner-klostret
uppbygdes. En värre fiende än både Olof
Haraldsson och Esterne uppväxte emellertid kort derefter
i det nyanlagda Stockholm, som drog till sig all
utländsk bandel, och från denna tid kan Sigtuna
räkna sitt egentliga förfall, emedan mänga af dess
invånare öfvergåfvo denna, för att bosätta sig i
Stockholm. Aktningen för dess ålder och de
minnen, som vid den voro fästade, bibehöll likväl
länge dess anseende, och på riksdagen 1526 bade
den andra rommet närmast Stockholm. Den
styrdes af 4 borgmästare och ägde äfven sin egen
stadslag, hvilken länge fanns i behåll, skrifveu på
pergament med munkstil. Professor Lnndius, som
önskade se denna lagbok, då ban vistades på
Signildsberg omkring år 1720, skickade en person
att hämla henne; men denna drunknade under
hemvägen på den svaga isen, då det sista exemplaret
af den dyrbara fornlemningen gick förloradt.
Småningom nedsjönk staden likväl från sitt anseende,
flyttades först i fjerde och sedan i femte klassen
af städer, och förtjenar numera knappt namnet af
stad. Pest och vådeldar härjade den vid flera
tillfällen. Af det sista slaget olyckor öfvergingo
den isynnerhet tre inom 18 år; 1648, 1658
och 1666. Dominikaner-klostret bade indragits
efler Westerås recess; kyrkorna voro öfverflödiga
och man lät dem, efter eldsvådorna, falla i ruiner;
endast Mariæ kyrka bibehölls och är den, som för
närvarande begagnas. Numera utgör fiske och
jordbruk stadens näringsmedel. Folkmängden har
väl emellan åren 1832 och 1842 ökats från 377
till 446 personer; men i landsböfdinge-embetets i
Stockholms län, dit staden hörer, embetsberättelse
för år 1844, säges att de ende af stadens 19
handtverkare, som hafva god bergning af sin
rörelse, äro kakelungsmakarne, att fisket är i stän-
digt aftagande, fattigdomen deremot i ständigt
tilltagande, utvägarne till bergning minskas årligen,
och 1842 söktes utmätning för fordringar till ett
belopp af 6,700 R:dr B:ko, men hvaraf största
delen ej kunde utgå i brist på tillgångar. Staden
som har 1,134 tunnl. stadsjord och är uppskattad
till 67,515 R:dr, utgör med S:t Olofs och S:t
Pebrs församlingar, ett reg. pastorat af 3. kl.
Sigurd (myth.). En i häfderna mycket omtalad
hjelte, med tillnamnet Fafnersbane, hvilket
tillnamn ban erhöll deraf alt ban dödade draken
Faf-ner (se denne), nan var af Völsunga-ätten. Hans
fader var Sigmund, hvilken stupade i krig flera
månader innan Sigurd föddes; hans moder var
lljördisur, sedermera förmäld med konung
lljal-prek i Danmark. Sigurd var den sköna
ßrynhil-das älskare (se denna) och sedan gifl med Gudrum
af Gjukunga-ätlen. Angående) hans kärlekshandet
och drakens dödande, samt bans död, får man läsa
i sagan om Reidmar samt artiklarne Brynbilda och
Fafner.
Sigurd Lam« Odens äldste son, hvilken ban ii*
satte till konung i Ryssland.
Sigurd Ring, son af konung Randver och efter
honom af sin farbroder Harald Ilildetan upptagen
till medregent och konung i Sverige. Efler slaget
på Bråvalla bed (se detta ord) blef ban ensam
konung öfver Sverige och Danmark, i hvilket
sistnämnda land, eller åtminstone en del deraf, ban
insatte sköldmön Heidis, som kämpat med bonom
i Bråvalla slag, till regerande. Han upplifvade
äfven de gamla anspråken å Northumberland,
afseglade dit med en mägtig flolta och underlade
sig landet, sedan Ingiald med sin son Ubbe stupat
i ^triden. Här insatte Sigurd en af sina
slägtingar, Olof, till regent, och återvände bem. Trött
vid fredslugnet härstädes, fordrade ban nu skatt
af Giukungarne, hvilka skola ha bott på något
ställe i Nederländerna, emedan deras füder, Giuke,
varit konung söder om Rben. Då desse icke ville
beqväma sig bärtill, stämde de Sigurd till strid på
ett ställe i Holstein, der de infunno sig under
anförande af sin svåger Sigurd Fofnisbane. Enligt
Rosenhane skall han hafva stupat i detta slag,
men enligt Lagerbring bar ban icke varit närvarande
dervid, ulan just då förebaft ett krigståg mot
Ky-rer och Qvener, Finska folkstammar. Enligt sagan
skall ban ha förälskat sig i Alfsol (se detta ord),
och sårad i striden mot hennes bröder, låtit hämta
den förgifna Alfsols lik, fört det ombord på sitt
skepp, anländt detta och dödat sig sjelf. Sigurd
Ring lefde i första hälften af 8:de århundradet och
var förmäld med Alfbild, med hvilken ban hade
sonen Ragnar Lodbrok, llans sonson var
Sigurd Ormöga, Ragnar Lodbroks femte och
yngste son med Aslög. Hvaraf ban fält sitt
tillnamn, om af en ring kring ögat eller af deo
slughet, hvarför han var beryktad, är ovisst. Efter
sin faders död blef ban konung öfver Evgothaland,
alla Danska öarna samt Skåne och Halland,
således i det egentliga Danmark, der ban blef
stamfader tör Lodbrokska ätten.
Sigurd Sleiubldjakn , son af en Norsk prest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
