Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
536
SJöhjelin.
Sjökonungar.
præbende, sedan prost, tbeol. doktor vid Gustaf
Adolfs kröning, domprost 1302 och 1808 prydd
med nordstjernan. Han afled d. 20 Mars 1815 i
en ålder af 88 år. Han var en utmärkt latinare,
en strängt redlig man, nitisk om ungdomens
undervisning, men stundom något pedantisk, så alt
ban icke alltid stod på den bästa fot med sina
lärjungar; derjemte var ban en så noggrann
hushållare, att ban sjelf hemma hos sig sålde sina
förlager och, som det påstods, till och med åt
hustrun räknade brödkakorna. Frukten af bans
besparingar användes likväl på det värdigaste sätt.
Redan under sin lifstid bortgaf han till stipendier
i Lund och Upsala, till löneförhöjning för
skol-lärarne i Wexiö och Jönköping, till en
industriskolas stiftelse i sistnämnda stad m. in. 14,126
R:dr, och efter bans död skänkte ban (ill flera
välgörande ändamål ännu större summor, så att
samtliga hans donationer stego till 30,000 R:dr
D:ko. Utom bans ofvannämnda lexikon må nämnas
bland bans utgifna skrifter en ny upplaga af
Ry-delii Grammahsla phitosopkans och af St relings
Gra-matica Luttrat; en ABC-Bok med kort undervisning
om sattet alt lara Barn ock Begynnare rätt lasa uti
Bok; Practiskt Christendums[örhür, o. s. v.
SJöhJelui, Henrik, var född på Zeeland i
Holland och bette UerilMson. Han var en erfaren
sjöman, gjorde vidsträckta resor och utmärkte sig
i sitt lands tjenst. Inkallades af drottning
Christina och utnämndes 1645 lill vice amiral samt
10 år derefter till amiral. Han förblef sitt nya
fädernesland lika troget tillgifven som ban varit
det gamla, och dä, under Carl Gustafs tid,
Sverige kom i krig äfven med Holland, stridde ban
med mycken tapperbet i träffningen i Sundet mot
sina egne landsmän d. 21 Okt. år 1658. Enligt
adliga matrikeln har ban dölt i Holland 1668, och
bans ätt är utgången. Gyllengranat berättar, att
en Holländare vid namn SJöhJelui år 1663
erbjudit sig alt på en obekant väg uppsöka och
angripa några Mohriska skepp, för hvilket ändamål
han af Svenska regeringen försågs med tvenne
fartyg, hvaraf det ena strandade vid Anhöll och det
andra af honom såldes i Goa, utan att det gjort
några priser, som beläckte kostnaderna, för
hvilket allt ban efter hemkomsten ställdes under
tilltal. Det måste således ha varit två olika
personer. Deremot berättas i Matrikeln, att en
Lie-bert Wolter SJöhJelui, född Svensk, år 1725
vid Vigos i Spanien, gjort flera lyckade försök alt
uppfiska det silfver, som 1702 der blifvit sänkt
på sjöboltnen vid ett skeppsbrott, och att han af
Spanske konungen fått privilegium att åter
upptaga de förfallna guld- och silfvergrufvorna i
Andalusien och Estremadura.
SJÖholiu, ett mtl. säteri i Öst ra Wiogåkers
socken i Södermanland, 61 mil från Nyköping, är
ett af de äldsta säterier i denna provins. Det bar
en ganska vacker belägenhet pä en holme i sjön
Näsnaren, men hvilken holme, genom sjöns
sänkning, nu mera blifvit förenad med fasta landet.
Det tillhörde omkring 1520 riksråden Johan
Arends-son Ulf och Knut Knutsson Lilje, som skrefvo sig
till Sjöholm, och öfvergick sedan till Flemingska
slägten, men derifrån lill den Gyllenborgska. Deo
gamla byggnaden är aflecknad i Dahlbergs Suecia,
men det torn, hvarmed den då var prydd, är ou
mera borttaget. Här var fordom en hälsokälla,
som likväl nu mera ej begagnas.
Sjöholm, Martin Joliaa, född 1720 och son
af kaptenen vid Uplands regemente, Sjöholm, som
året förut drunknat vid Stocksund, bade bevistat
Finska och Pommerska krigen vid Blixenska
regementet och lärer avancerat till förste major samt
blifvit R. af S. O., då ban 1773 adlades.
Utnämndes 1778 lill amlsbauptman öfver Frantzburgs och
Barths amter. Dog 1795. lians son, Carl
Johan , dog d. 22 Jan. 1345 vid 80 års ålder
såsom öfverstlöjtnant vid flottan och R. af S. O.
Sjöholm, Jolian Henrik, född i Götheborg
1804, elev af Sandberg och understödd af
men-niskovännen Carlander, omtalas i Boijes Lexikon
såsom gifvande "de bästa förhoppningar att knnoa
hinna till en högre grad i konsten." Han lärer
dock sedan hafva förfallit och dött ulan att ba
uppfyllt sin ungdoms löften.
Sjöholm, företa, enka, var född i Malmö d. 15
Juli 1741, och (logi samma stad i Februari 1844,
således vid mer än 102 års ålder. Märkligl nog,
vållades hennes död icke af den ganska naturliga
orsaken: den gamla kroppens bräcklighet, olan af
en olyckshändelse, |y bon blef ule pä gatan
öf-verkörd af en oförsigtig kusk och dog genom
följderna deraf. Vid obduktionen befunnos alla
kroppens organer fullkomligt friska och hon hade
således, utom denna tillfällighet, troligen kunoat lefva
i ännu många år.
SJÖkarteverket börjades, enligt ständernas
beslut, år 1756 genom kustmätningar, hvilka
sedermera en längre tid fortsattes under amiralen
Nordenankars ledning. Resultaten af dessa mätningar
blef en generalkarta och 12 specialkarlor öfver
Östersjön. Sedan Nordenankar, lill följd af andra
befattningar, lemnat karleverkel, råkade det i
förfall, tills det 1798, i stället att förskingras,
öfverlemnades åt sedermera vice amiralen Gustaf af
Klint, som med utmärkt skicklighet och nit
fortsalt de påbegynta arbetena intill sin död,
hvarefter det öfvertogs af sonen, kaptenen Erik Gustaf.
Efter dennes olyckliga död vid korvelten
Carlskronas förolyckande 1846, har amiral Klints enka,
år 1848, till staten försållt sin aflidne mans
samlingar och de till verket börande förråder och
materialier. (Se: Sjömätniwjs-korpsen.)
Sjökonungar. Så kallades under hedniska tiden
anförarne för någon större krigsQotla, icke sällan
söner af regerande furstar, som svärmade omkring
alla haf att genom strider och röfverier vinna byte
och anseende. Deras folk kallade dem konungar,
en titel, hvarmed inan pä den liden var temligen
frikostig, hvilket förklarar den stora mängden af
konungar, som då omtalas. Många af dem
tillbragte nästan bela sin tid på vattnet, utan att
någonsin frivilligt sätta foten i land. Några andra
ägde likväl ansenliga riken, men benämndes likväl
sjökonungar, emedan de oupphörligt lågo i vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
