Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjökrig.
Sjökrig.
539
dock slutligen förfelades; men den bastiga
framgång, ban i början rönte i Polen, väckte
grannarnes afund, och så snart en mindre gynnsam
vändning der åter inträdt, voro Danskarne äter
färdiga till krigsförklaring. Sedan Carl Gustaf nu
genom Tyskland inbrutit i Holstein, föregick i
Januari månad 165S det märkvärdiga tåget med
12,000 man öfver Bälterna, hvarvid dock tvenne
kompanier drunknade. Efter den snart brutna
freden i Roskild, belägrades Köpenhamn, och
Kronoborg blef eröfradt af Svenskarne, hvilka tillika,
under C. G. Wrangels befäl, höllo Danska flottan
innesluten i Köpenhamn. Endast Holländarnes
ankomst med 35 örlogsskepp för att undsätta
Köpenhamn räddade nu Danmark, sedan likväl förut
en blodig sjöstrid mellan dem och Svenskarne
levererats i Sundet. — År 1675, till följe af
förmyndare-regeringens okloka politk, utbrast åter
kriget med Danmark och Holland, likasom ock
samtidigt äfven med Brandenburg, Spanien och Tyska
riket. Ovana vid sjövapnet efter en 15-årig fred,
jemte den oklokheten att till öfverbefälhafvare för
flottan förordna personer, som voro alldeles ovana
vid sjön, vållade under de nu följande åren en
mängd betydliga förluster. Med en besättning af
11,9SS man utlopp Svenska flottan under
riksrådet grefve Creutz’ öfverhefäl mot de förenade
Holländarne och Danskarne, som anfördes af
Cornelius van Tromp. Sedan desse redan eröfrat
Gottland, mötte de Svenskarne på norra sidan om
Bornholm, der en Irälfning hölls, utan afgörande
fördel å någondera sidan; men, då Svenskarne derpå
åter seglade norrut, jagade Danskarne efter dem,
hvarvid den olyckan inträffade, att den oerfarne
öfveramiralen Creutz s skepp genom oskicklig
manövrering, mellan Oland och fasta landet sjönk
med 63 kanoner och 842 mans besättning. Vice
amiralen Uggla blef ock oinringad af fiendtliga
skepp och kastade sig, då bans skepp blifvit
anländt af en Dansk brännare, öfver bord, heldre
än att gifva sig fången. Svenskarnes nederlag var
då afgjordt, och de återstående skeppen räddade
sig med flykten undan till Dalarön. Fienderna
voro nu herrar i sjön, och Danskarne började
landsliga i Skåne och Blekinge. Icke bättre g<ck det
för amiral Sjöblads eskader, som frän Götheborg
skulle begifva sig genom Bällerna att förena sig
med hufvudflotlan. I närheten af Rostock angreps
ban af Danska amiralen Juel och måste med t,500
man gifva sig fången. Ar 1678 utnämndes till
öfveramiral friherre Evert Horn, som i Kjögebugt
med amiral Juel böll en sjöstrid, hvilken, oaktadt
mycken tapperbet från Svenskarnes sida, aflopp sä
olyckligt, att af 25 rangskepp och 11 fregatter,
som deltagit i striden, knappt mer än 10 fartyg
undkommo till Kalmar. Antalet af döda och
sårade Svenskar uppgifves till 4,000. Dessutom
bände samma år den olyckan, att transportskeppen,
som skulle öfverföra Svenska trupperna hein ifrån
Tyskland, under en svår storm, alla utom tvenne,
stötte på grund vid Boroholm, så att flera tusen
man drunknade, och 3,000 inan, som bergades,
gjordes till krigsfångar. I freden, som följande år
(1679) slöts i Lund, återfingo dock Svenskarne
alla af Danmark gjorda territoriala eröfringar.
Efter återvunnen fred arbetade Carl XI ifrigt på
flottans iståndsättande, och Carlskrona utsågs, på
amiralen grefve Wachtmeisters förslag, till dess nya
hufvudstation. Äfven tillämpades nu ett slags
indelningsverk för flottan. Blekinge och Södermöre
indeltes i 2,300 båtsmausnuinmer, och andra
land-skaper roterades efter samma grunder. Oaktadt
alla lidna förluster var derföre flottan vid konung
Carl Xl:s död i ett mer aktningsvärdt skick än
den någonsin förut varit. Också blef den nu
en-da-,1 alltför mycket anlitad. — Efter af Danmark
skedd krigsförklaring, landstego år 1699 15,000
Svenskar på Seland för att belägra Köpenhamn;
men freden slöts i Traventhal samma år. År 1700
och 1701 öfverfördes trupper till Estland och
Lifland för att undsätta Narva och Revel, som af
Ryssarne belägrades. På Peipus-sjön sökte
Svenskarne, under kommendör Löscbern, bibehålla
herraväldet; men, öfvermannad af mängden, vidtog
slutligen denne den förtviflade utvägen att
spränga sig i luften med sin besättning. Under de
följande krigsåren intill Carl Xll:s hemkomst (1715)
förekommo flera sådana smärre sjöstrider i Finska
Viken och Östersjön, hvarvid Svenskarne, såsom
vanligen underlägsna till antal, oaktadt all
tapperhet ledo mycken förlust. Sedan Danskarne 1710
åter brutit freden, tillämnade de elt anfall på
Carlskrona, som dock af amiral II. Wachtmeister
kraftfullt afvisades. Då Ryssarne år 1714 sökte
intränga i Åbo-skärgården, oaktadt en Svensk
flottas dervaro, uppkom vid Ilangö udd en svår
sjö-träffning, hvarvid Svenske schoutbynachten
Ebren-sköld utböll striden mot en mångdubbelt starkare
fiende, tilldess han slutligen, svårt sårad, blef
öfvermannad och fången. Af 20,000 Ryssar
stupade der 3,000 och af 900 Svenskar 700 man.
Efter Carls hemkomst 1715 blef åter mer lif i
sjöföretagen; eskadrar skickades sä väl till Finska
Viken som emot Danskarne i Östersjön; en af
dessa senare, under befäl af C. H. Wachtmeister,
förlorade eller nncken tapperhet sina 4 skepp i
närheten af Femern mot en i antal öfverlägsen Dansk
flotta, och 1,850 man blefvo dervid gjorda till
krigsfångar. En häftig strid föreföll äfven samma
är vid Ysedom, hvarvid mycket blod flöt å ömse
sidor, men Danskarne dock slutligen tillskrefvo sig
segern, oaktadt deras amiral, Juel, dervid stupade.
Stora ansträngningar gjordes mot bösteii för att
rädda Stralsund, men förgäfves; konungen måste i
December månad flvkla undan till Skåne. I April
månad 1716 gaf sig äfven Wismar. Då konungen
detta år beslutit flytta kriget (ill Norrige, fick
flottan ordres atl lägga sig i hamn vid Dynökibl,
3 mil från Fredrikshall, i ändamål att derifrån
understödja konung Carls operationer mot denna stad.
Ilär angreps den af den ryktbare Danske
schout-bynacbt en Tordenskjöld med sädankraft, att
större delen af fartygen måste antingen af
Svenskarne sjelfve förstöras eller ock blifva fiendens rof.
Deremot afslogs hckligen ett försök, som
Danskarne, med hvilka nu äfven Engelsmännen fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
