Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skara.
Skara.
54U
kyrka dà blef domkyrka. (Se: Husaby och
Thor-got.) Då sedan andra biskopar tillsattes och’
kristendomen vann allt liera anhängare, minskades
Skara biskops område, men var dock länge
ganska betydligt, omfattande bela Westergötland,
Wermland, Dalsland, Bohuslän och en del af
Småland. Men efler band inskränktes stiftets område
orb erhöll egentligen 1646 sina nuvarande
grän-sor, dä Carlstads superintendentia inrättades. Bland
märkliga biskopar mà nämnas Adalvard d. ä.,
Benedictus den gode, Brynolf Folkunge, Didrik
Slag-hök, Sven Jakobsson från Skenninge, den förste
evangeliske biskopen härstädes, Spegel, Peter
Rudbeck, Jesper Svedberg och Lundblad.
Skara stad, belägen 35^ mil (rån Stockholm och
12 ,j mil från Götheborg, i en något sidländ I raid,
omgifven af åkerfält. Enligt sagan skall släden
varit byggd år 2793 efler verldens skapelse af
Göthernes konung Skarin. Visst är, att hon är en
af de äldsta i riket och sannolikt fått sitt namn
af den "skara", stora mängd, af folk, som bar var
församlad. Omkring år 1000 var den en ansenlig
stad, der jarlarne Ulf och Ragvald Ulfsson bade
sitt residens, och ett mycket besökt afgudalempel
fanns bär, men som förstördes i llàkan Rödes tid,
då Frejas bild sönderslogs, hvilket vållade
åtskilliga oroligheter. Såsom hufvudort i ett af rikets
mest odlade och befolkade landskapet’ var Skara
vittne till åtskilliga af medeltidens vigtigare
tilldragelser. Det var således bär eller pä det vid
staden liggande Gälaqvist, Folkungarne öfverföllo
och mördade den förhatlige Ingemar, och bit de
bjödos af Magnus Ladulås, men föllo i den snara
ban utlagt för dem; bär öfverlade nämnde konung
med Erik af Danmark om båda rikenas intressen,
orb ingingo ett förbund, som skulle befästas
genom Magni sons förmälning med .Eriks do|ter. Vid
det tornerspel, som då hölls härstädes, var det,
som den käcke Ehrengisle Plata (se detta ord)
besegrade den öfverrnodige Danske utmanaren, och
här som Magnus Ladulås år 1289 försonade sig
med biskop Brynolf genom knäfall vid altaret och
anropande om förlåtelse. Här hade konungen 4
år förut uppsatt sitl testamente. År 1318 valdes
Matts Kettilmundsson här till den unge prins Magni
förmyndare och rikets föreståndare; här valdes Erik
af Pommern till Sveriges konung. De evangeliske
lärare, som Guslaf I, till följd af Örebro möte,
skicknde till Skara, funno bär mycket motstånd
och fördrefvos, ej biol t ur staden utan äfven ur
landet, hvilket var hörjan till Westgötharnes
uppror. Skara har flera gånger hemsökts af fiendens
härjande och vådeldar. I Januari 1277 förstördes
den af Danskarne; år 1380 af en vådeld; 1566
åler af Danskarne och ännu en gång af samma
fiender 1612, då konung Christian infallit i
Westergöthland, men fördrefs af den tappre
ryttmästaren Johan Starck (se delta ord); år 1719
af-brann staden till en stor del, och d. 30 Mars 1827
var här en betydlig vådeld.
Skaras förnämsta märkvärdighet är dess
domkyrka, hvars byggnad påstås ha blifvit företagen
redan af dess förste biskop Tburgot. Likväl til-
lägges, att biskop Ödgrim år 1132 lät nedtaga
nästan allt det byggda och i stället uppföra en
ny kyrka af sandsten, hvilken berättas hvila pa
18,000 asppålar, nägot som blifvit sagdt om flera
andra byggnader, äfven om f. d. Dramatiska
theatern i Stockholm, hvilken också skall varit byggd
på 18,000 pålar, men af ek. Kyrkan blef färdig
är 1150, då Ödgrim hade den glädjen att fä
inviga henne, och hvarvid dömen egentligen lärer
ba blifvit hitflyttad från Husaby. Härtill hade
hvarje bonde bidragit med fem penningar,
svarande mot 7 skäppor hafra eller 3 skäppor korn.
Hon har sedan den tiden undergått flera
betydligare reparationer, den sista ären 1809 och 1810.
Bland dein, som i äldre tider särdeles medverkat
till dess förbättring och försköning, nämnas
biskoparne Sven Store, Brynolf och Torsten. Till
dess märkvärdigheter böra Soopska och
Hästhuf-vudska familjernas grafchor. Öfverste Erik Soop,
Gustaf Adolfs räddare, hvilar bär i en
marmor-kista, på hvars lock bans och hans frus bilder äro
uthuggna, och bans bedrifter föreställas på tre
ala-bastertaflor i upphöjdt arbete. Ilan har till
kyrkan skänkt en guldkalk med patén, vägande
58^-lod med 60 deri infattade små diamanter.
Guvernören Håstbufvud och dess fru, ha, utom flera
silf-verkäril, bitskänkt kyrkans gamla altartafla, som
var i tre afdelningar. Om kyrkan säges i
Topografiska och Statistiska uppgifter om Skaraborgs tån,
att hon "qvarstår ännu efter 8 sekler, en
vördnadsbjudande minnesvård af forntidens storartade
men dystra byggnadssätt, ined sina väldiga murar
af bnggen sten, sina grofva stödpelare och sina
spetsiga hvalf, uppburne af höga pelarrader, äfven
af buggen sten; erinrande om de sköna
domkyrkorna i Lund och Linköping, vid sidan af hvilka
denna med allt skäl kan ställas." — Det gamla
fästet Skaraborg, hvarefter länet bar sitt namn,
har nu mera så försvunnit, att man icke ens med
säkerhet vet, hvar det legat. Likväl tros, st t de
lemningar efler murar och vallar, som finnas pä
hemmanet UJitetorp, -I mil från staden, skola vara
ruiner efler denna borg, dit nämnda hemman är
1583 hörde såsom ladugård. Enligt andra
uppgifter skall det b8 legat mil från staden på
hospitalshemmanet Tvelas skog, som nu kallas
Skagaberg eller Skarabeig, och platsen, hvarpå
fästet slätt, varit 130 alnar lång. Men allt detla
är obestämdt. I staden ba varit flera kyrkor,
såsom S:t Peders, S:t Nicolai, S:t Lars, S:t Olofs,
S:t Catharina, Helga Korskyrka, o. s. v. Äfven
funnos bär tvenne kloster, såsom Dominikanernes,
anlagdt omkring år 1240 under Erik Läspes tid,
och Fransiskanernes, som torde varit lika
gammalt. Steden har i senare tider delat de flesta
gamla städers öde att nedsjunka från sin storhet
och anseende, men hvilket med denna är så
mycket sällsammare, som ingen annan stad i
provinsen höjt sig på dess bekostnad. Dess mindre
fördelaktiga läge torde dock förklara dess förfall.
Carl XI var derföre sinnad att flytta gymnasium
härifrån, men återhölls af domkyrkan, sägande på
sitt vanliga, något familjers, språk: "Stode du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
