Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skarlakanag rnndet.
Skatalundr.
551
eo inskrift, som tillkännager, när och af hvem
borgen uppfördes. Efter Skånes förening med
Sverige, afträddes Skarhult af sin d. v. ägare,
Corfitz Trolle, till Svenska riksdrotset grefve Gabriel
Oxenstjerna. Det kom sedan till De la Gardieska
slägten och, genom gifte, till den Braheska.
Grefve Magnus Fredrik Brahe sålde det till konung
Carl Joban för 500,000 R:dr R:gs, och denna
bandel säges vara den fördelaktigaste nämnde
ko-nung gjort i Sverige. Hans son och efterträdare,
konung Oscar, bar sedan äter föryttrat detta gods,
liksom flera andra af sin faders egendomar. —
Ägaren bar jus patronalus till Strö och Skarbults
pastorat.
Skarlakan«sirundet är ett farligt grund icke
långt från Utholmen på Gottlands vestra kust, som
bar några stenar upp i vattenbrynet, och hvilka
ofta äro olycksbringande för sjöfarande.
Skarp aga gör blödig barn, ett gammalt
ordspråk, liksom flera andra af lika betydelse,
vittnande, buru våra förfäder betraktade stränghet
både i oppfostring och lagskipning som ett
nödvändigt och helsosamt medel mot det onda i
men-niskolynnet hos unga och gamla. Om detta
begrepps riktighet kan tvistas; men visst är, att
det uttrycker tidehvarfvets tänkesätt och stod i
sammanhang med många andra förhållanden. Att
vår tid hyser andra åsigter kommer kanske lika
mycket af nödvändigbeten som af upplysningens
och de mildare sedernas magt. Alt våra fäder
för öfrigt icke älskade öfverdriften i allvaret,
visar ett par andra ordspråk: Skräck gör mången
gack och Skräck gor mannen stum.
Skarpedn jernbruk i Sunne socken i Carlstads län,
hörer till de s. k. Roltneverken. Här smidas, af
köpt tackjern, vid 2 härdar, 600 skepp:d
stång-jern, hvarför i bammarskatt erlägges 6 skepp:d.
Afsättningsorlen är Götheborg. Bruksstämpeln G
S med en krona öfver; men bruket bar äfven en
bistämpel: H. 0. S. Ägare är Hr A. Gullström
jemte flere intressenter.
Skarpliyttan, ett jernbruk i Kroppa socken i
Wermland, var förut en bergsmanshammare. Här
smidas, af eget tackjern, vid en hammare, 435
skepp:d stångjern , hvarför i bammarskatt erläggas
4 skepp:d 7 lisp:d. Afsättningsorlen är Götheborg.
Bruksstämpeln S. K. Ägare: enkefru C. Hagberg.
Skarprättaren är tagen under konungens böga
beskydd och hvarje förolämpning emot bonom, för
bans embetes skull, straffas såsom öfverträdelse af
konungens bud; sker det med våldsamt anfall med
stenar, hugg och slag, sä är straffet 200 dalers
plikt af hvar och en som deltagit deri. Å andra
sidan är skarprättaren underkastad plikt till 10
daler, eller derutöfver, eller äfven kroppsstralf,
om ban af oförstånd, fylleri eller dylik anledning
begått något gröfre fel vid afrättning.
Nbnrp von li^eldt, laak, bette förut Scharp,
och var son af kyrkoherden i llöreda, Peter
Nilsson Skarp. Han adlades 1650, såsom endast
korporal vid Smålands kavalleri, men kallas i
adels-brefvet Hkarptn[cU. Stjernman anser ätten utgån-
gen, men Rothlieb berättar, atl den 1771 bevisat
sig ännu fortfara.
Skaratada moderförsamling med annexen Wabra,
Önum och Ilällum, elt konsist, pastorat af 2 kl. i
Skaraborgs län och Barne härad, Skara stift och
domprosteriet. Skarstad ligger 2\ mil frän
Lidköping och ungefär lika lungt från Skara, samt
består af 18 J hemman, uppskattade till 81,697
R:dr, med en folkmängd af 606 personer och en
areal af 3,610 tunnl., hvaraf intet anses oländigt.
Jordmånen består af lera och orten anses äga ett
ganska helsosamt klimat. Kyrkan är byggd af
buggen sandsten och af bög ålder, men flera
gånger tillbyggd och senast 1749. Bland dess
handlingar är ett Latinskt bref från biskop Spegel,
som skall vara af särdeles märkvärdighet. I
socknen ligger säteriet Dunstorp vid Lida-ån, beläget
på ett högländt ställe. Adr. Skara.
Skata (Corvus Pica), är en fogel af korpslägtet
som bar upphöjdt rund killik näbb, brosklik och
klufven tunga samt gängfötter; bon är svart,
skimrande i blått och grönt; skuldrorna och nedra
delen af bröstet och magen äro hvita; stjerten lång
och vigglik. Någon gång är bon äfven alldeles
hvit. Uon finnes i bela Europa, dock allmännast
i de nordliga länderna. Hon håller stjerten i
ständig rörelse likasom en qvicksljert, och bär den
under sittande och hoppande alltid något högt,
för atl icke smutsa den. Likasom de flesta
foglar af sitt slägte, förer bon glänsande saker
tillsammans; hon lär sig äfven att eftersäga ord,
hvilket i många bus bar gjort benne omtyckt; ja
hon låter till och med vänja sig vid att flyga in
och ut, och kan äfven såsom fången uppnå en
ålder af 18 till 20 år. Hanne och hona lefva år
frän år oafbrutet tillsammans. Hon uppehåller sig
gerna i grannskapet af städer, b>ar och
bondgårdar, om trädgårdar, alar, pilar och ängar ligga i
närbeten. Om höst och vår bo de ända till
parningstiden tillsammans i små sällskap, och b^gga
sedan, ofta redan i Mars månad sina bon på de
nämnda träden, äfvensom på fruktträd, och då
nästan alltid bögt i trädtopparna. Honan lägger 3
till 6 aflånga ägg, som inom 10 dagar utkläckas.
Så snart ungarne äro 8 veckor gamla, göra de
gamla förberedelser lill en ny liggtid. 0m
vintern äta de moss, orenlighet, puppor, gräsrötter,
ålel och små foglar; om sommaren nära de sig
af regnmaskar, tord\flar, larver, löfmaskar och
andra insekter, jemte allehanda rötter, frukt och
olloo, samt röfva stundom ägg och ungar ur
fo-gelbon, eller tillgripa unga böns, ander, gäss och
fasaner. Skatan har en ganska fin lukt, och är
så försigtig, varsam och skygg, att man knappast
annorlunda än genom list kan komma henne nära.
För hennes fladdrande rösts skull, som bon ofta
Jåter böra, bar man gjort benne till en sinnebild
af pratsamheten.
Skatalundr (mytb.). Så bette den lund eller skog,
der den sköna Brynhilda låg försänkt i en I
rollsömn och väcktes af Sigurd Fafnersbane, hvilken
med sitt svärd skar upp hennes brynja och
såmedelst befriade benne från den dödsdvala, som bade
Del. III. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
