Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staby.
Stael v. Holstein.
653
toppen ofvannämnda bod. Denna inrättning är för
filfrasens skull, som eljest plägar vara ett stort
skadedjur på bodar, hvilka stå i ödemarken. Med
sin styrka och sina skarpa tänder rifver han och
biter sönder tak och dörrar på vanliga bodar, samt
tränger in och förtär allt, som är af kött samt
gör äfven skada pä annat, i det han tager och
drar bort eller förstör det. Uppför den enstaka
stående spiran är bau ej i stånd att klättra. Vid
staburen har Lappen också ofta en Gält, eller
byggnad utan väggar, med ett pä fvra spiror
hvilande tak. När Lappen om hösten flyttar ifrån
sitt böstställe och drager öster ut, så lemnar ban
i staburen sin vårkost, det vill säga kött och
hvad annat han kan ämna till föda åt sig under
vårtiden, ty då kan han icke slagta några renar,
emedan de den tiden äro utmagrade.
Staby I j mtl. frälse-säteri i Rystads socken i
Östergölbland, ägdes förut af kronan, men, till
följd af byte, år 1685, tillföll det
öfverkame-reraren i Brebrnen, Samuel Franc. Säterifrihet
erhölls derå 1731. Karaktersbyggningen afbrann d.
16 Juli 1757, men en ny och ganska vacker har
blifvit uppförd i stället. Härunder hör Bealelund,
en uppodling af I i mtl.
StabKrk* jernbruk i Wåla socken i Westmanland,
är en gammal bergsmanshammare, hvars
fortfarande tilläts 1689, emedan smidet kunde drifvas
med kol af egna skogar. Här tillverkas af eget
tackjern vid 2 härdar, 173 skepp:d 6 lisp:d
»tång-jern, hvarföre i hammarskatt erlägges 1 skepp.d
li lis’p:d. Afsättningsort är Stockholm,
Bruks-stämpeln är E. B och T. Ägare herr G. C. Timm
och bergsmän.
Starkenäs, ett mtl. säteri i Cail Gustafs socken
i Elfsborgs län, bar ett vackert läge nära sjön
Jefren, med en prydlig åbyggnad, trädgård samt
stor ek- och björkskog. Det tillhörde är 1599
Per Börjesson Gyllencornäät, som skref sig till
Stackenäs och Sjöryd, hade under hertig Carls
befäl bivistat Stångebro slag, försvarat Elfsborg
1612, och dog 1627. Egendomen kom sedan till
Silfverlodska slägten.
Stadslag kallas den särskilda lag, som gällde i
de Svenska städerna fordomdags, då en allmän för
hela riket gällande lag icke fanns. Likasom hvarje
landskap hade sin lag, så bade också stad och
land sina särskilda lagar. Dessa stadslagar
förekomma i Sveriges urkunder under den egna
benämningen af Birckerätler eller Byærkörätter.
Sådana funnos åtminstone i 12:te seklet. Den äldsta
betydelsen af detta nainn är oafgjord. Ihre, i sitt
Glostarium, anser birck, berck, bierck betyda borg, och
Rirckerätt således borgrätt. Det vissa är att
namnet förekommer både i Sverige, Norge och
Danmark, såsom betecknande stadsrätt. Sådana lagar
uppkommo i den män köpstäderna uppnådde den
vigt, att deras invånare bildade slutna samfund med
egna frän landtboerne skillda yrken. Dä utbildade
äfven dessa sin särskilda lag efter den gamla
grundsatsen, att hvarje samhälle lefde efter sin
egen lag. Den ännn bibehållna s. k. Binrckönràllar
hörer till I3:de seklet, då Birger Jarl stadfàstade
den att gälla för den af bonom privilegierade
staden Stockholm. En annan stadslag är den s. k.
Wisbyrätten, äfven Gottlands stadslag benämnd.
Den skall först hafva blifvit gifven eller
bekräftad af kejsaren Lothurius i första hälften af 12:te
seklet. Gottland var nemligen redan den tiden
en vigtig nederlagsort för Tyskarnes handel, och
Wisby kunde i följd af sina Tyska förbindelser
anses lika mycket för en Tysk som Svensk stad.
Sedermera bekräftades Wisby stadslag ytterligare
af de Svenske konnngarne Magnus Ladulås och
Magnus Eriksson, från hvilken sistnämnde konungs
tid den härstammar i sin nuvarande lydelse. Frän
samma tid vill man äfven härleda den allmänna
stadslagen, som förnämligast grundar sig på
By-ærköarätten. Det dröjde dock ända till konung
Gustaf II Adolfs regering, innan den utkom af
trycket, som skedde år 1618. Den trycktes då,
med de förändringar den under tiden uudergått, så
att den i sin dåvarande form icke alldeles
motsvarar, hvad den varit under medeltiden.
Stael. Denna familj, som härstammar från
Westfalen, men sedan spridt sig öfver hela Tyskland,
Kurland, Lifland och Estland, naturaliserades på
Svenska riddarhuset 1652, då sönerne till
bandels-mannen Johan Stael, och till dennes broder,
borgmästaren Matthias Stael i Pernau, förklarades för
Svenske adelsmän.
Stael t Jakob Mathiasson, som skref sig till
llanigeggi och Ingelecbt, blef 1658 kommendant
i Köge, 1660 öfverste för artilleriet i Li|fland,
Estland och Ingermanland, 1666 tillika krigsråd,
1673 ståthållare på Reval och 1674
general-major vid artilleriet, lian blef ibjälstucken uti en
duell 1679.
Stael von Holstein, Otto Wilhelm, den
förres son, född den 28 Juni 1668, var
generalmajor, då han 1719 uppböjdes till friherre, och
dervid antog namnet Stael von Holstein.
Utnämndes 1728 till öfverste för Uplands
infanteri-rege-mente. Död 1730.
Stael von Holstein, Jakob, den föregåendes
broder, född omkring år 1670, var major i Svensk
tjenst, dä ban fick Carl Xllrs tillstånd att ingå i
Polsk krigstjenst, der ban sedan blef öfverste för
ett Tyskt regemente. Är mest beryktad för sin
duell emot den Danske sjöbjelten, amiral
Torden-skiöld, hvari denne stupade. Härvid skall det,
enligt en samtida berättelse af general Löwenörn,
hafva tillgått pä följande sätt: Stael hade ärft en
orm med sju hufvuden, som Königsmark tagit i
Prag. En afton i Hannover kommo tvenne
personer till honom för att se denna orm, och då
densamma för tillfället var bortlånad och skulle
efterskickas, satte man sig under tiden att spela,
hvarvid den ena af gästerne på ett tvetydigt sått
sades hafva förlorat ända till 27,000 R:dr.
Tordenskjöld, som fått höra det härom utspridda
ryktet och trodde detsamma, sammanträffade kort
derefter, om aftonen d. 9 Nov. 1720, med Stael bos
kammar-presidenten Görtz i ett stort sällskap och
yttrade då till bonom spefullt, att det väl vore
dyrt att betala 27,000 R:dr för att få se en orm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
