Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min* jun;; friar.
Stille.
689
Hernösands stift innefattar slutligen Jemtlands,
Hernösands, Umeå och Piteå län med tillsammans 13
prosterier och 74 pastoraler.
Stiftsjungfrur eller StirtsfrUknar kallas de
adliga jungfrur, som äro inskrifna i Wadstena
adliga jungfrustift. Denna inrättning bildades år
1738, genom ridderskapets och adelns beslut.
Afsigten var att anlägga en uppfostringsanstalt för
adelns döttrar och tillika pensionsanstalt.
Drottning Ulrika Eleonora skänkte lokal till
inrättningen; adeln sammanskjöt frivilliga gåfvor, och de
som ville njuta inrättningens fördelar för sina
döttrar inskrefvo dem i stiftet, med erläggande af en
viss inskrifningsafgift. Inrättningen fortgår ännu
och ett stort antal adliga jungfrur dels njuta
pension derifrån, dels äro inskrifna med rättighet till
pension efter tur och ordning. Inrättningen är
ridderskapets och adelns egen tillhörighet, och står
under riddarhusdirektionens uppsigt.
Stig kallas ett mått, hvarmed kol mätes, stundom
äfven benämndt Last eller Ryss. Enligt kongl,
resolutionen på allmogens besvär d. 29 April 1748,
skall med en stig kol förstås tolf tunnor, och
koltunnan bör innehålla trettiosex kappar,
undantagandes i Stora Kopparbergs län, der allmogen, så
länge kolräntan är bergslagen anslagen, får
leverera koltunnan efter trettiotvå kappar. Med en
Stor Stig förstås tjugufyra tunnor kol.
Stig Andersson, Dansk marsk och riddare, var
Danska bjelphärens banerförare uti slag et vid
Hofva 1275, då ban bistod hertig Magnus att
besegra konung Waldemars trupper. Han blef öfver
hela nurden prisad i mångfaldiga sånger, huru han
satt vänsäll och glad i sin gästsal, der sådana
hofmän drucko, som föga gåfvo konungens egna
efter i lysande rustningar, och än mindre i
mandom; huru ban å tinget var blid och vänlig mot
folket och gemenligen styrkte deras sak mot våld
och olag, samt huru i striden hans svärd var det
mest fruktade och baneret stod säkrast i bans
hand. Ryktbar var väl marsken Stig såsom en
bland de skönaste och rikaste riddersmän, utmärkt
af sin höga ätt och mandom i striden, dock mest
af sina senare olyckor och sitt mod att dem bära.
Länge lefde i norden sången om marsken Stigs
döttrar, som fattiga och fridlösa, efter både
faders och moders död, vandrade kring verlden.
Anledningen till dessa olyckor var det våld, som den
lättfärdige konung Erik Glipping af oloflig kärlek
öfvade mot marskens husfru, den sköna och
dyg-diga fru Ingeborg, medan hennes man var i
Svenska kriget. Sedan Erik Glipping blifvit mördad af
de sammansvurne, blef marsken Stig med dem
förklarad fridlös och slutligen slagen uti det
bämde-krig, som dennes son Erik Menved mot bonom
utförde.
Stigmän benämndes i fordna tider de röfvare och
rånsinän, hvilka vanligen uppehöllo sig i de djupa
och obebodda skogarna, för att på vägar och
stigar öfverfalla och utplundra ensamma vägfarande.
StlgwjU moderförsamling med Wiksjö kapell, ett
prebende-pastorat af 3 kl. ander Hernösands gym-
nasium i Ångermanlands södra fögderi och kontrakt,
l | mil från Hernösand. Hela pastoratet är 29
j-hemman, uppskattade till 185,525 R:dr. I
Stig-sjö socken är folkmängden 1,280 personer.
Arealen är ej bos Forsell uppgifven särskildt för detta
pastorat, utan det, tillika med Säbrå, Hernö och
Häggdånger, anföres vara 1 15,529 tunnl., hvaraf
5,500 äro sjöar och kärr. Hulphers säger, att
Stigsjö på hans tid (1780) lydde under Säbrå
pastorat, och att kyrkan var 500 år gammal, af
sten, men trång och bristfällig, hvarföre hon skulle
utvidgas. Inom socken ligga Westanà,
Brunnefors och Sörgårds bruk saint Wiksjö Finnmark (se
dessa ord). Såsom ortens enda märkvärdighet
anföres, att flere lärde män bär blifvit födde,
såsom erkebiskop Stigzelius, biskop Rrunnius,
prosten Agrelius o. s. v. Adr. Hernösand.
Sti|gtomta moderförsamling med Nykyrka annex,
ett konsist, pastorat af 2 kl. i Nyköpings län,
Strengnäs stift, Jönåkers härad och Nyköpings
vestra kontrakt, 1 ^ mil från Nyköping vid sjön
Yngarn, består af 54 J hemman, uppskattade till
205,812 R:dr, med en folkmängd af 1,330
personer. Arealen uppgifves för bela pastoratet till
24,532 tunnl., hvaraf 5,750 äro sjöar och kärr.
Inom socknen ligger den stora skogen Stigtomta
Malm, säterierna Ö/eer-YVatinge och Wik (se dessa
ord). Adr. Nyköping.
Stigtointensis, Magnus, född i Stigtomta
församling uti Södermanland, var konung Erik XIV:s
hofpredikant. Ilan har författat i manuskript:
Diarium rerum memorabihum a natali Regis Erici XIV
Anno 1533 ad annum 1574.
Stigzellus, Laurentius, föddes d. 27 Okt. 1598
uti Stigsjö socken i Ångermanland, der fadern,
Matthias Laarentii, då var kaplan. Redan tidigt
utmärkte han sig vid skolan och akademien genom
flit och qvickhet, så att riksrådet Skytte antog
honom till lärare för sina barn. År 1625 blef
ban magister, och förordnades 1630 till logices
professor. Derefter besökte ban flera
universile-ter i Tyskland, Frankrike, England, Holland och
Danmark, under en trenne års utrikes resa.
Utnämndes 1640 till tbeol. professor och 1648 till
theol. doktor. Redan året före sistnämnda år hade
ban blifvit domprost i Upsala. Drottning Christina
hyste stor bevågenhet för honom samt åhörde
ofta hans föreläsningar och disputationsakter. Då ban
redan var 72 år gammal, kallades ban 1670
genom enhälligt val till Sveriges erkebiskop. Såsom
sådan satte han 1675 kronan på Carl XI:s hufvud,
och samma år blefvo bans barn uppböjda i adligt
stånd, under namnet Liltiemark. Han dog d. 31
Aug. 1676.
Stlkil i gamla Svenskan detsamma som horn.
Stille, Albert, kirurgisk instrumentmakare vid
Carolinska inslitutet i Stockholm. Hans arbeten
berömmas mycket af professor Palmstedt i dess
berättelse om slöjdexposition 1847, att de äro
jemngoda med de förnämsta utländska, hvarföre
också S. erhöll slöjdföreningens medalj i silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
