Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
702
Stjernhjelm.
Stjernhjelm.
till regementsqvartermästare och derpå till
ryttmästare vid öfverste Bennets regemente. Sedan
blef ban ryttmästare vid sdelsfanan, och deltog
med god tapperhet nti flera den tidens
krigsbragder. Adlades 1719, och dog d. 27 Sept. 1734.
Stjernhjelm, Georg, föddes i Svartskärs by
af Wika sorken nti grannskapet af Fahlun d. 2
eller 7 Aug. 1598. Föräldrarne voro
bergsmannen Olof Marqvardsson och Karin Mattbisdotter.
Såsom studerande, upptog ban namnet Lilja. Ar
1625 utnämndes han till etbices lektor i WeMerås,
men reste vid samma tid utrikes med Gyllenhjelm
och besökte Tyskland, Frankrike, Italien, England
och Holland. 1 England blef ban, först af alla
Svenskar, ledamot af den då nyss inrättade
vetenskapssocieteten; uti Greifswald disputerade han,
och öfverallt beundrades han redan såsom en
vetenskapsman af de största förhoppningar. Efter
hemkomsten underhöll han alltsedan en liflig
brefvexling med flere af samtidens lärdaste män,
hvilkas bekantskap ban gjort under sina, resor. Från
Westerås förflyttades ban genast till collegium
illustre i Stockholm; 1632 assessor i Dorpts hofrätt;
adlad 1631, dä han förlänades med Stjernlunds och
Wnsula gods i Lifland; samt 1639 landlråd i
Lifland, hvarvid han tillika tjenstgjorde såsom
revisions-kommissarie och medlem af Dorpts
öfver-konsistorium. 1 följd af de oroligheter, som en
tid bortåt hemsökte Lifland, vistades han från
1642 mvcket i Stockholm, hvarunder han deltog
i lagberedningen. Den 1 Sept. 1648 fick han
fullmakt såsom antiqvarie. Sommaren samma år hade
ban blifvit utnämnd till vice president i Dorpts
hofrätt, men nödgades genom krigsoroligbeter alt
snart begifva sig från Lifland, sedan han blifvit
plundrad på sina tillhörigheter, och genom
skeppsbrott under hemfärden förlorade ban på Ålands
haf den ringa återstoden. Alltid af ett muntert
och sorglöst sinnelag, tröstade ban sig dock snart,
och ingen motgång förmådde någonsin betaga
bonom hans glada mod. Följande året förordnades
han till riksarkivarie, samt ålades äfven att
förrätta hufkanslersembetet vid fremmande gesandters
emottagande. Vid drottning Christinas hof var
han en tid mvcket uppburen och använd, och skulle
alltid stå tillreds vid anfordran med "poesier,
baletter och upptåg"; äfven vid hennes stora
krö-ningsfest hidiog han med sina stora snilleprof.
Länge kunde han dock icke finna sig vid
drottningens nycker och lättsinniga uppförande, utan
yttrade allt mera ohöljdt sitt missnöje, och råkade
dä i onåd. Nu fick ban befallning att genast
begifva sig till Lifland, och utbekom ej ens sista årets
arfvode såsom ledamot i lagkommittéen.
Stjernhjelm, som aldrig satt någon lit till hofgunsten,
lydde straxt befallningen, samt återtog med lugn
och ny kraft sina lärda arbeten. Af konung Carl
X insattes ban i reduktions-kollegium, men
undanbad sig uppdraget och återvände till Dorpt. Sedan
Ryssarne 1656 åter hade förjagat honom från
Lifland, led ban stor nöd och var utan all
befattning, till dess ban utnämndes till landtdomare
eller lagman uti det 1653 till Sverige afträdda
Trondhjems län. Denna tjenst mistade ban dock
snart åter, genom krigets förnyade utbrott, och
derefter synes hao en tid hafva lefvat endast af
allmänna och enskilda understöd. År 1660 blef
ban af förmyndare-regeringen åter insatt i
reduktions-kollegium, men undanbad sig ånyo denna
befattning, hvarefter ban följande året utnämndes till
krigsråd. Han erhöll likväl vid samma tid tillika
en med bans lynne mera öfverensstämmande
sysselsättning, då, i anledning af ett bans till
regeringen ingifna memorial, honom uppdrogs att
närmare bestämma rikets antagna mätt, mal och vigt,
samt uppfinna en tillförlitligare allmän mätare för
dem. Dertill antog hao vattnet, efter hvilket ban
afvägde alla ämnen, och konstruerade på fysiska
grunder sin s. k. Linea Carolina. Hans
bestämmelsegrunder gillades af regeringen, och bibehöllos
lill allmän efterlefnad ända till 17 37, då
erfarenheten upptäckt hans misstag att anse allt slags
vatten lika tungt, och vissa deraf härflytande
oredor blifvit öfverklagade. Då antiqvitets-kollegium
1666 inrättades i Upsala, blef Stjernhjelm dess
förste præses eller direktor. Han fortfor dock att
mest vistas i Stuckholm, emedan ban tillika sko|le
sköta sin förra syssla. Stjernhjelms förtjenster
såsom embetsmän och vetenskapsman öfverglänsas
dock vida af bans rykte såsom skald, ehuru han
var nära femtio år gammal, innan han lörst
började öfva poesi. Honom tillskrifves med skäl den
bättre skaldekonstens införande i Sverige, och ban
förtjenar visserligen det namn af "Svenska
poesiens fader", som länge blifvit honom tillagdt, llans
skaldestycke "Hercules" beundras ännu i dag såsom
ett mästerverk för sio lid, hvilket under flera
mansåldrar icke fann något motstycke ioom
Sven-ska vitterheteo. Högt värde öga ock hans öfriga
i allmänhet didaktiska dikter. Mathematik var en
af de många vetenskaper, som Stjernhjelm med
framgång öfvade, lian lärer ha varit den förste
som till Sverige införde mikroskoper och solglas.
Eo bonde, hvars skägg han antände med ett
dylikt glas, angaf honom för bexeri. Han
troddes äfven länge pläga umgänge med en Spirilus
familiaris, sedan ban under tysthetslöfte låtit
professor Virginius genom förstoringsglas betrakta en
loppa, hvarmed denne ej kunde tiga för sio
pratsjuka hustru. 1 Algebran var hao, så låogt man
ännu den tiden hunnit, väl förfaren och
efterlemnade eo bandskrifven inledning till Algebran,
äfvensom manuskript till en Trigonoinetri. Svenska
språket var ock ett kärt ämne för lians
forskningar. I företalet till Ulfilas afhandlar ban alla
språks upprinnelse från elt urspråk och nekar att
några nya språk uppkommit vid Babyloniska
för-bistringen. Schytiskan eller Svenskan ansåg ban
såsom det äldsta språk. Stjernhjelm genomgick
alla våra äldre lagar, samt utgaf Westgöthalagen.
Ilan var ock den första, som till någon af vira
lagböcker fogat förklaring. Stjernhjelm var af
ett gladt och lustigt sinne. I sid hushållning lät
han allt gå vind för våg, utan att sörja för
morgondagen. Också kom ban ofta i bryderi,
synnerligen efter hustruns död, då penningpungen all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
