Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
704
StJernliOttk.
S<Jerninan.
eller föredragande lor de utrikes ärenderna, och
detta just som konungen skulle begifva sig ut i
Tyska kriget, då en skicklig man framför allt
behöfdes på denna plats. Stjernhöök, som ej
älskade boQifvet, undslapp likväl den erbjudna
befattningen genom biskop Rudbeckii förord, ehuru
konungen, hvilken troligen länge haft honom i
sigte för denna plats, tog vägrandet illa, och gaf
bonom befallning att inställa sig såsom assessor i
Åbo hofrätt, "så ljuft honom vore att undvika
Kongl. Maj:ts onåd." Då universitetet i Åbo
inrättades 1640, blef ban dervid professor juris,
med bibehållande af assessorstjensten, och
kallades 1642 till ledamot af lagkommissionen i
Stockholm. År 1646 ntnämndes ban till häradshöfding
i Örbyhus län, och följande året kallades ban af
drottning Christina att vara dess sekreterare i
ju-stitiesaker, samt blef således den förste
revisionssekreterare. I denna egenskap adlades han 1649.
Ilan åtnjöt stor ynnest hos drottningen, hvilken
plägade kalla honom och Stjernhjelm för sina båda
Dalstjernor. Hon yttrade vid afresan från Sverige
sin önskan, att ban måtte qvarblifva i hennes tjenst
äfven på utländsk botten, ett anbud , som han dock
afslog, och när hon vid Flötsund tog afsked af
Carl Gustaf, rekommenderade bon Stjernhöök
särskildt hos honom till det bästa. Konung Carl X.
gaf bonom äfven, när han begaf sig at i kriget,
uppdrag att jemte riksråden deltaga i
behandlingen af de justitiesaker, som genom revisionen
kunde bänskjutas till konungens eget afgörande.
Då ban 1658 började få försvagad syn,
förordnades hans son, Anders, till bans biträde, på
kronans bekostnad. År 1666 fick ban uppdrag att
återgifva landslagen och stadslagen pä nyare
Svenska och 1668, då han utnämndes till hofråd,
erhöll han regeringens uppmaning att otfentliggöra
sitt arbete i Svenska laghistorien, hvilket verk
gjort bans namn odödligt. Geijer yttrar om
honom: "llela det sjuttonde århundradet bar i
Sverige frambragt en enda stor vetenskapsman,
Stjernhöök, den Svenska lagfarenhelens fader genom den
anda, hvarmed ban omfattade Svensk forntid och
medeltid, i deras sammanhang med det närvarande.
För hans rena, billiga och sansade blick
försvinner bländverket af lärda fabler, med hvilka bans
samtida och närmaste efterträdare mer än
någonsin omhöljde Sveriges fornålder." Han afled d. 25
Juni 1675. Sonen,
StJernlWiffk, Anders, var äfven en på sin tid
ganska ansedd jnrist och en uti många
vetenskaper mycket förfaren man. Född 1634, blef ban
1663 förordnad till assessor i Dorpts hofrätt, och
utnämndes 1668 till häradshöfding i Ingermanland.
År 1676 erhöll ban nådigt afsked från sina
tjenster i Lifland, med särskildt löfte om den första
lämpliga tjenst inom Sverige, som kunde blifva
ledig, då ban derom gjorde ansökning. Han
sökte likväl sedan icke något embete. Då på
1670-talet det ansågs nödigt att tillsätta s. k.
Troll-kommissioner, att ransaka öfver det då mycket
öfverklagade trolldomsväsendet, förordnades ban
till ordförande uti flera dylika kommissioner i Hel-
singland och Upland. En länge trodd sägen var
att ban bärunder en gång haft besök af sjelfva
den Onde. Stjernhöök, som ganska svårt
plågades af en efter sin fader ärfd ögonsjuka, begärde
och fick ändtligen 1676 entledigande från dessa
uppdrag. Han afled 16S6.
Stjernklo, Anders Uaniel, son af
häradshöfdingen Daniel Göransson Wessman, var
häradshöfding i Westra och Mo härader i Jönköpings län,
och sekreterare vid skogskommissionen inom
Skaraborgs län, då ban 1692 adlades. Rlef 1693
assessor i Götha hofrätt, 171 \ lagman i
Bohuslän, och 1718, dä bans lagmansdöine delades,
lagman i Södra Bohusläns lagsaga. År 1719 åter
lagman öfver bela Bohuslän. Dömdes 1730 frän
tjensten af Götha hofrätt, men benådades likväl
summa år med nådigt afsked och halfva lönens
åtnjutande under sin lifstid. Afled d. 28 Juni 1733.
Stjeruinan, Anders Anton von, son af
bandianden och vinskänken Anton Andersson From,
föddes d. 27 Sept. 1695. Redan år 1701 blef ban
faderlös, men fick snart en öm stjuffader uti
komministern i Clara Olof Andersson Sljernman, hvars
namn han äfven upptog. Redan såsom gymnasist
i Strengnäs utmärkte ban sig genom flit och
lyckliga naturgäfvor, samt böll olfentliga föredrag pä
gymnasium, icke blott på Latinsk, utan äfven
tvenne gånger pä Grekisk vers. Grekiskan var städse
företrädesvis hans älsklingsämne och blef nära nog
som hans andra modersmål. Blifven student i
Upsala 1715 var han, särdeles för sin medellöshet,
länge i villrådighet om hvilken bana ban skulle
välja. Hittills bade ban tänkt blifva prest, och
ställt sina studier derefter; men nu började sinnet
vackla och hågen leka pä krigsäfventyr. För
bonom fanns dock ingen utsigt att blifva militär,
hvarföre han stannade vid boken och begynte med
allvar studera historien. År 1719 rönte han den
utmärkelsen, att, ehuru endast student, utan
något ännu atlagdt lärdomsprof, blifva föreslagen till
professor i historien och geografien vid Dorpts
universitet; men som vid samma tid våra
Östersjöprovinser kommo under Rysslands välde, utehlef
denna befordran; i stället anställdes ban såsom
kanslist vid antiqvitets-arkivet, och der kom han
på sin rätta plats. Med ifver grep han verket an
och arbetade derpå med outtröttlig flit. På
lediga stunder emellan de dagliga göroinålen
upprättade ban det första inventariet öfver arkivet efter
1697 års brand, och redan 1719 utgaf ban Åbo
akademis historia, ehuru Finland då var i fiendens
våld och inga underrättelser i ämnet kunde
derifrån hemtas. Vid konung Fredriks kröning 1720
höll ban ett "Fiögdc-Tal" på Latinsk vers, för
hvilket ban erhöll 200 dukater. Känd för sin
qvickhet och munterhet, fick han den nåden att
1722 åtfölja Deras Majestäter på den s. k.
Eriksgatan, dä han ifrån Skåne reste öfver till
Köpenhamn och besökte ortens namnknnnigaste
bokför-råder samt berömdaste lärde, besåg bvad
märkvärdigt der fanns och förökade sina samlingar. I
samma ändamål besökte ban 172V Estland, Lifland
och Ingermanland. Förordnad 1722 till extra or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
