Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70(5
Stjernsktild.
Stjernskftld.
öfverste för Savolax och Nyslotts läns
fördubblings-infanteri. Måste samma år, efter 14 dagars
bombardering, uppgifva Kexholm till Ryssarne
genom kapitulation. Fick afsked 1724 och gick
sedan i Rysk tjenst, der han blef brigadier-general,
och efter någon tid stupade på Persiska gränsen.
Stjernskülil. Ätten är af gammal Svensk
härkomst. Tre sexuddiga stjernor à klufven sköld
förde redan en JMns Ebbesen, som var
riksråd 1357. lians sonson, llnns l’eders«uu lill
Hvalstad, var gift med en Karin Slavike,
sondotter af Märta Wase. Den siste kalbolske
biskopen i Wexiö, IngeiiiHr Peilerssou, lärer
hafva varit dennes broder. Hans Pederssons son,
(»ö rit (i till Wernön, var fogde i Östergötbland
153S och utnämndes till riksråd 1561. Sonen,
C lits (üUransson, skref sig till Nornäs, bans
moder var Ingeborg Sparre, dotter af riksrådet
Sigge Larsson Sparre.
Stjernskttld, (>«ran Classoii, som skref sig
till Biby och Tuna, var hertig Carls hofräd, då
bau 1593 förordnades lill slottslofven på
Stockholms slott. Utnämndes 1597 till ståthållare
öfver Stockholms slott, stad och malmar ined
underliggande län, jemte Ilr Axel Ryning. Ar 1598
var han, tillika med hertig Guslaf af Sachsen, Olof
Hård och Sven Bagge, ståthållare på Kalmar slott,
och då de andre öfverlemnade fästningen till
körning Sigismund, förde denne, emot löfte,
Stjern-sköld och flärd med sig till Polen, der de någon
tid måste utstå ett svårt fängelse. Hemkommen
ur fångenskapen, var han närvarande vid
herrar-jies afrättning på Linköpings torg 1600 och
sändes följande året såsom legat till Ryssland. Blef
1602 riksråd och riksmarskalk. Han bar äpplet
vid Carl lX:s kröning 1607, då ban och lians
Ulfsparre voro förordnade till marskalkar, hvilka
skulle stå framför konungen och hjelpa
erkebiskopen alt påkläda konungen den kungliga manteln.
Han atled d. 18 Aug. 1611. Hans ende son,
Stjernskott!, Xils, en bland Sveriges
ryktbaraste tändt- och sjöbjellar, föddes d. 12 Juni 1583.
Då fadern 1598 fängslades, följde ban med soin
fånge, men fick dock eller öfverkomsten till
Marienburg körning Sigismunds tillstånd att gå i Ijeust
vid hertigliga hofvet i Pommern. Då lians fader
1600 fick återvända till Sverige, följde han
bonom åter lill fäderneslandet, hvarpå han blef
kam-mardräng hos hertig Carl, hvilken ban sedan som
lifpage år 1601 åtföljde under hela Lifländska
fälttåget, i belägringarna för Pernau, Felin, Karkbus,
Dorpt, Wolinar och Kockenbusen, samt i slaget
vid Riga. Derefter erhöll ban tillåtelse att ingå
i utländsk krigstjenst, dä ban soin simpel soldat
anställdes vid Holländska arméen under prins
Moritz af Nassau. Dellog i eröfringen af Grawe och
begaf sig, efter ett års tjenstgöring i Holland,
till Ungern, der han vid kejserliga arméen gjorde
trenne års fälttåg mot Turkarne, hvarunder han
blef illa sårad i benet och befordrades till officer.
Vid hemkomsten 1605 utnämndes ban till fänrik
vid konungens lifdrabanter och beordrades att
ål-följa Carl IX, som nu åler begaf sig till Lilland.
Deltog nn i Diinamündes intagande, Rigas
belägring och slaget vid Kirkbolm, samt befordrades,
till följd af härunder ådagalagd tapperbet, till
kammarherre och ryttmästare vid adelsfanan 1606.
Under grefve Johan af Mansfeld deltog ban vidare
i belägringarna af Wiltenstein, Wolmar och Dorpt,
samt förordnades 1608 lill ståthållare på Pernau,
hvarifrån ban dock snart förflyttades till
Düna-münde. Uuder det att ban på sistnämnda ställe
belägrades af Polackarne, föllo bans i Pernau
qvarlemnade maka och son genom förräderi i fiendens
bänder, likväl uthärdade han belägringen elt belt
år, och då Polske generalen Chodkewilz
affordra-de honom fästningen, med hotelse att annars
hämnas på deu fångna hustrun och barnen, svarade han:
"Deras öde lör mig nära; men de äro mina egna,
då deremot fästningen hör konungen till." Det var
först lång tid derefter ban med konungens bifall
uppgaf den på de hederligaste villkor. Under
hemresan led ban skeppsbrott, orh kunde med inöda
rädda sitt och de sinas lif. Straxt derefler
sändes han till Ryssland, der ban aflöste Herman
Wrangel uti Iwanogorods belägrande. Då ban der
en gång vågade sig för nära fienden, träffade
bonom ett skott på samma ställe, der han förut
under Turkiska kriget blifvit sårad, så att ban
måste intaga sjuksängen. Ifrån denna kallades ban
till Danska kriget, ehuru han ännu i trenne år
fick gå på kryckor. Då Carl IX 1611 lemnade
Ryssby skans, för att begifva sig till sin
dödssäng, förordnade han Stjernsköld till öfverste
öfver krigsfolket i skansen. Der led han brist pà
friskt manskap, lifsmedel och krigsförråd,
hvarföre ban, sjuklig soin ban var, bad regeringen om
entledigande, men uppmuntrades i de förbindligaste
ordalag att lill sin egen heder qvarstanna i
fäderneslandets tjenst, som nu behöfde bonom så väl.
År 1612 var ban öfverste för krigsfolket i
Småland, med uppdrag att uppsätta en ny ryttarefana,
samt alt, om fienden inföll öfver gränsen, straxt
nppbåda man ur linset eller sjelf infalla i fiendens
land. Han rättvisade förtroendet och var ytterst
verksam i det mindre kriget, men dä ban, utnämnd
till ståthållare på FJfsborgs fästning, lät bedraga
sig af falska uppgifter och drog åt ett annat bàll,
gick fästningen under lidén förlorad, hvarpå ban
begaf sig till Nerike och Wermland, saml
uppbådade bönderne att fälla bråtar i skogarna, för att
hindra fiendens vidare framryckande. Är 1613
förordnades ban lill ståthållare öfver Jönköpings slott
och län, samt kort derefter tillika till
öfverbefälhafvare öfver krigsfolket både till bäst och fot i
Westergöthland, Småland och på Öland.
Utnämndes 1617 till riksråd, och sände, derpå i vigliga
uppdrag till Holland och Kurland. På sistnämnda
ställe förde ban befäl, och vidare eröfrade ban Riga
och Pernau, hvarefter ban 1617 blef guvernör
öfver Lifland. Segrade vid llapsal, der Polackarne
förlorade mycket folk, och utnämndes 1619 till
general-ståthållare på Elfsborg, krigsöfverste samt
geoeral-landsberre öfver Westergöthland och Dal.
Hellekis gods lemnades honom vid samma tid
sà-såsom kongl, donation. Är 1626 förordnades ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
