Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stureliof.
Sturemordet.
763
vid sjön Erlangen, 1-J mil från Linköping, är ett
af de största godsen i Östergötbland. Det
tillhörde i äldsta tider Bjelkeslägten och bette då
Forsa; men när riksrådet Thure Nilsson Bjelke,
en af de i Linköping afrättade, vid slutet af
1500-talet blef dess ägare och gift med Margaretha
Sture, kallades det ömsom efter bonom Thure fors
och efter benne Sturefors. Det uppbyggdes af
honom till säteri. Men den nuvarande
hufvudbyggnaden är uppförd år 1704 af sten, efter grefve
Nicod. Tessins ritning i en stor och ädel stil,
3:ne våningar hög, med 2 flyglar af en våning
och innehåller tillsammans 50 boningsrum med en
praktfull salong, inredd efter framlidne
hof-intendenten Rhens teckning, utom kök och andra
bushållsrum. Gårdens äldre och nyare utseende kan
inhemtas af grefve Dahlbergs Suecia och i
Thers-ners Fordna och närvarande Sverige. Den
egentliga trädgården är gammal, med skuggrika alléer,
hvaraf tvenne af åldriga lindar; här äro ett
betydligt orangeri, flera drifbus, rika
bloinsterpar-terrer och ruddammar. Jemte den inre och yttre
parken, med hvilken senare den är förenad inom
samma stängsel, utgör trädgården 50 tunnland.
Den är prydd med ett vackert Joniskt tempel af
sten, och ett mindre Kinesiskt lusthus af träd.
Templet är uppfördt till minne af grefvinnan
Christina Piper, och prydt med dess bröstbild, en urna
och inskrifter. Äfven finnes i denna park ett
monument upprest år 1807 åt grefve N. Ad. Bjelke.
Parkerna, äfvensom templet, äro anlagda af
riksrådet grefve Bjelke. Under säteriet böra
lägenheterna Brysslorp, Tägneby och Sjövalta, det
sistnämnda beläget vid sjön Erlången, hvilken genom
Stångån, utlöper i Roxen, 17 ’ bondhemman, en
mjölqvarn med 3 par stenar, en stålqvarn, 2
sågar, ett tegelbruk, en kalkugn och 20 torp. Här
privilegierades 17(i0 ett manufakturverk till
förädling af 200 skepp:d jern, for tråd, spik och
andra svartsmides sorter.
Sturclior, ett säteri i Botkyrka socken i
Södermanland vid Mälaren, 2^ mil från Stockholm,
består af 4 mtl. säteri, 8 frälse hemman och 14
torp, med tillräcklig skog och fiske i kringliggande
sjöar. Det bar af ålder tillhört Stureslägten,
hvaraf det fått sitt namn, och kom till den frän
Brabeska familjen; men hvaraf en ättling, gift med
hertig Adolf Johan — man vet icke antingen det
var Elsa Beata eller Elsa Elisabeth — sålde det
åt en Banér. Slutligen tillföll det d. v.
statssekreteraren, sedermera riksrådet grefve Liljencrantz,
som använde mycken kostnad och omsorg på
egendomens förbättrande, och satte den i sitt nuvarande
skick, lian sålde den 1790 åt brukspatronen
Wallendorff, hvars efterkommande ännu innehafva den.
Här finnes ett dyrbart bibliothek, en samling
oljefärgstaflor och bandteckningar af store mästare
samt äfven en liten rustkammare.
Stureiiiorilet. Så benämnes i historien den
blodiga tilldragelse, som d. 24 Maj I5f>7 timade i Upsala
och som snart utbredde en allmän fasa och afsky
för Erik XIV öfver bela landet. Konungen, iklädd
en svart Spansk sammetsklädning, med mantel öf-
ver skuldrorna, värja vid sidan och på hufvudet
en svart mössa med styfva svarta fjädrar uti, gick
vid middagstiden först till Sten Lejonhufvuds
fängelse, kastade sig på knä för bonom och bad
bonom förlåta, alt ban blifvit oskyldigt fängslad och
illa bemött. Herr Sten, belt förskräckt, föll då
sjelf på knä, bedjande konungen om nåd. Derpå
stego de upp och följdes åt till Svante Sture, der
samma åtbörder upprepades. Konung Erik begärde
och erhöll förlåtelse för det oförtjenta fängelset
och för att bekräfta försoningen, begärde ban en
af grefve Svantes döttrar till gemål. Sturen
svarade, att ban sjelf, bans dotter, och allt hvad
ban ägde, tillhörde hans konung. Nu skulle de
gä ut, och Ilr Svante samt Ilr Sten befrias,
men i dörren vände konung Erik sig om, och sade:
"J kunnen dock aldrig förlåta mig Hr Nilses
skymf." I detsamma kom Göran Persson och
sade: "Nädigste herre, bär ute är en part, som
icke menar eden majestät väl." "Hvem år det?"
ropade konungen och sprang ut. Härvid
innestängdes Ilr Svante återigen och Sten Lejonhufvud
sändes tillbaka till sitt fängelse. Då berättades
för konungen, man vet ej af hvem, att hertig
Johan kommit lös och börjat uppror. Straxt
afsändes några knektar med befallning att taga
hertigen död eller lefvande. I detsamma kom Petrus
Caroli, hvilken konungen tog med sig på en
spat-sergång till Sandviken. Hvad de härunder talat
vet ingen. Mäster Petrus påstod sedan att do
bällit ett kristligt samtal; men då konungen kom
tillbaka mot slottet, syntes ban ganska upprörd.
Han tryckte mössan djupt ned öfver ögonen och
gick in så fort, att drabanterne, som följde bonom,
voro nära att tränga ihjel hvarandra i porten.
Han skyndade genast till Nils Stures fängelse. Den
unge Sturen låg på sin säng, läsande uti en
bönbok, när konungen trädde in med en blottad dolk
i handen, ropande: "Är du nu bär, din
riksförrädare?" Herr Nils sprang ur sängen, kastade sig
på knä och sade: "Allernådigste konnng! jag är
ingen förrädare, utan bar troligen tjent och vågat
milt lif för eders majestät." Konungen stötte då
dolken genoin armen på honom. Herr Nils drog
ut den, aftorkade blodet, kysste på fästet och
återlemnade dolken ät konungen, sägande:
"Nådige herre, skona mig, jag bar ej förtjent onåd."
Erik ropade då: "Hör hur den skälmen kan bedja
för sig!" Nu framsprang drabanten Peder
Wil-jamsson och sade: "Du är ändå en förrädare,
och derföre skall du hafva detta", hvarvid han stack
honom med sin billebård i ena ögat. Några säga att
Erik gaf bonom detta andra sår. Sturen störtade
till golfvet och bad qvidande: "Nädige konung!
skona mitt lif!" men Erik svarade: "Hör, den
förrädaren talar ännu." Då fulländade Peder
Wil-jamsson mordet med sju stygn genom kroppen.
Knappt var detta slutadt och Erik utkommen, förr
än ban fattades af ångest och samvetsförebråelser,
lian sprang till grefve Svantes fängelse, kastade
sig på knä och sade: "Käre frände! vi bedje eder
för Guds skull, att i viljen tillgifva oss allt det,
vi hafva gjort eder emot." Vid denna ömkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
